När jag var hemma så var vi som sagt ute nästan varje dag och då var det främst på skidor. Vi tog inte särskilt långa turer men i ospårad terräng och med en hund som trampar igenom all lössnö samt en syster och mamma med bakhalt så innebar ca 4 kilometer ungefär 1,5-2 timmar. Vi fick rätt så mycket frisk luft på våra "små" turer.
 
Att få vara ute en stund varje dag och ta vara på det lilla dagsljus, som infinner sig mellan 10.00-14.00, gör mycket för humöret. Man känner sig så fräsch och frisk när man väl kommer in i värmen igen. Och det bästa av allt: man behöver aldrig känna sig missunnad fika och annat gott. Perfekt i juletider alltså!
 
Med all den vita snön runt omkring sig känner man sig som en liten figur i en saga.
 
Mer frosseri i vinterbilder!
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Min och syrrans overaller är från när vi var små, kul att man fortfarande kan ha dem! Det är ju faktiskt otroligt praktiskt och bekvämt med overall.
 
 
Jag har ju varit hemma i Ilsbo hela julen och vi har försökt att vara ute varje dag. Och varje dag har jag blivit lika hänförd av det vackra vinterlandskapet. Det är som att se på konstverk överallt. Vet inte hur många gånger jag sagt "men alltså det är så sjuuukt vackert, se er omkring, det är magiskt".
 
Jag måste bara få frossa i lite bilder från Ilsboskogen. Alla bilder är tagna med mobilen, blev riktigt bra ändå!
 
Träden blir så mäktiga när de är frostbitna!
 
En fallfärdig lada kan bli som en vacker tavla.
 
Himlen skiftar i alla möjliga nyanser och speglar snön.
 
 
 
Det vilar något vemodigt över ett snötäckt landskap
 
Snart nalkas den blå timmen!
 
Solen tittade försiktigt fram och skapade en liten glänta.
 
Skymningstimmen är kommen!
 
Tillochmed telefonledningarna blir vackra.
 
 
 
Allt ser ut som i en saga.
Jag har kommit på vad som är det bästa med Kulla och Femkattagården: Våra grannar såklart!!!
 
Jag har sagt det förr och jag säger det igen och jag kommer antagligen säga det många många gånger igen: Vi har världens bästa grannar!
 
När Marcus åkte iväg till Åre innan jul så blev jag ju själv i huset. Då bjuder Louise och Viktor på middag, brunch, fika m.m. De skjutsar mig till tåget, bär mina väskor och hjälper mig in på tåget med allt! När både jag och Marcus är borta matar de våra katter, myser de med våra katter, umgås de med våra katter och de vattnar våra blommor, tar in vår post, eldar i spisen och till och med så SKOTTAR DE HELA VÅRAN GÅRD!!! Och det är ingen liten bedrift!
 
När jag väl kommer tillbaka till Umeå hämtar de mig vid bussen, som är en timme försenad. De hjälper mig med min packning ända in i huset, de fixar en sen middag åt mig och en massa gofika på det. Dagen efter blir jag bjuden på middag (superdupergod middag) och kaffe och kaka efteråt. Jag blir ju alldeles bortskämd! Det känns nästan som att ha extraföräldrar :)
 
Tack Louise och Viktor för att ni flyttat hit till oss!
Varje år innan jul kör jag igång med mitt julkortsrace. Då är dessa punkter ett faktum:
 
  • Jag börjar samla material för julkorten redan i januari.
  • Jag har alltid höga ambitioner att få iväg korten innan postens rekommenderade datum (men lyckas aldrig).
  • Jag tar alltid upp minst ett helt bord med allt mitt pyssel.
  • Jag gör i princip ALLT från scratch på julkorten.
  • Varje år tillkommer det flera personer som jag vill skicka julkort till men det är sällan det faller bort någon (alltså ökar antalet julkort markant för varje år som går).
  • Jag lägger ner mellan 10-20 minuter på varje julkort (det blir en himla massa minuter varje år).
  • Jag får aldrig iväg julkorten före den 20:e december, en del skickas tillochmed efter julafton (bättre sent än aldrig).
  • Jag skicka julkort till de som hjälpt, ställt upp för mig och varit min vän under året som gått
  • Jag blir ofta så nöjd med julkorten att jag har svårt att skicka iväg dem.
  • När jag väl fått iväg dem känner jag en lättnad men också tomhet och saknad eftersom det kommer dröja ett helt år till nästa gång jag får göra julkort.
Julkortsgörande är som terapi för mig!
 
Såhär ser det alltid ut!
 
Koncentrationen på hög nivå.
 
Några färdiga.
 
 

Egentligen är jag nog ingen sann bloggare. Jag gillar inte att ha en massa saker över mig som jag borde göra och jag vet ju att man måste vara rätt aktiv med att skriva inlägg om man vill ha många läsare. Jag tycker att det är fantastiskt kul att skriva men jag är rätt bra på att fylla min tid med mycket annat. Jag förstår faktiskt inte hur alla som bloggar och skriver flera inlägg varje dag hinner med allt. Jag känner mig superduktig om jag skrivit inlägg två dagar i rad! Åter igen är det nog mina höga krav på mig själv som spökar. Jag vill hinna med allt och lite till!

Hur gör man?

Min prestationsångest har också ett finger med i det hela. Varje gång jag ska skriva vill jag ha något riktigt bra att skriva om annars vågar jag inte. Jag vill också ha en massa fina bilder att publicera annars är det inte värt. Men som sagt, skrivarlusten finns där, jag måste bara ta mig över alla trösklar.

Jag får försöka hitta ett bloggsätt som passar just mig. Vad jag än gör så tänker jag "det här borde jag skriva om i bloggen" men så glömmer jag bort det. Jag skulle vilja dela fler recept, tipsa om mer musik, lägga ut pysselbilder, skriva dagbok, berätta om mina tankar och funderingar osv.

Sådant är ju så kul att ha lagrat någonstans och gå tillbaka och läsa om flera år. Men när sjutton ska jag ha tid?

Jag kanske ska börja pendla eller nåt! Då kan man passa på att skriva när man sitter på bussen/tåget! När jag tänker efter så har jag ingen tid på dygnet då jag faktiskt kan sitta stilla och inte göra något särskilt.

Tror jag har mitt nyårslöfte klart!

I söndags anlände jag till Ilsbo och kände direkt hur allt bara gick ur mig. Efter veckor av stressande, fixande och en ständig klump i bröstet över att jag skulle åka iväg hela julen så landade jag pladask på mage här hos mamma och pappa. Ett urladdning senare kändes allt så skönt! Nu kan jag börja slappna av och njuta!

Jag har sovit läääääänge på mornarna och ätit frukost, lunch och middag lääääänge! Och ändå har vi hunnit med att vara ute varje dag, jag har bakat bröd och börjat med julkorten.

På söndag packar jag ihop och drar hem till Ilsbo över jul. Det är mycket som ska fixas tills dess, speciellt nu när vi har hus. Jag stressar fram och tillbaka här hemma och får ingenting gjort. Men det jobbigaste av allt är att lämna mina tre älsklingar. Tanken på att vara ifrån dem gör ont. Och inte kan jag berätta för dem vart eller varför jag ska åka. Jag försöker pussa på dem så mycket det bara går. Som tur är har vi ju världens bästa grannar som lovat att ta hand om dem på bästa sätt så det känns tryggt.
 
Jag har alltid haft seperationsångest, det är alltid jobbigt att vara den som åker. Kasta sig ut i otryggheten. Ändå utsätter jag mig själv för det hela tiden. Kommer jag någonsin bli "botad"? Trots att jag åker till något roligt så tar det emot så enormt mycket precis innan jag ska åka. Trodde det mest var när jag åker ifrån människor men nu när jag ska lämna mina missar så gör det lika ont. Har aldrig varit borta från dem så här länge.
 
Jag kommer sakna Stornos tokrusningar genom huset och att han kommer och hoppar på en varje morgon då han tycker att vi sovit för länge. Jag kommer sakna Mollys underbara sätt att mysa; stå på huvudet och kloa sönder täcket. Och jag kommer sakna Felix som kan sitta på min axel hur länge som helst och hur han alltid kommer och lägger sig pladask på det man håller på med; datorn, tidningen, kläderna m.m.
 
Jag får trösta mig med att jag åker till min fjärde katt, Allan. Jag kommer gosa sönder honom och Jörgen.
 
Nu ska ja kasta mig i säng så jag får några timmars sömn innan Stornos väcker mig!
 
God natt!
Hela den här hösten har kantats av magiska helger med nära och kära. Jag har hunnit åka till Ilsbo två gånger. Vi har hälsat på i Boden. Våra fina vänner har varit här på middagar och fikastunder. Vi har haft långväga vänner som kommit på besök. Och har vi plötsligt en stund över så har vi ju världens bästa grannar tvärs över gården att hänga med. Det har blivit mycket gofika, förbrukats många ljus, ätits goda middagar, skrattats en hel del och vi har fått så många nya fina minnen.
 
Helgen som var hade vi för en gångs skull inget särskilt planerat och det blev verkligen en kanonhelg. Snöskottning, vedstapling, fikapauser, enkla men goda måltider, sopsäcksåkning i sandtaget, julpyntning, glöggdrickning, filmkväll och en himla massa snö. Ni hör ju själva! Man önskar inte så mycket mer.
 
Under första advent hade vi riktigt finbesök! Ingen mindre än Henrik Sparreus bilade upp under fredagen från Sollefteå och stannade hela helgen. Fantastiskt roligt att ääääntligen få honom på besök. Men det krävdes en tvångsinbjudan i brevlådan för att få upp honom. Vi var ju bara tvungna att besöka IKSU där han en gång i princip bodde. Sedan hade vi middag för våra närmaste och under söndagen julbakade vi hela dagen.
 
Jag fick proffesionell hjälp med att sätta upp julgardinerna.
 
 
 
En hurtig promenad i vinterlandskapet.
 
Någon fryste lite mer än en annan.
 
På väg från IKSU. Henrik ska alltid trotsa kylan.
 
Pepparkaksbak.
 
Julpyssel
 
Besök av fina lilla familjen.
 
Alla såg på "Så mycket bättre".
 
 
 
 
 
Med hjälp av lite fantasi kan man få till en hel del skojiga lussebullar.
Igår bakade jag vörtbröd. Då jag inte hade alla ingredienser som var med på receptet så mixade jag ihop två olika recept. Mammas "Lerskålsbröd" och vörtbröd från recept.nu. Som vanligt tog jag dessutom i med lite extra smör och sirap. Resultatet blev iaf hur bra som helst! Kan vara det godaste vörtbrödet jag gjort.
 
Här är det bröd som mamma brukar baka åt oss! Kan verkligen rekommendera detta recept.
Hyacinternas tid är här! Jag har fyllt huset så att det doftar gott i varje rum. Synd bara att de vissnar så fort. Kanske har någon bra tips på hur man kan få dem att blomma längre.
 
På köksön har jag minst två hyacinter som får sprida sin doft runt i köket.
 
Byrån i hallen.
 
Självklart en på toan.
 
Gästrummet.
 
Farmors fina vaser funkar perfekt för hyacinter.
 
Som ett konstverk.
Vintern är ju här på riktigt, det har nog ingen missat. Och mer vinter ska det bli, enligt yr.no och klart.se. Allt känns så mycket lättare när snön kommer, det blir ljusare och friskare ute. Det är som ljusterapi varje gång man går ut. Sen är ju allt så makalöst vackert med gnistrande snö på.
 
 
 
Vi har inte riiiiktigt hunnit vintra än *oops*
 
 

Vårat vita hus gör sig bra i snön.
 
 Även grannarnas hus.

Vi hade ju finbesök i helgen. Kommer mer om det senare.
Nu är julmyset äntligen ÄNTLIGEN här! Det är en av mina absoluta höjdpunkter under hela året. Att få pynta och pyssla, baka och fika, spela julsånger och se på julfilmer. Mysfaktorn slår i taket flera gånger om och jag stormtrivs med hela tillvaron!
 
I helgen firade vi första advent och då vågade jag för första gången i år sätta igång den bästa skivan som finns! Jul I Folkton! Att jag inte får spela den mer än en månad varje år gör den bara ännu bättre. Min dröm är att få gå på deras julkonsert något år. Min favoritlåt är Esbjörn Hazelius - Vittskövlevisan.
 
Så sätt er ner med en lussekatt och en kopp glögg. Luta er tillbaka och sätt igång denna skiva. Sen är det bara att njuta i 47 minuter.