Imorgon drar jag till vår kära Hufvudstad för att återigen jobba med Falkenbergslax!
Vi kommer hålla till i Danicahallen, bjuda på lax och leenden! Det är mässan för Tjejmilen som gäller. Så har ni vägarna förbi, kom in och säg hej!
Och som en liten bonus får jag bo hos systeryster, Novaya och råttorna :)
Folk pratar om deras smultronställen. Platser dit de flyr för att få lugn och ro. Nu ska jag berätta om mitt smultronställe.
Det finns en klipphäll, ett paradis, där jag fullständigt kan släppa omvärlden och andas, njuta och bara vara. Denna klipphäll ligger utanför Nordmaling i Järnäs och heter Vrakhällan. Varje sommar sedan jag föddes har vi varit där. Ibland nästan hela sommaren och andra gånger bara någon vecka. Där finns ingen tv, ingen toalett, ingen dusch. Bara ett fint utedass, en utedusch och en radio så vi kan höra väderleksrapporten. Huset är enkelt men så otroligt charmigt och hemtrevligt.
När höstmörkret kommer eller när vintern slagit ut älskar jag att drömma mig bort till mitt paradis.
***Jag åker på en liten grusväg, som bara blir smalare och smalare och gropigare och gropigare. Tills jag kommer fram till en ännu mindre väg, en gräsväg som knappt syns. Jag fortsätter några meter tills jag ser de röda husen. Jag slår upp bildörren och tar ett djupt andetag. Jag andas in havet, doften från alla växter och någon annan doft som inte går att beskriva, Vrakhällans egen doft. Jag hör måsarnas skri och vågornas kluckande vid stranden.
Solen värmer de lena klipphällarna och någon kommer och möter mig från stora huset. Det är mamma. Efter henne kommer Novaya rusande med min syster Kristina som följe. De hjälper mig med några väskor till huset (jag packar alltid för mycket när jag ska dit). Mormor sitter i skuggan och har slumrat till. Moster Margareta fixar med tre-fikat som precis ska dukas fram. Min kusin, Ellen, har lagt sig för att sola i sanden. Överallt ligger ett lugn, en rofyllande känsla som nästan går att röra vid.
En lätt sydvästlig bris drar över klipporna men sedan blir det alldeles vindstilla. Så vindstilla att man till och med hör alla humlor, flugor och bromsar som flyger genom den varma luften.
Vi samlas allesammans runt bordet på altan och dricker vårt kaffe och äter den nybakade blåbärskakan med blåbär plockade av mamma samma morgon.
Från den stund jag öppnade bildörren har jag släppt precis alla bekymmer och vardagliga problem. Nu kommer problemen handla om vad vi ska äta, vart vi ska sitta och äta, vilken tid vi ska äta och om vi ska ta promenaden till Sandören eller Kyrkhällan.
Kommande dagar spenderas på klipporna under en strålande sol eller inne i finrummet framför brasan när nordanvinden viner utanför och regndropparna piskar mot fönsterrutan. Vi äter frukostar på trappan. Tar morgondopp vid doppklippan. Solar oss till Sommarpratarna på radion. Läser böcker i skuggan. Äter Järnäsgröt och tunndbröd med kaviarprickar till lunch. Hälsar på släktingarna i Vinkelboda. Borstar bort vatten från klipporna. Skrapar bron för att sedan måla den. Tar en drink på stocken. Äter surströmming och sjunger snapsvisor. Går till Sandören för att plocka pinnar, äta hallon och se på solnedgången. Spelar Mexican Train och dricker te tills vi knappt orkar hålla ögonen öppna. Och såhär håller vi på och livet utanför känns så avlägset och sååå långt bort***.
Efterlängtad surströmmingspremiär i kvällssolen!
Världens bästa mormor!
Obligatorisk frukost på trappen!
Regnbåge igen!
Hallonplockning på Sandören!
Såååå många gånger har jag tänkt skriva inlägg i bloggen denna sommar men det har inte blivit av. Och ju längre man väntar desto mer prestationsångest får man. "Nu när det var så hääär länge sedan jag skrev så måste jag ju verkligen skriva något riktigt intressant :S". Ska försöka sluta tänka så och bara sätta mig ner och skriva precis det som jag känner för här och nu!
Men allvarligt, vart tog sommaren vägen? Den kom som en stormvind i mitten av augusti och försvann en vecka efter! JAG HINNER INTE MED! VÄNTA PÅ MIG! Okej då, sommaren var kort men jag kan faktiskt inte låta bli att längta och se fram emot den vackra, färgsprakande hösten! Speciellt när jag får njuta av den vid Kullasjön i vårt fina hus. Jag har faktiskt redan tjuvstartat hösten och tänder ljus för fullt! Det är så rofyllande och hemtrevligt.
Se bara vad några ljus kan göra för att få den perfekta mysstämningen! Vårt uterum nu ikväll!
Jag kan bara föreställa mig hur vackert det kommer bli runt Kullasjön när alla lövträd börjar skifta i olika varma färger. Sjön är omgiven av tallar och en del granar men precis vid strandkanten runt hela sjön står det björkar, rönnar och andra lövträd som kommer förvandla det gröna och vattnets mörker till ett färgsprakande skådespeleri.
Vi har precis haft Malin och Jonas på besök. Marcus kom hem med många, många laxöringar efter fjällenturen i helgen så vi behövde hjälp att äta upp lite :) Det blev panerade laxöringfiléer, potatismos, öringsromsås och en god sallad (allt plockat från trädgården).
De passade på att slappa en stund innan middagen serverades! Men det var faktiskt EFTER att de hjälpt till med dukning och skalning av potatis :)
För första gånger sedan jag och Marcus blev ett par kunde vi tillsammans samsas i köket. Sensation!
Såhär blev resultatet! Magi i munnen!
Ett litet baktips såhär på kvällskvisten! Det är mycket smart och praktiskt att frysa jäst (röd som blå). Kom bara ihåg att lägga ner den i bunken innan den tinat, annars blir det rätt geggigt!
