Under de senaste åren har jag mer och mer börjat tänka på vilka människor omger mig med. Finns där några energibovar eller är det endast människor som ger mig energi och kraft? Tyvärr är det ofta så att man fokuserar på fel personer. Så är det i alla fall för mig. Jag klamrar mig förgäves fast vid människor jag så gärna vill ska tycka om mig genom att ge och ge och ge. Ständigt rädd att de inte längre ska vilja vara mina vänner. Samtidigt känner jag att jag inte får särskilt mycket tillbaka av vissa. De människor som däremot ger mig en massa tar jag för givet. Efter som de redan finns där vid min sida så behöver jag inte anstränga mig för att ha dem kvar, vilket är så dumt!
-
Jag borde bli bättre på att sålla bland mina "vänner" och verkligen se vilka som är mina riktiga vänner. Vänner som alltid finns där oavsett om man inte hört av sig på ett tag eller om man betett sig klumpigt någon gång. Det är de relationerna man ska vårda för tyvärr så kan även sådana fina relationer sakta tyna bort om man inte vattnar dem då och då.
-
Därför har jag lovat mig själv att försöka rikta min energi och fokus till de människor som verkligen gör mitt liv bättre. Min familj, min släkt och mina riktiga vänner! Sen kan man ju ändå ha många bekanta men man behöver inte ge upp sitt eget liv för att de ska älska en.

Jag har ett mycket smickrande smeknamn som några av mina närmsta vänner kallar mig, Superlina! Vem kan inte bli glad av att få ett sådant smeknamn? Det värmer i hjärtat varje gång jag får höra det men varför jag valt att använda det som mitt bloggnamn beror på att det namnet på sätt och vis speglar dagens samhälle för alla kvinnor. Är man inte en superperson så duger man inte!

-

Vi lever under en extrem press där vi ständigt ska lyckas inom allt och vi ska vara på topp hela tiden. Alla medier skapar en skenbild av hur dagens kvinna ska se ut och bete sig, vilken är omöjlig att leva upp till.

-

Några av kraven på kvinnor idag kan vara att:

·        du måste vara en perfekt flickvän med allt vad det innebär

·        du ska ha bra betyg i skolan eller ha det bästa jobbet

·        du måste göra karriär inom ditt yrke

·        du ska vara en duktig dotter och syster

·        du måste vara vältränad och se bra ut

·        du ska helst vara bra på matlagning, bakning och hålla ordning hemma

·        du ska hinna umgås med din familj och hälsa på dina släktingar

·        du måste vara glad och lycklig

·        du ska gärna vara duktig i någon idrott eller spela något instrument

·        du ska vara allmänbildad

·        du ska vara ett socialt geni (vilket oftast innebär att inte göra för mycket väsen av dig men ändå kunna interagera med andra omkring dig)

·        du borde ha rest runt i hela världen

·        du ska vara smal men ändå kunna äta vad du vill

-

Många av dessa saker stämmer även överens med alla krav på män i vårt samhälle och med detta inlägg men här utgår jag helt från mina egna erfarenheter som kvinna och hur jag upplever saker och ting i min omgivning.

-

Jag är otroligt imponerad över alla kvinnor som helt går sin egen väg och struntar i vad alla tycker och tänker om dem. Jag önskar att jag hade mer av det i mig och jobbar ständigt för att komma dit. Min egen lillasyster är en stor förebild och inspirationskälla för mig. Hon står alltid upp för sina åsikter. Oavsett om det är mot någon i hennes egen storlek (hon är rätt liten till växten) eller mot en storvuxen man. Detta kan många gånger reta upp folk och det är just det jag tycker är så bra. Hon har skinn på näsan så det räcker åt ett helt kompani.

-

Den SuperLina som jag egentligen skulle vilja vara är hon som skiter i om andra tycker att hon är konstig på något sätt. Hon som inte känner att hon måste vara så duktig i allt, jämt. Hon som inte tror att hon alltid måste prestera på topp för att bli omtyckt och hon som vågar säga ifrån när hon blir trampad på.

Det är det idealet som vi alla borde sträva efter!

-

Detta ämne skulle jag kunna skriva hur mycket som helst om. Det här inlägget kommer bara vara ett i mängden så småningom. Men idag får det räcka såhär!
Jag har ju glömt bort att berätta att jag blev med bil i tisdags. Jag har turen att känna en fantastisk person som sålde denna pärla till mig för endast 10 000 kr. Det är en Renault Kangoo -04 som bara gått 5200 mil. För bra för att vara sant men än så länge har jag den kvar :)
-
Vi förstod ganska snabbt att vi är tvungna att ha två bilar om vi bor såhär. Min gamla Corolla är inte så mycket att lita på längre. Perfekt också för mitt företag då jag ofta måste frakta saker fram och tillbaka.
-
Kan inte annat än att säga STORT TACK till personen som sålde den till mig!

Den här vackra vyn hittar man ca 400 meter från vårt hus.

Novaya, syster, pappa och mamma på isen!

Marcus under snögnistrande träd.

-

Har inte alls haft tid att blogga senaste veckan. Det blir så när familjen kommer på besök. Mamma och pappa har sportlov (det underbara privilegiet med att vara lärare) och syster tog sig lite sportlov från högskolan. Brorsan fick stanna hemma i Ilsbo och vara husvakt. Den största anledningen varför de kom upp var att hjälpa oss göra klart huset. Riktigt så blev det inte. När Umeå bjöd på strålande sol, 2 minusgrader och ingen vind så kunde vi inget annat än att ge oss ut och upptäcka naturen kring Piparböle och Kulla. Skidor på och ut i spåret! Och vilken natur sen, helt otroligt vackert! Dag ett åkte vi ca fem km på två timmar! Vi kanske inte var snabbast i spåret men vi njöt verkligen av skidturen. Vi hade hört att det skulle finnas ett mycket fint spår i närheten av vårt hus så de fem kilometrarna ägnades mest åt att försökta leta reda på det men utan lyckat resultat.

-

Dag två åkte vi 12 km på tre timmar, lite snabbare än första turen. Då hittade vi rätt spår. Vi kom in i det från fel håll så vi mötte en del gubbar som lite surt hurtade förbi oss (fem stollar och en hund). Kristina hade med sig Novaya (hennes hund) och vi var lite osäkra om det var okej att ha hund med sig i spåret men vi såg inga skyltar. Bara skyltar om häst- och skoterförbud så vi åkte vidare. När vi åkt ca 8 km stoppade en gubbe Kristina mitt i en nerförsbacke så att Novaya trasslade in sig i gubbens stavar. Gubben var måttligt road över att vi hade med oss hund i spåret och började skälla ut oss. När vi försökte förklara att vi kommit in från ett annat håll och att vi inte hade en aning om detta så sa han bara ” ni borde veta bättre, det är bara att vända”…”men vi bor åt det här hållet” svarade jag …”det spelar ingen roll, ni ska veta bättre”. Då förstod vi att vi hamnat i ett allvarligt gubbspår så det var bara att sticka svansen mellan benen och skida hem.

-

Förutom all skidåkning har vi myst på i huset, hälsat på Emma och Rickard i deras fina hus, fått besök av Charlotta och Isabella, jobbat i min butik och faktiskt fått lite gjort i det stora huset. Eller rättare sagt Pappa och Marcus har fått en hel del gjort. Golvet är lagt och två rumt är målade.

En trött Novaya efter alla timmar och allvarliga gubbar ute i skidspåret.

-

En mycket lyckad långhelg blir sammanfattningen!
Nu har vintern rasat. Utanför vårat burspråk. Den underbara utsikten över sjön får vi nog klara oss utan ett tag framöver. I onsdagskväll började "jordbävningen", det är i alla fall så det låter när snön rasar. Läskigt men samtidigt rätt mäktigt. Jag anar att våran tomt snart kommer förvandlas till ytterligare en liten sjö om det fortsätter tina i den här takten. Om det fryser på nu så borde det gå att åka skidor på skaren, vore ju perfekt tajmat till helgen då familjen kommer på besök.
-
Det är farligt att vi trivs så bra i det lilla huset. Det gör att vi inte orkar sätta igång med renoveringen av det stora. Jag hoppas vi kommer göra ett ryck i helgen. Det är verkligen svårt att få något gjort när man jobbar hela dagarna och sedan ska försöka hinna med och träna eller handla efter jobbet. Det kan nog alla husägare hålla med om.
Igår handlade vi på Kvantum och de sålda färska jordgubbar för 9.00 kr /asken! Jag köpte fem. Sedan frossade vi i jordgubbar till kvällens Skip-bo-match. Jag med socker och grädde och Marcus med socker och mjölk. Även om de inte är exakt lika söta som på sommaren så kändes det otroligt lyxigt att få en lite försmak av vad som komma skall.
-
För de som inte läser min blogg på www.linastur.se så måste jag ju berätta att tv-programmet PLUS från SVT var och filmade i butiken i onsdags. De håller på med ett reportage om hur man ska sälja sina begagnade saker för att få ut så mycket som möjligt. De lämnade en del saker som jag nu fått tio dagar på mig att försöka sälja, antingen i butiken, på blocket eller tradera. På skärtorsdagen kommer programmet sändas.
-
Nu ska jag återgå till lite plockande i butiken.