I helgen hade vi besök av inga mindre än JON och JENNIE (och då menar jag inte att de är stora rent kroppsligt, eller iofs Jon är rätt lång). Det tog bara ca ett år för oss att få till en träff sen sist. Men vi ska bättra oss. Hur som helst blev helgen superlyckad på alla sätt (förutom att jag själv var lite däckad av en nedrig förkylning).
 
Solen bjöd till och visade upp sin bästa sida både lördagen och söndagen. Vi tog promenader, åt goda måltider, hade djupa samtal och ett och annat "mindre djupt" samtal. En helg av många kramar, mycket bus och en rejäl dos av kärlek! Energipåfyllning utan dess like!
 
De kom tidigt på lördagen i sina mysiga One-piece. Vi bjöd på brunch.
 
Sen tog vi en tur till Nyåkersberget och drack kaffe i solen.
 
Fjällräven-kärlek!
 
Finaste!
 
Pappa, pappa, barn!
 
Vi tog oss ner till bäcken.
 
 
 
 
 
"Jooho du, det är säkert, den var så här stor" (med överdriven norrländska).
 
 
 
Söta Jennie samlar på skog så hon hade fullt upp under vår promenad.
 
Vi hittade några frysta kantareller.
 
Incharming pågår, stör ej!
 
 
 
Morgonkärlek!
 
Frukost!
 
Tandborstdansen!
 
Marcus passade på att dra upp båten...
 
...med extra krafttag...
 
...och skjutning.
 
Gästerna fick göra jobbet!
 
Och klarade det med bravur.
 
Love is in the air!
 
Tusen tack finaste Jon och Jennie för en underbar helg! Jag har nog inte skrattat så mycket på flera år! Ni är helt fantastiska <3 

Ibland förstår jag mig verkligen inte på folk. När jag jobbar i butiken blir jag ständigt förvånad över hur vuxna människor kan bete sig. Som till exempel häromdagen, en kvinna packar upp sitt bord och kommer sedan fram till mig och säger lätt skrattande:

 

- Men vilken tråkig musik du spelar.

 

Jag svarar rätt förvånad:

 

Jaså tycker du det? Hmm jag älskar i alla fall folkmusik. Det här är Esbjörn Hazelius, han är superduktig och spelar vacker folkmusik.

Jaha ja ja…men det är ju så tråkigt och enformigt.

 

Och så försöker hon härma musiken för att visa hur ”tråkig” och ”enformig” musiken är. Sen fortsätter hon:

 

Ja smaken är ju olika men jag själv föredrar musik som det är lite mer fart i.

Hmm jag som tycker att folkmusik är väldigt fartfyllt.

 

Sen gör hon ett försök att rädda situationen.

 

Dansar du till folkmusik?

Nää jag lyssnar bara, jag är helt såld på den här typen av musik, levande instrument och så.

Jaa det är ju olika vad man tycker.

 

Alltså, jag vet inte vad ni tycker men seriöst, varför går man fram till den som jobbar i en butik och säger att musiken är tråkig? Det är väl ganska självklart att man själv inte tycker att musiken man spelar är tråkig (om hon inte trodde att det var radio jag spelade). Fast egentligen var det nog inte att hon påpekade att det var tråkig musik som var det konstigaste utan att hon faktiskt försökte övertyga mig om att den verkligen var tråkig.

 

Ja som sagt, jag slutar aldrig förvånas!

I måndags åkte jag ner till Västerås för att jobba med Falkenbergslax på en stor Servera-mässa. Jag gruvar mig alltid lite i förväg när jag ska åka iväg på jobb men när jag väl kommit fram så är det rätt skönt att göra något annat ett tag. Dessutom är Falkenbergslax ett riktigt bra företag att jobba åt.

Detta var tredje uppdraget jag haft via dem. Vårruset, Tjejmilen och det här. Förhoppningsvis inte det sista jobbet :)

Vi stod hela tisdagen och serverade gravad lax, kallrökt lax och varmrökt lax åt alla Serverakunder. Det är superroligt med eventjobb men det är verkligen en speciell trötthet (nästan tomhet) som infinner sig när man packat ihop allt och är på väg till hotellet. Inget heltidsjobb men som sagt jättekul lite då och då!

Nu är jag hemma i Umeå igen och jobbar på i butiken! Ska blir skönt med helg!

I helgen var vi i Boden och hälsade på Marcus mamma och hennes Tomas. Trots att vi bara var där fredag-söndag så hann vi med en massa saker. Vi åt middag med Elisabeth, Jörgen och lilla Lukas. Vi hann in en sväng på Dollar store. Gick rundtur hos Elisabeth och Jörgen. Vi åkte till Luleå och åt lunch med min bror Pontus och hälsade på Marcus morfar Algot. Vi hade filmkväll med godis och glass. Vi myste med hästarna. Gick igenom Marcus gamla saker. Vi åt pannkakor och hade en fotosession med söta Lukas.
 
Tack så mycket för en supermysig helg Annica! Tack för att du fixar och donar när vi kommer och hälsar på.
 
Sötaste lilla Lukas håll låda hela kvällen!
 
 
 
 
 
Så fina tillsammans!
 
Jag blev kär på nytt! Bosse <3 
 
Annica fixade mysfrukost på lördagen.
 
Frosten hade lagt sig som ett gnistrande täcke.
 
Vi åkte och besökte Algot som blev otroligt glad.
 
Tre generationer.
 
 
 
Det blev mycket skratt.
 
 
 
Fina Annica.
 
Mina bästa <3 
 
Annica kokade hjortonsylt åt oss...LYX!
 
 
 
 
 
 
Vi myste med hästarna.
 
Jag och Lotus.
 
Marcus charmade!
 
 
 
Annica och Somajo.
 
 
 
Kärlek.
 
 
 
Mycket spännande med halsband.
 
 
 
Busungen.
 
Lukas blir nog en liten linslus.
 
 
 
Finaste!
 
 
 
 
 
Det snackades fjällen och fiske.
 
Posaren.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Bossemannen!
 
Kolla in världens sötaste tass.
 
Helgen bjöd på mycket gott och många fina minnen.
 
Nu befinner jag mig i Västerås och ska jobba för Falkenbergslax imorgon.
God natt!

Det är så kul med musikminnet! Tidigare när man inte kunde lyssna på cd-skivor i shuffle-läge så gick ju skivan rakt igenom och man lärde sig vilken låt som kom efter den andra. Och än idag när jag lyssnar på radio och någon "gammal goding" spelas så börjar jag efter låten automatiskt nynna på nästa spår på skivan.

Jag brände ofta egna skivor förut, med blandade låtar från höger och vänster. Det är främst dessa låtar som jag memorerat efter varandra. Jag kan själv bli förvånad när jag plötsligt börjar sjunga på någon sång efter en annan. Då får jag försöka leta i minnet och komma ihåg från vilken skiva det är från.

Fortfarande så spelar jag helst skivor rakt igenom, utan shuffle på (även om denna funktion kan vara bra om man vill ha lite mer "spänning" i sitt lyssnande). Däremot är jag missbrukare av Repeat-läget. Kan lätt glömma bort att jag har det på och så rullar skivan flera varv innan jag inser att jag börjar ledsna på låtarna.

Spotify är ju bara så fantastiskt! Speciellt hur enkelt det är att hitta ny musik, musik som liknar den man redan tycker om, musik som ens vänner gillar osv. Och just att man får tillgång till hela album så att man kan lyssna på dem rakt igenom!

Mitt starka tips om bra musik just nu är: Mark Knopfler med albumet Privateering, speciellt låten med samma namn (men för er som fortfarande inte lyssnat på hans förra album "Get lucky" får inte missa det heller).


Tänk vad en enkel promenad kan göra för själen! Frisk luft och motion är den bästa medicinen mot (nästan) allt! Man kan sitta inne en hel dag och må lite halvkasst men förstår inte riktigt varför. Allt känns tungt och trist men så tar hittar man kraften att ta sig ut. Och vips så är man pigg igen. Då förstår man inte varför man suttit inne och ugglat hela dagen.
 
Hemma i Ilsbo blir det så naturligt att ta en daglig promenad, eftersom syrran har hund. Nu senast fick vi även med oss grannarnas två sötnosar på våra promenader.
 
Jag, Dante, Novaya och Atlas på Bjärtsjövägen.
 
Så lydiga och fina!
 
Man måste vara kopplad förbi Bennys hus.
 
 
 
 
 
 
   
 
 
Jag tog en liten promenad till en lada.
 
Gamla lador kan vara något av det vackraste!
  
Promenad i solen!
 
Hundar i motljus.
 
 
 
 
 
 
Mitt råd till alla: Ut och gå mer!!!
Första snön kom igår! Kan inte låta bli och tycka att det är så otroligt mysigt. Började rent automatiskt nynna på jullåtar idag och har redan planerat in diverse julbak i december :) Jo det stämmer...JAG ÄLSKAR JULEN!
 
Visst kan man tycka att vintern är för lång och jag är själv en av dem som klagar i maj då snön fortfarande ligger kvar men det är något speciellt med den första snön som faller. Det sprider sig en friskhet i luften och hela naturen känns så orörd.
 
Sen är det här med mörkret så mysigt. Man får tända ljus överallt och jag har i år investerat i X-antal ljuslyktor (kan ha blivit ännu en last). Man får sitta inne hela dagarna och kura ihop sig i soffan. Eller så tar man en rask promenad i den friska luften och känner sig sedan ännu mer välförtjänt mys framför brasan.
 
Trädgården blir sig inte helt lik när snön lagt sig.
 
Läcker kontrast till de röda rönnbären.
 
Vi har inte ens hunnit vintra!
 
Rickard var här för två veckor sedan och hjälpte oss tapetsera bakom spisen.
 
 
 
 
Avslutat middag.

Lite sänghäng på det. 

Ljus och katter vart man än ser.
 
Denna vackra lykta fick jag av en god vän.

 
 
Ljuslyktor fyndade i butiken.

 
 
Varför inte använda små växthus som ljuslyktor?!
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 


 
 
 
Den som säger att hösten och vintern inte är mysig förstår inte vad hen pratar om! Nu gäller det bara att hålla ljuslagren påfyllda. Som tur är stannade vi till på Ikea på vägen upp från Ilsbo och då passade jag på att köpa värmeljus, blockljus och kronljus så det räcker ett tag.
 
Nu väntar sängen!
Förra veckan var jag hemma i Ilsbo några dagar. Jag åkte ner på söndagen och åkte sedan upp igen på torsdagen.
 
Det är så underligt det där med hem. Jag åkte "hem" och sedan när jag åkte därifrån så åkte jag också "hem". Jag undrar när det kommer ändras, om det någonsin gör det. Hur bra jag än trivs i Kulla så känns ju Ilsbo ändå mer som hemma hemma. Det är där jag skapats till den jag är.
 
Känslan av att åka hem till Ilsbo går inte att beskriva med ord! Det kan på många sätt vara frustrerande att återvända till sin barndom men jag har alltid en längtan dit.
 
Jag passade på att fota huset och omgivningen. Det krävs ibland att man tar bilder som man sedan sätter sig ner och betraktar, mer objektivt, för att verkligen se hur vackert och charmigt det är. Mamma och pappa har verkligen gjort ett bra jobb där hemma och jag inser mer och mer att jag är otroligt färgad av dem. Mycket här hemma i Kulla är "kopierat" från Ilsbo, även om det ändå ser helt olika ut.
 
Det är nog de små sakerna hemma som jag gillar allra bäst.
 
De mysiga frukostarna som varar ända till lunch.
 
Mammas och pappas fina små lappar som alltid ligger och väntar på bordet när man stiger upp.
 
Att det alltid står en blombukett på bordet, oavsett årstid!
 
Mammas fina arrangemang med grönsaker eller frukter i skålar runt omkring i köket.
 
Att man bara kan gå upp i skogen och plocka sig lite trattisar när andan faller på.

Missarna som ligger och latar sig överallt där det går.
 
Att man vare sig man vill det eller inte får agera hönsvakt. Släppa ut dem, kolla ägg och hålla koll så att ingen rovfågel dyker ner i hagen.
 
Får man tråkigt kan man alltid gå ut på logen och rota lite. Se bara vilka fynd man kan göra :)
 

Men sen är det ju så otroligt vackert hemma! Det kan man ju inte annat än att älska!
 
 
Älskade hus!
 
Vyn från köksfönstret.
 
Solens sista strålar som når trädgården.
 
De frodiga rabatterna som är alldeles lagom vilda och lagom kontrollerade.

De fantastiska åkrarna som breder ut sig nedanför huset.

Världens mysigaste kök.
 
Köket är absolut husets medelpunkt där alla umgås.
 
 
 
 
 
TV-rummet med soffa och fåtölj som mamma klätt om.
 
Biblioteket om man blir lässugen.
 
Gamla köket som numer är helt omgjort till mysrum.
 
Mamma och pappa lät installera en öppen spis.
 
 
 
Finrummet på övervåningen. 
 
Pappas arbetsrum.
 
Datorerna har tagit över huset och finns i var och varannat rum.
 
Våran fina loge, vy från balkongen.
 
Trädgården består av rosebuskar, pumphus, litet växthus, gigantiskt växthus (som pappar håller på att bygga) och en massa äppelträd.
 
Pappas lilla biodling som förser oss med honung året runt.
 
Jag kan inte klaga som har två så underbara hem att komma "hem" till.
Sen så länge jag kan minnas har jag ständigt haft kalla händer och fötter. Det är som att blodet aldrig tar sig dit ut. Jag är rätt så frusen av mig men trots att jag då och då får upp värmen i kroppen så är mina händer och fötter som isbitar. Det är också som att min termostat i kroppen inte riktigt fungerar som den ska. Antingen fryser jag och är iskall eller så känner jag mig överhettad och håller på att brinna upp. Jag har verkligen försökt komma på vad detta kan bero på. Stressar jag för mycket? Äter jag dåligt? Har jag för lite underhudsfett? Har jag något som stoppar blodcirkulationen i kroppen? Kanske sitter det något i ryggen? Har jag muskelknutar som stoppar upp blodet?
 
Jag tycker ju ändå att jag rör på mig ofta och är ständigt aktiv och det ska väl få igång blodcirkulationen?! Jag kan stå med händerna under varmt vatten länge men så fort jag tar bort dem och väntar några minuter är de som isbitar igen. Värst är det när jag sitter vid datorn, då stelnar nästan fingrarna.
 
Aja, jag blir inte klok på det men en sak är i alla fall säker; när jag bakar så blir mina händer varma! Det är det enda som verkar hjälpa. Hela kroppen sätts igång och då når det ända ut i fingrarna. Det kanske är därför Marcus älskar när jag bakar, för då slippar han två små isklumpar som söker sig in på hans hud! Eller så är det helt enkelt för att han älskar bullar.
Det är lustigt ändå hur man kan jaga upp sig över att prata inför en publik. Man står och övar hemma och pratar eller sjunger utan problem men så fort man ska göra det inför någon så börjar man svettas, stamma och slutar andas.
 
I lördags var jag på dop för söta lilla Charlie. Jag hade fått äran att bli fadder/gudmor för honom och då ville jag göra något speciellt på dopet. Jag bestämde mig för att sjunga en sång. Jag är verkligen ingen bra sångerska men jag ville ändå göra det för honom och för Emma och Rickard såklart.
 
Så under två veckors tid har jag tränat på denna låt. Barfotavisan med egen text. Jag har tränat i skogen, i bilen, på bryggan, för Marcus och vissa gånger har det faktiskt låtit helt okej.
 
När vi väl kom till kyrkan så fick jag provsjunga för prästen, kantorn och Marcus. Det gick riktigt bra, det var en fantastisk känsla att få sjunga i en kyrka (något jag inte gjort sedan jag gick i mellanstadiet). Men när det väl var dags att sjunga inför alla (ca 50) gästerna som var där så knöt sig magen och halsen och lungorna och andningen. Jag tog mig ändå igenom hela låten men inte utan darr och ansträngning. Det blev också rätt känslosamt när man sjunger låten TILL någon.
 
Hur som helst så är jag i efterhand överlycklig att jag vågade! Jag hade ångrat mig länge länge om jag inte gjort det. Sen att veta hur mycket det uppskattades gör saken bara ännu bättre.
 
Dopet var helt underbart i övrigt! Och för att inte tala om dopfikat hos Emma och Rickard, vilket kalas! Måste därför bjuda på några bilder från dagen.
 
Uppsjungning på hög nivå :)
 
Ida går igenom sin dikt med prästen.
 
Gästerna börjar droppa in.
 
Förberedelser inför ingången i kyrkan.
 
Gästerna på plats.
 
Ingång.
 
Vackra föräldrar med vackert barn.
 
Ceremonin börjar.
 
Ida läser ur bibeln.
 
Förvånad och otroligt söt Charlie.
 
Han log mest under hela dopet.
 
Rickars bror får hålla upp vigvattnet.
 
Marcus agerade fotograf under dopet.
 
In action.
 
Här får han sitt namn.
 
Faddrarna, föräldrarna och lilla huvudpersonen.
 
Dopet avklarat, vidare till dopfikat.
 
Stolta och lyckliga föräldrar
 
Väl hemma hos Emma och Rickard väntade årets brakfika.
 
Med smörgåstårta...
 
...och fin tårta tillägnad Charlie.
 
Marcus var inte sen med att hugga in.
 
Och inte barnen heller.
 
När man döps så får man en massa presenter!
 
Detta var mitt och Marcus bidrag.
 
Ida busade med grannpojken.
 
Fina gästerna.
 
Charlies presentbord, han kommer då inte sakna mycket att leka med.
 
I sommar har vi haft många boende på gården! Människor, djur, smådjur och insekter! Alla lika välkomna. Utan dem skulle gården inte kännas lika levande. Humlorna som surrande tar över varenda växt tillsammans med bina och getingarna. Gräshoppornas vackra spel från buskagen. Fjärilarna som brer ut sina ståtliga vingar. Myrornas små stigar som går kors och tvärs. Svalorna som svischar genom luften och fångar småflugor.
 
Det skönaste med Kulla är att vi knappt haft några mygg, knott eller bromsar på hela sommaren (peppar, peppar...).
 
Några som vi fått bekanta oss med är en paddfamilj. Sigurd, Berit och Nils. Sigurd och Berit har suttit på samma ställe (under en Veronica i rabatten) hela sommaren. Varje morgon har Sigurd gått ner till sjön och doppat sig och sedan kravlat sig upp över gräsmattan och intagit sin plats igen. Vissa dagar har han smugit iväg till rabatten vid huset och sällskapat med Molly. Berit har på sin höjd tagit sig till jordgubbslandet för bättre skugga. Nils däremot har man kunnat se lite här och var, i växthuset, uppe vid vägen, hos grannarna och ibland på väg in i garaget.
 
En dag svärmade myrorna som bosatt sig i vår stengång vid bron. Gissa vem som var först på plats för att avnjuta "buffén"...Sigurd såklart. Jag kastade mig på kameran och fick en bra fotosession med honom. Han var riktigt duktig på att posa.
 
 
Här ser ni lilla Molly tillsammans med Sigurd!
 
Paddor är ståtliga djur! Se bara vad han sträcker på sig!
 
 
Han kravlade bestämt fram till den lilla flygmyran och...
 
...schwoop sa det så  var den väck!
 
Mmmm gott med myra.
 
Han var dock inte så förtjust när myrorna började klättra på honom.
 
Bestämd i blicken.
 
Attack!
 
 
Han kunde sitta länge och vänta in det perfekta läget.
 
 
Några missar blev det men oftast träffade han mitt i prick.
 
 
Helt plötsligt ser han ut som en ödla.
 
 
 
Eller till och med en orm.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Låååång tunga.
 
Vår Sigurd är rätt så cool ändå!
 
Nu är snart vintern här och alla paddorna har knoppat in för i år. Jag har råkat väcka Nils några gånger när jag varit i växthuset för att skörda de sista grönsakerna.
Många pratar om att de drabbas av ”höstdepressionen” men det var länge sen jag kände igen mig i det. Jag älskar verkligen hösten! Trots att vardagen drar igång och allt återgår till sitt gråa lunkande. Det är på något sätt skönt att ingen förväntar sig att man ska vara glad, pigg och full av energi. Därför slipper man få prestationsångest. Istället kan man ta dagarna som de kommer och bara göra sådant som verkligen faller en in. Skogspromenera, gräva ner sig i sängen med en bok och en kopp te, sortera garderoberna om och om igen, tända ljus överallt och inte göra någonting överhuvudtaget. Därför att ingen förväntar sig att du ska göra en massa saker.
 
Däremot har jag mått dåligt under sommaren, både förra sommaren och under årets sommar. DÅ har jag känt sådan press och stress över allt som man måste hinna med. Alla man ska besöka, allt man ska fixa med huset och trädgården, alla fester man borde gå på, alla evenemang som man ska delta vid osv.
 
Okej jag är kanske hård som kallar det en sommardepression, så illa är det nog inte riktigt (jag älskar sommaren och värmen också) men faktum är att jag längtade efter hösten under själva sommaren. Så brukar det inte vara.
 
Innan sommaren tänkte vi att vi inte skulle ha så mycket planerat men så…vips…så har man varenda vecka inbokad. Det mesta är ju roligt men samtidigt så hinner man inte riktigt njuta av det eftersom man hela tiden tänker på nästa sak som ska göras.
 
Någon som känner igen sig?
 
Det får bli mitt nyårslöfte: Ta sommaren som den kommer och sluta känna prestationsångest över allt man ska göra!
 
 
Förstår ni hur mysigt det är att vakna upp till denna vy varje morgon? Då kan man inte annat än å älska hösten.
 
Det är helt otroligt vilka färger träden skiftar i.
 
Och inte blir det helt fel när allt det fina speglar sig i vattnet, dubbelt så fint :)
 
Denna hösten älskar jag rönnarna extra mycket! De är så mäktiga med alla sina röda bär.