Är du en av dem som ständigt klagar och ojar dig över alla dessa tiggare som sitter överallt? Eller kanske är du personen som lite då och då smyger in kommentarer som "men det är ju ändå förjävligt att de måste sitta utanför min butik varje dag".
 
Då tänkte jag ge dig några tips:
 
1. Du klagar därför att du sedan du var liten fått höra att man inte ska skänka pengar eftersom man inte vet vad pengarna går till.
Lösning: Sant, man kan aldrig veta vad pengarna kommer gå till. Säkerligen går en del pengar till droger osv men jag är övertygad om att det mesta kommer användas till mat och dyl. Sen är det ju alltid frivilligt om man vill skänka just pengar eller inte. Det finns många andra sätt att hjälpa dessa människor. Genom att skänka mat, filtar, kläder m.m. Hör av dig till organisationer som hjälper tiggarna så kan de guida dig rätt.
 
2. Du klagar på det organiserade tiggeriet.
Lösning: Det är väl inte så konstigt om tiggarna organiserar sig. Om detta hjälper dem att få in mer pengar så är väl det bara bra. Förslag på annat organiserat tiggeri; Röda korset, Rädda barnen, Cancerfonden, Frälsningsarmén m.fl. Att organisera sig när man har det svårt är inga konstigheter, hur skulle du själv göra om du svalt och var tvungen att fly?
 
3. Du klagar på tiggarna för att de borde få hjälp i sina hemländer, ingen borde behöva tigga.
Lösning: YES! Du har fattat grejen. Såklart att ingen borde livnära sig på tiggeri och självklart borde alla dessa människor få hjälp i deras hemländer så att de kunde få stanna med sina familjer, släktingar och vänner. Men tyvärr ser inte verkligheten ut så. Dessa människor är ofta förföljda och står helt utanför något skyddssystem. Deras sista chans för ett bättre liv eller för att ens kunna överleva är att ta sig utomlands för att tigga. Så istället för att klaga på dem som är utsatta och står längst ner i samhället, klaga på de som sitter på makten, de som borde hjälpa dessa människor. SPARKA ALDRIG NERÅT!
 
4. Du klagar på att tiggarna sitter med mobiler eller har en massa pengar och ändå fortsätter tigga.
Lösning: Precis som för dig (antar jag) så är familjen det viktigaste i deras liv, alltså kommer en mobil vara det första som de skaffar sig då de mest troligt varit tvungna att lämna släkt och vänner i hemlandet. En mobil gör det möjligt för dem att ha kontakt med alla i sin närhet vilket är en ren överlevnadsstrategi. Och om du ser en tiggare sitta och räkna en massa pengar så har du ju ingen aning om hur lång tid det tagit för personen att tjäna ihop de pengarna. OCH även om de skulle få ihop flera tusenlappar i timmen (inte särskilt troligt) så är det inte förbjudet att tigga för någon så varför inte slå dig ner på gatan och prova du också. Det är säkert jätteskoj att sitta och bli spottad på, få glåpord ropade efter dig och frysa häcken av dig varje dag.
 
5. Du klagar på att tiggarna är otrevliga, fejkar handikapp och inte visar tacksamhet.
Lösning: Att sitta och tigga varje dag är precis som jag skrev inte världens trevligaste sysselsättning så då är det ganska förståeligt att de inte orkar sitta och vara trevliga och tacksamma hela tiden. Vad har de egentligen att vara tacksamma för? Att de varit tvungna att lämna familjen för att överleva? För att de får sitta på våra gator och nästan frysa ihjäl? Att de inte har någon aning om hur deras framtid ser ut, om de ens kommer överleva? Som sagt inte så lätt att känna tacksamhet inför livet då. Det enda du kan göra är att inte ta något personligt. Och tänk på dig själv, går du runt och är trevlig hela tiden? Eller visar tacksamhet för allt varje dag? Nä...det gör inte jag heller för vi är människor och människor funkar inte så. Sen att några enstaka personer väljer att fejka handikapp och kanske ta till en del "fula" tricks för att få mer pengar är väl inte heller så konstigt. De är helt desperata och är man desperat så gör man vad som helst för att klara sig. Om det verkligen sticker i ögonen så låt bli att titta då. Men sprid inte en massa länkar där man sätter dit tiggare, det skapar bara en mer fientlig inställning mot de här redan utsatta och förföljda människorna.
 
6. Du klagar pga att ditt dåliga samvete äter upp dig inifrån varje gång du går förbi en tiggare, och det är så jobbigt och gör dig arg och ledsen.
Lösning: Stackars dig, så synd om dig som måste se de här människorna precis där du brukar gå din morgonpromenad eller utanför favoritbutiken där du shoppar loss. Du tror inte att det är mer synd om personerna som faktiskt måste sitta där?! Många gånger hör man hur människor säger att det inte är någon idé att skänka pengar för man vet ändå aldrig var pengarna hamnar. Eller att det inte spelar någon roll vad "lilla jag" gör när alla andra ändå inte gör något. Här har du en chans att verkligen göra skillnad på riktigt. Du kan hjälpa en person att överleva och du kan dessutom se resultatet. Så antingen väljer du att hjälpa tiggarna eller så bryr du dig inte men stå då för det.
 
7. Du klagar för att de får en massa pengar utan att behöva jobba.
Lösning: De här människornas största dröm är nog att få ha ett jobb, att deras barn ska få gå i skolan, att ha ett ordentligt hem, att få mat på bordet varje dag. De skulle mer än gärna ta emot ett jobb om det fanns för dem. Men återigen, det är bara att sätta sig ner och tigga om du också vill tjäna pengar utan att behöva jobba! (Nog för att tiggeri nog är det värsta jobb man kan ha).
 
8. Du klagar därför att du helt enkelt inte tål att se dem.
Lösning: Sorry, här kan jag inte hjälpa dig. Du saknar helt förmågan att känna empati och kan alltså aldrig förstå hur utsatta de här människorna är. 
 
Kom ihåg: Vi har alla ett ansvar vad vi pratar om, vad vi delar och vad vi kommenterar! Tänk en gång till innan du skriver eller säger något om tiggarna. Ställ dig frågan: Kan det jag säger bidra med något gott eller kommer det bara skapa större oförståelse och hat? Vilka är det som läser det jag skriver, kommer alla förstå min humor? Ironi? Eller att jag inte menar så illa? Man spär lätt på rasism och hat som finns hos andra om man inte tänker sig för vad man skriver.
De flesta i Sverige är lyckligt lottade som har ett skyddsnät som räddar oss om vi faller och därför är det väldigt viktigt att försöka förstå och sätta sig in i de utsatta människornas liv och vardag.
 
DET ÄR ALDRIG TIGGARNAS FEL ATT DE MÅSTE SITTA DÄR SÅ RIKTA DINA KLAGOMÅL OCH DITT HAT NÅGON ANNANSTANS!
 
 
romer, tiggare, tiggeri, tiggeriet,
Jag går med en ständig klump i magen. Varje gång jag går in på Facebook växer den. Varje gång jag ser på nyheterna växer den. Ofta när jag träffar bekanta eller främmande personer växer den ännu lite till. Orsaken till den hemska klumpen i magen är allt det förfärliga hat som cirkulerar runt omkring oss. Fördomar som på något hemskt sätt alltid måste uttalas. Smygrasism och oförstelse är idag vår vardag.

När hände det här egentligen?

Oftast befinner jag mig i min lilla bebisbubbla. I vårt lilla hus utanför Umeå. Rätt så lyckligt berusad av bebisdoft, kattmys och härliga promenader. Jag kan endast ana någon slags brun dimma där utanför bubblan. Oftast orkar jag inte tänka på det. Oftast fortsätter jag leva som om ingenting hänt.

Men det har ju faktiskt hänt!

Jag vill inte se! Jag vill inte ta in det. Det är för jobbigt och för otäckt. Jag önskar att jag bara fick stanna i min mysiga lilla bubbla med min älskade lilla bebis. Men jag vet ju att allt som händer där utanför även rör mig. Det rör mig och alltså rör det också alla mina nära. Mina vänner. Min familj. Min älskade Miranda. Då måste jag agera. Jag kan inte bara stå och se på.

Jag ser hur några av mina vänner och släktingar kämpar. De slåss mot allt hat. De vågar säga emot. De står på sig och ger inte upp. Jag är så otroligt imponerad och glad att de finns. TACK! Jag önskar att jag kunde kämpa lika bra som dem. Jag vill också slåss för öppenhet, kärlek, acceptans och jämställdhet!

Frågorna är så många. Varför börjar människor hata? Varför kan de inte sätta sig in i andras situationer? Varför vill de inte ens försöka förstå? Varför väljer de våld och hat framför kärlek? Kan de inte se att de skapar ett otryggt och hjärtlöst samhälle?

Var ska man börja?

Klumpen växer sig ännu större. Jag mår verkligen illa av all ondska, ja det känns faktiskt som ren och skär ondska. Självklart förstår jag att den här bruna äckliga stormen beror på någonting, någonting hemskt som drabbat oss. Frågan är bara hur vi ska vinna över den!

Jag ser "vänner" på Facebook dela nedvärderande inlägg om tiggare. Jag ser kommentarer som "Passar det inte så får de väl åka hem" och dyl. Jag hör människor som kastar ur sig "Jamen om man börjar ge dem pengar så kommer det ju bara fler" eller "Vi har faktiskt inte plats för hur många som helst i Sverige". Jag ser och hör så mycket oförståelse och rädsla att jag själv blir livrädd. Men hur livrädd jag än är skulle jag aldrig aldrig aldrig börja hänga ut oskyldiga, redan utsatta människor som syndabockar!

Om alla bara kunde försöka förstå att i en annan värld hade det kunnat vara vi. Det hade kunnat vara dina föräldrar som tvingades åka till ett främmande land för att försöka skramla ihop pengar så att du och dina syskon inte skulle svälta ihjäl. Det hade kunnat vara dina mor- och farföräldrar som tvingades fly från deras sönderbombade hem. Det hade kunnat vara din bror som fått se sina barn våldtas och mördas. Det hade kunnat vara du och jag som flydde till Sverige som små barn och som än idag i vuxen ålder fortfarande får höra att vi inte hör hemma i det här landet. 

Kan vi inte bara hjälpa varandra? Sluta göra skillnad på människa och människa? Om du var i en utsatt situation, hur hade du velat bli bemött? Det är inte svårare än så. 

Jag vill inte behöva vara livrädd för den framtid som väntar mig och mina nära. Jag vill känna mig trygg!

Låt oss hjälpas åt!
Igår deltog jag i Förstamajtågen här i Umeå! Speciellt i år var det en mäktig upplevelse. Fler än vanligt hade samlats för att visa sitt missnöje mot den blå regeringen och för att sätta ner foten mot rasism, antifeminism och fascism. Solen sken på tåget och ropen ekade lång väg! Jag fylldes med värme och hopp inför framtiden, vilket verkligen behövs nu när man ofta läser om hemskheter i media. Nazister som växer allt starkare, vinsterna i välfärden, näthat och miljöförstöring!  Det var underbart att se att så många samlats för att stå eniga emot detta! Tack till alla som deltog!
 
 
 
 
 
 
 
 
 
arbetarnas dag, feminism, första maj, förstamajtåg, motrasism, rött, vänstern, vänsterpolitik,
Är så otroligt trött på att det alltid är de negativa som kommenterar och svarar på ens inlägg och statusar. Var är alla peppande och stöttande människor? Eller är det ingen av mina 1000 vänner på facebook som håller med mig i mina inlägg om att alla måste ta ansvar när det gäller: våldtäkter, Sveriges matindustri, rättvisa i samhället eller liknande. Jag kanske inte skriver inlägg så jätteofta men då och då länkar jag till något (enligt mig) viktigt ämne eller skriver ut något som jag tycker borde vara självklart för de flesta.

Är det så mycket begärt eller önskat att få ett litet "bra skrivet", "håller med", "viktigt ämne" eller vad som helst som kan få en att vilja skriva igen?

Om ni bara visste hur mycket det faktiskt gör att få ett litet peppande och det gäller nog inte bara mig. Alla duktiga och engagerade människor där ute behöver andras stöd för att orka kämpa vidare.

Hur som helst så känns det tråkigt och nu för tiden drar jag mig ofta för att skriva ut något då jag vet att det alltid är någon som kommer säga emot, påpeka något detalj"fel" eller helt enkelt har missuppfattat hela texten!

Det här inlägget blev väldigt bittert men ibland måste man få vara bitter. Det enda jag vill är att få ert stöd! Så om någon annan där ute bryr sig så ber jag om peppning, på mina bara knän, för jag vill faktiskt göra någon skillnad och jag vill fortsätta bry mig om vårt samhälle!
Det är lite speciellt hur vi människor fungerar. Vi är väldigt medvetna om mycket som försigår omkring oss men ändå väljer vi att ignorera det. T ex: vi vet att rökning är farligt, ändå röker väldigt många. Vi vet att alkohol är skadligt för vår lever, ändå dricker många. Vi vet att socker inte är bra för någonting alls, ändå frossar vi i godis och andra sötsaker. Dessa saker påverkar väl i bästa fall bara oss själva (om vi tänker bort det faktum att rökning stör alla som inte röker, alkohol gör så att människor blir knäppa i huvudet och för mycket socker kan leda till allvarliga sjukdomar som påverkar anhöriga).
 
Varje år matas vi av bilder på hemsk djurskötsel och dokumentärer som visar på att Sverige inte är särskilt mycket bättre när det kommer till matindustrin. ÄNDÅ väljer så många att "tro" att så länge det är svenskt kött så har djuren haft det bra. Varför är det så svårt att komma ihåg alla de där hemska bilderna när man väl står i matbutiken och ska välja kött? Jag själv försöker verkligen att leva efter principen "Jag äter bara det jag vet varifrån det kommer" men jag är inget fläckfritt exempel. Jag ställer t ex inga krav på människor i min omgivning utan äter det som bjuds, bara för att inte vara jobbig. Men varför ska det vara jobbigt att stå på djurens sida, att kämpa för en bättre värld både för djuren och oss själva?! Varför ska man behöva stå till svars och bli granskad bara för att man väljer att ta ställning till något som borde vara så självklart för alla?!
 
Jag vill uppmana alla som läser den här bloggen att tänka efter. Gör några medvetna val.
T ex:
  • välj ekologiska bananer istället för vanliga.
  • Ha minst en helt "grön" dag i veckan då ni bara äter vegetariskt (prova, det är godare än vad man tror).
  • Leta efter efter KRAV-märket (det betyder bla att djuren haft det bra).
  • Försök välja närproducerat i största möjliga mån.
  • Sök på internet efter gårdar i närheten (det finns alltid någon mysig gård som säljer närproducerat kött och även andra råvaror.
  • Sätt lite press på era butiker, har de inte ekologiskt kött, be dem köpa in!
     
     
  • Nu på hösten kan ni passa på att gå på bondens marknad och fynda bra råvaror där.
För alla som bor i Umeå kan jag rekommendera denna gård: http://www.gubboledjur.se/
De säljer köttlådor till bra priser och man får även besöka deras gård för att se hur allt går till.
 
Krav, bramat, djur, djurens rätt, kravmärkt, lokalmat, närproducerat,
Hädanefter kommer min blogg ta en lite annorlunda riktning. Jag har varit lite kluven när det kommer till att nischa min blogg eller bara ha en livsstilsblogg och skriva om vad som helst. Jag kommer fortsätta med inredningsinlägg och dagboksinlägg men jag kommer främst inrikta mig på det som jag brinner för mest i hela världen.
 
Våra djur och vår natur!
 
 
I hela mitt liv har djuren och naturen haft otroligt stor betydelse för mig. Jag har levt med djur omkring mig och nära naturen under min uppväxt. Det är jag idag så tacksam för. Jag tror till 100% att vi utvecklas till bättre människor om vi har tillgång till natur och omger oss med djur av något slag. Och då menar jag såklart omger oss på så sätt att vi tar hand om, har ansvar över och lever i harmoni med djuren.
 
Min stora dröm har alltid varit att få jobba med djur på något sätt. Göra någon skillnad för dem, hjälpa, rädda, ta hand om, skydda, stå på djurens sida osv. Men det har alltid varit BARA en dröm. Nu på sistone när jag stått inför många tuffa utmaningar, jobbmässigt, ekonomiskt, socialt m.m. så har någonting vuxit i mig. Och jag börjar inse att det är just denna dröm som vuxit och blivit starkare. Jag vill göra någonting för djuren och naturen! Det är jag skyldig dem efter allt underbart de givit mig.
 
En start är att inrikta min blogg och försöka påverka andra att tänka till, vara medvetna om sina vardagliga val, ta ställning och sätta gränser!
 
Så välkomna till Superlinas Djur- och naturblogg!
 
 
 
Intresse, Krav, Lantligt, agera, ansvar, djur, hjälpa, klimat, medvetenhet, miljö, natur, ta ställning, tänka till,
 
Precis på samma sätt som man resonerar kring om man är redo för att skaffa barn borde man resonera kring när man ska skaffa ett husdjur.
  • När man skaffar ett barn så kommer hela ens liv förändras, samma sak gäller när man skaffar ett djur.
  • Ett barn kräver mycket tid och kärlek, exakt samma sak för djur.
  • Du kommer få åsidosätta många av dina egna intressen för barnet, det gäller också när du har ett husdjur. Du kommer bli tvungen att anpassa dig efter barnet eller djuret.
  • Barnet kommer vara helt beroende av dig, även ett djur står i beroendeställning till dig.
  • Om det visar sig vara något fel på barnet, vad gör ni då? Orkar ni med det? Ställ dig samma fråga om du har ett djur som det är något fel på. Ge inte upp! Det finns hjälp.
 
Om det sedan skulle vara så att djuret vantrivs hos dig, då kanske det är bättre att hitta ett nytt hem åt det. Men försök alltid hitta orsaken och gör sedan allt för att lösa problemet. Det finns som sagt massor av hjälp att få! Ett barn skulle aldrig bytas ut eller avlivas av någon anledning. Ett djur är också ett liv, ett liv som du själv väljer att ta ansvar för. Svik det då inte!