Jag har precis lyssnat på ett program om situationen för många tiggare i Sverige. Så många känslor bubblar i mig, sorg, rädsla, ilska, frustration, uppgivenhet! Jag skäms verkligen för hur "vanliga människor" beter sig mot dessa utsatta personer.

Tiggarnas vardag kantas av spott, gruskastning, urinering, hemska ord och uppmaningar osv. VAD FAN ÄR DET FÖR FEL PÅ FOLK??????!!!!!! Det är en sak om man väljer att inte skänka några pengar eller om man tycker att det är för jävligt att de sitter där (för det är ju för jävligt att de tvingas sitta där och inte får någon hjälp). Men att man faktiskt väljer att kränka, förnedra och håna dem som redan ligger är för mig totalt oförståeligt och fruktansvärt! Vad har man fått lära sig av sina föräldrar om man gör sådant? Det är inte bara ungdomar som beter sig så, utan även många vuxna.

I programmet så spelas en del av detta in så det här är inget som är påhittat eller överdrivet, det hör till tiggarnas vardag.

Hur kan man inte tänka ett steg längre och faktiskt försöka förstå att det inte finns någon som helt frivilligt sätter sig på gatan, i kylan och tigger. Och det är ingen som gör det för att jävlas med oss andra.

Jag blir på riktigt rädd för alla de här människorna. Vilka är de? Var finns de? Varför beter de sig såhär? Hur ska man nå dem och få dem att sluta? En sak är säker, jag kommer ALDRIG förstå hur de kan göra så mot andra människor. För i slutändan är vi ju alla människor, var vi är födda är bara ren slump! Ska vi då inte försöka hjälpa varandra, hjälpa dem som har det sämre än oss? Eller åtminstone inte göra det värre för dem?!

Ibland kretsar små videor runt på t ex facebook där man försöker "sätta dit" tiggare som fejkar skador, handikapp m.m. Man vill visa på deras oärlighet och hur illa de beter sig som faktiskt lurar oss stackars svenskar. Och jag blir bara så ledsen, varför väljer man att sparka nedåt? Det kunde varit jag, du, våra vänner eller familjer som tvingades tigga och om det nu var så, tänk er detta scenario: Du tvingas lämna ert hemland (något som inte många väljer frivilligt) pga förföljelse och hemska attacker mot dig och din familj. Du kommer till ett kallt land och har tvingats lämna dina barn i hemlandet. Din enda chans att hjälpa din familj där hemma är att sätta dig på gatan och tigga. Du märker att människor känner större medlidande med dem som har handikapp och skänker mer pengar till dem...så vad gör du? De flesta kanske väljer att bara sitta där som vanligt medan vissa fejkar handikapp för att kanske få in några kronor extra per dag. Och återigen, det är ingen av dessa tiggare som gör det för att jävlas med oss, de tar till sådana metoder för att det är deras sista chans till extra pengar för att klara sig.

Att jag ens måste skriva ett sånt här blogginlägg är rent skrämmande, tycker allt är sunt förnuft som man borde lära sig som barn. Man sparkar inte på dem som redan ligger, punkt!

Jag vill uppmana alla jag känner att hålla utkik, ser ni någon som beter sig illa mot de här människorna, våga säg ifrån!!! Och leta inte tiggarnas brister och fel, det är inte deras fel att de är här och tigger! Det är inte dem vi ska kritisera och hänga ut.

Skänk pengar eller inte, de är upp till var och en men respektera ALLA människor! Kom ihåg; det kunde varit du eller jag!
Och jag som trodde att jag skulle ha mycket tid att blogga när jag blev mammaledig, men så bidde det inte som ni kanske märkt!

Iaf så ploppade Miranda ut under stor dramatik den 25 juli. Havandeskapsförgiftning och extrem värmebölja får beskriva den vecka hon kom till världen. Nu har hon hunnit bli fyra månader och mycket har hänt, tänkte uppdatera med lite bilder. 

Foto: Kristina Wicksell


Snart dags för förlossning, blev inte riktigt som vi tänkt oss. 

En nykläckt Miranda!


Omtumlad men extremt lycklig var jag. 

Stolta föräldrar!
Foto: Kristina Wicksell 

Mys i soffan. 

Hemma i Ilsbo på besök. 

Nybadad. 

Pappas älskling. 

Och mosters älskling. 

Sådär, en liten uppdatering från senaste tiden.