Jag har gått länge nu och bara försökt tänka bort allt hemskt som händer omkring oss. Men idag brast det. Har gråtit till och från nästan hela dagen. Det senaste beslutet från regeringen var droppen. Hopplösheten känns överallt i min kropp. Miranda har kollat på mig och funderat. Det har sett ut som hon försökt förstå, då blir det ännu värre. Oron över framtiden. Hur ska jag någonsin kunna förklara för henne om hur vi i Sverige, ett av världens rikaste länder, nekar de människor som är mest utsatta och hjälplösa att komma hit för att söka skydd? Vi förväntas för f*n slå nya rekord i julhandeln i år, 75 MILJARDER till julklappar och julmat, vad är det för fel på oss? Vad är det för fruktansvärd värld vi lever i? Att IS är ondskan själv har väl de flesta förstått men det som skrämmer mig mest är det starka hatet och den starka oviljan att hjälpa som bara växer och växer. Jag vill inte leva på en plats som stänger sina gränser, som säger nej till barn, gamla, familjer som kommer dö om de inte får hjälp.
Det ekar i mitt huvud: Tänk om det var jag, Miranda och Marcus som tvingades fly för våra liv. Tänk om det var vi som var tvungna att riskera allt för att söka hjälp någon annanstans. Tänk om det var vi som stod där vid gränsen och inte fick komma in. Trötta, rädda, ledsna och uppgivna med en ettårig Miranda i vår famn. Hur kan det få gå till såhär?
Det ekar i mitt huvud: Tänk om det var jag, Miranda och Marcus som tvingades fly för våra liv. Tänk om det var vi som var tvungna att riskera allt för att söka hjälp någon annanstans. Tänk om det var vi som stod där vid gränsen och inte fick komma in. Trötta, rädda, ledsna och uppgivna med en ettårig Miranda i vår famn. Hur kan det få gå till såhär?
SD växer sig starkare i och med att missnöjet växer. Vad händer om de blir största parti? Jag VILL inte veta! JAG vill fly från den här hemska, kalla mentaliteten. Hur ska man fortsätta kämpa mot den fientlighet som gror överallt?
Frågan som regeringen den senaste tiden ställt är: Hur ska vi begränsa intaget av flyktingar i Sverige?
Frågan borde vara: Hur ska vi ta hand om dem som kommer? Hur ska vi få ALLA människor i Sverige att hjälpa dem? Hur ska vi engagera mer? Det är ju nu regeringen skulle kunna använda sin makt och ta alla tomma lokaler i Sverige i besittning och ge dessa uppgivna människor tak över huvudet. Uppmana folk att skänka de pengar som vanligtvis skulle gått till julklappar så att vi kan ge dem mat.
Jag, såsom många andra, skiter fullständigt i om jag inte får några julklappar i år, eller om jag inte kommer kunna köpa några till mina nära. Vi har alla tak över huvudet, vi kan äta oss mätta, vi har INTE behövt lämna våra hem så vi klarar oss lätt något år utan julklappar.
Det är helt absurt att vi har människor som står och väntar på att få veta sitt livsöde, här i Sverige! Och här går man omkring hemma och funderar på vilken av alla julstjärnor som ska sitta i köket och vilken vi ska ha i friggan. Vilka sorters julkakor ska jag baka? Vad ska jag ha på mig på julafton? Kanske borde shoppa någon ny klänning. Och okej det är så vi fungerar för man skulle inte orka gå och tänka på dem som har det sämre hela tiden men jag tycker att vi alla borde ta mer ansvar och tänka över våra val omkring oss. Alla KAN göra skillnad, även om det är en liten skillnad. Bara här i Umeå har vi flyktingar som kommit. De behöver kläder, mat osv. Alla romer som sitter ute och fryser behöver också hjälp. Om alla människor i Sverige gjorde någon liten bra sak då och då skulle vi göra en enorm skillnad.
Jag kommer iaf tänka på det nu inför jul! Hoppas ni också gör det. Man kan inte hjälpa alla men man kan hjälpa någon och visa vägen för andra.
Tack!
