SuperLina

I tre hela nätter har vi nu sovit i vårt nya hem (vi bor dock i det lilla huset, tills vi gjort allt klart i det större huset). Trots att vi har packat, flyttat, städat, burit, släpat, monterat ner, pusslat, kört, stressat osv. så har jag så extremt mycket energi. Redan efter första natten kände jag stor skillnad. Jag vaknade upp som en ny människa! Eller kanske den Lina som jag lite på slutet tappat en aning men nu är hon tillbaka "SuperLina" :) Det är i alla fall så jag känner mig. Att få vakna och det första man ser är blå himmel bakom snöstänkta träd, att få lägga sig på natten och se stjärnhimlen genom fönstret, att gå ut på en promenad och upptäcka ett skidspår ca 100 meter från huset, att öppna dörren och ta ett djupt andetag av frisk, ren luft...finns det något bättre? Jag är salig, i extas, kär och har aldrig mått bättre! Alla borde flytta till hus och få känna detta, det är magiskt!

-

Jaja nu tänker ni säker "shit lugna ner dig, så märkvärdigt är det väl inte", inte? Testa så får ni se ;)

-

Oron och den lilla ångestattacken jag fick första dagen i huset är som bortblåsta. Självklart förstår jag ju att livet på landet inte alltid kommer vara en dans på rosor och det ska det inte heller vara. Jag kommer ändå njuta av varenda sekund och mitt liv kommer bli så mycket rikare framöver. Nu gäller det bara att lura ut alla våra fina vänner så att de också får ta del av det här. Ni är varmt välkomna att hälsa på när som helst, dörren står alltid öppen och antagligen finns det bullar i frysen att ta fram och värma ;)

-

Till helgen kommer mamma, pappa och systeryster och hälsar på. Det ska bli fantastiskt att få visa dem vårat nya ställe. Se bara hur vädret blir till helgen:

Det enda jag kan säga som avslutning på detta inlägg är:

JAG ÄR HEMMA!!!

Nu har vi efter 4 ½ månad äntligen fått tillträde till vårat hus. Så efter att ha längtat och för varje dag som gått höjt förväntningarna på huset så kändes det igår som att vi skulle till himlen när vi satte oss i bilen och åkte ut till huset. Vi möttes av två meter snö på hela gården bortsett från den lilla labyrint som skotats för att hitta in. Väl inne i huset var det kallt, rått och luktade avlopp. Utan möbler kändes huset litet och nästan stugaktig, inte alls som när vi sist var där. Vi försökte i alla fall lokalisera vad vi måste ta itu med innan vi kan flytta in. Minst en vägg måste rivas. Alla dörrar, alla fönsterkarmar, hela taket och exakt alla väggar ska målas vita *pust*. De tre dagarna som vi trodde att inflytten var bort blev plötsligt tre veckor, kanske till och med någon månad. Det enda jag kände var; tomhet.

Marcus satte direkt igång med att sparka ner väggen och jag började motigt måla en annan vägg. Efter att rollern bara sugit i sig mer färg än den avgett och axlarna börjat värka satte jag mig på golvet och stirrade framför mig. Vad hade vi gjort? Köpt ett hus. Tagit på oss ännu mer ansvar. Gett upp ännu mer av våran fritid. Hur skulle vi klara av det här? Skotta. Klippa gräset. Sanda. Måla om. Renovera. Paniken växte!

Emma och Rickard kom förbi för att se vårat "paradishus" och jag kunde knappt visa dem runt, jag ville bara därifrån. Så efter en snabb rundtur satte vi oss i bilen och for hem.

Idag måste jag ha vaknat på en helt annan sida för idag har allt känts hur bra som helst. Jag jobbade halvdag till klockan ett och fick sedan en massa ärenden gjorda på stan, samt äta en mysig lunch med Marcus. Vid tre drog vi ut till huset med helt nya krafter. Efter en semla och en kopp kaffe så var vi igång. Övertäckning av allt som inte skulle bli vitt. Marcus projekt riva-vägg. Sedan började vi diskutera hur vi vill ha allt i huset. Möblering. Vad som ska göras om. Färger. Sen kom vi till den stora frågan, köket! Hur ska vi få köket att bli så stort, luftigt och mysigt som möjligt? Efter ett tag fundering och planering så hittade vi en kanonbra lösning så nu verkar det som om drömmen om ett perfekt kök kommer bli verklighet!

Till skillnad från igår då jag inte kunde se annat än hinder och problem så kan jag idag inte se annat än vårat drömhus.

Jag har länge tänkt att jag ska börja blogga men hittills har det mest skapat prestationsångest hos mig. Ändå har jag saknat att ha någonstans att få skriva av mig. Nu är det i alla fall dags! Trots att jag inte kan en massa koder och allt det där tekniska så kör jag igång, jag vill inte att det ska vara ett hinder. I slutändan hoppas jag att det är det jag skriver som ska vara intressant och inte hur min blogg ser ut :)

Så vad kommer jag blogga om då? Jag hade som plan att jag skulle nischa mig men jag har så mycket att skriva om så det går inte. Jag gör väl som alla andra och skriver om ”mitt liv”. Fast iofs så är ju mitt liv ändå lite nischat, jag lever ju inte exakt som någon annan. Förhoppningsvis kommer jag ta upp en del viktiga frågor och hoppas att jag kan få andra att tänka till. Ämnen som står mig varmt om hjärtat är ”djurens rätt” och ”jämställdhet mellan människor”.

Jag kommer skriva om:

• min familj och mina vänner

• vårt nyinköpta hus och allt som hör därtill

• om mina intressen som handlar mest om träning, djur, natur, matlagning, bakning, pysslande, musik och välmående.

• mitt företag

• mina drömmar och funderingar på livet

 

Jag kommer i min blogg vara väldigt ärlig med vem jag är, vad jag känner och gör. Då jag stenhårt tror på ärlighet framför allt så kommer det nog ganska naturligt för mig att även vara ärlig när jag bloggar. På så sätt kanske en del kan känna igen sig i mycket och förhoppningsvis stärka deras självbild på ett positivt sätt.

Jag vill inte blogga för att uppröra människor men absolut få folk att tänka till och gärna sätta igång en och annan tanke. Jag kommer mestadels utgå från mina egna erfarenheter så i mycket jag skriver finns det nog inget rätt och fel men hjärtligt välkomna att diskutera i min blogg.