













Jag har ett mycket smickrande smeknamn som några av mina närmsta vänner kallar mig, Superlina! Vem kan inte bli glad av att få ett sådant smeknamn? Det värmer i hjärtat varje gång jag får höra det men varför jag valt att använda det som mitt bloggnamn beror på att det namnet på sätt och vis speglar dagens samhälle för alla kvinnor. Är man inte en superperson så duger man inte!
Vi lever under en extrem press där vi ständigt ska lyckas inom allt och vi ska vara på topp hela tiden. Alla medier skapar en skenbild av hur dagens kvinna ska se ut och bete sig, vilken är omöjlig att leva upp till.
Några av kraven på kvinnor idag kan vara att:
- du måste vara en perfekt flickvän med allt vad det innebär
- du ska ha bra betyg i skolan eller ha det bästa jobbet
- du måste göra karriär inom ditt yrke
- du ska vara en duktig dotter och syster
- du måste vara vältränad och se bra ut
- du ska helst vara bra på matlagning, bakning och hålla ordning hemma
- du ska hinna umgås med din familj och hälsa på dina släktingar
- du måste vara glad och lycklig
- du ska gärna vara duktig i någon idrott eller spela något instrument
- du ska vara allmänbildad
- du ska vara ett socialt geni (vilket oftast innebär att inte göra för mycket väsen av dig men ändå kunna interagera med andra omkring dig)
- du borde ha rest runt i hela världen
- du ska vara smal men ändå kunna äta vad du vill
- du ska inte ta för stor plats
- du ska inte tro att du är något
Många av dessa saker stämmer även överens med alla krav på män i vårt samhälle men här utgår jag helt från mina egna erfarenheter som kvinna och hur jag upplever saker och ting i min omgivning. Sen måste jag ändå säga att vi alla är mer accepterande när det gäller pojkar/killar/män.
Jag är otroligt imponerad över alla kvinnor som helt går sin egen väg och struntar i vad alla tycker och tänker om dem. Jag önskar att jag hade mer av det i mig och jobbar ständigt för att komma dit. Min egen lillasyster är en stor förebild och inspirationskälla för mig. Hon står alltid upp för sina åsikter. Oavsett om det är mot någon i hennes egen storlek (hon är rätt liten till växten) eller mot en storvuxen man. Detta kan många gånger reta upp folk och det är just det jag tycker är så bra. Hon har skinn på näsan så det räcker åt ett helt kompani.
Den SuperLina som jag egentligen skulle vilja vara är hon som skiter i om andra tycker att hon är konstig på något sätt. Hon som inte känner att hon måste vara så duktig i allt, jämt. Hon som inte tror att hon alltid måste prestera på topp för att bli omtyckt och hon som vågar säga ifrån när hon blir trampad på.
Det är det idealet som vi alla borde sträva efter!
Detta ämne skulle jag kunna skriva hur mycket som helst om.
Nu sitter vi på tåget upp mot Umeå. På ca 20 timmar har vi tagit oss från Costa Rica med 34 grader, regnskog, vita stränder och kristallklart hav till Sverige med -20 grader, snöbelagda landskap, frostbitna hus och påpälsade människor. Kontrasten är total!
Man blir verkligen förvirrad av att hoppa mellan klimat. Vi åkte från jul- och nyårsstök och kom till den hetaste sommaren. Nu kommer vi hem till vintern igen och julgrejerna är fortfarande kvar.
Man får komma ihåg att det är få förunnat att kunna resa på detta sätt. Vilken liten procent av befolkningen det faktiskt är som kan ta ledigt från sina jobb tre veckor och dra iväg till andra sidan jordklotet bara för att unna sig en massa härligheter. Långt ifrån alla i Sverige kan göra så.
Därför känner jag mig otroligt rik och lyckosam! Att få rymma iväg från allt i tre veckor med min älskling. Att de största problemen under de veckorna handlar om på vilken restaurang vi ska äta lunch och middag och om jag ska lägga mig i en solstol eller direkt i sanden för att sola. Att få vakna upp på morgonen och inte känna några krav eller måsten överhuvudtaget. Det är en lyx som alla egentligen borde få lära känna närmare men tyvärr ser inte verkligheten så ut.
Jag är i alla fall väldigt tacksam att jag får uppleva sådan lyx!
Nu kastas vi sakta men säkert tillbaka in i vardagen. På både gott och ont och omställningen började vid första steget ur planet då kylan kom emot oss.
TACK min älskade Marcus som ekonomiskt sett till att vi kunnat ta denna ledighet. TACK Viktor och Louise för att ni är världens bästa grannar och har tagit hand om våra katter och vårat hus. TACK Stig och Iris som hållit snön borta så att vi hittar hem. TACK Lotta, Veronica, Marina och Emma som haft butiken igång utan mig!
Utan er hade vi aldrig kunnat göra denna resa!
Solnedgång vid vackra Samaras strand.
Fruktskål på frukostbordet.
Här åt vi frukost sista dagarna på semestern.
Poolen vid hotellet i San José.
Vacker vy från flygplanet.
Egentligen är jag nog ingen sann bloggare. Jag gillar inte att ha en massa saker över mig som jag borde göra och jag vet ju att man måste vara rätt aktiv med att skriva inlägg om man vill ha många läsare. Jag tycker att det är fantastiskt kul att skriva men jag är rätt bra på att fylla min tid med mycket annat. Jag förstår faktiskt inte hur alla som bloggar och skriver flera inlägg varje dag hinner med allt. Jag känner mig superduktig om jag skrivit inlägg två dagar i rad! Åter igen är det nog mina höga krav på mig själv som spökar. Jag vill hinna med allt och lite till!
Hur gör man?
Min prestationsångest har också ett finger med i det hela. Varje gång jag ska skriva vill jag ha något riktigt bra att skriva om annars vågar jag inte. Jag vill också ha en massa fina bilder att publicera annars är det inte värt. Men som sagt, skrivarlusten finns där, jag måste bara ta mig över alla trösklar.
Jag får försöka hitta ett bloggsätt som passar just mig. Vad jag än gör så tänker jag "det här borde jag skriva om i bloggen" men så glömmer jag bort det. Jag skulle vilja dela fler recept, tipsa om mer musik, lägga ut pysselbilder, skriva dagbok, berätta om mina tankar och funderingar osv.
Sådant är ju så kul att ha lagrat någonstans och gå tillbaka och läsa om flera år. Men när sjutton ska jag ha tid?
Jag kanske ska börja pendla eller nåt! Då kan man passa på att skriva när man sitter på bussen/tåget! När jag tänker efter så har jag ingen tid på dygnet då jag faktiskt kan sitta stilla och inte göra något särskilt.
Tror jag har mitt nyårslöfte klart!
Det är så kul med musikminnet! Tidigare när man inte kunde lyssna på cd-skivor i shuffle-läge så gick ju skivan rakt igenom och man lärde sig vilken låt som kom efter den andra. Och än idag när jag lyssnar på radio och någon "gammal goding" spelas så börjar jag efter låten automatiskt nynna på nästa spår på skivan.
Jag brände ofta egna skivor förut, med blandade låtar från höger och vänster. Det är främst dessa låtar som jag memorerat efter varandra. Jag kan själv bli förvånad när jag plötsligt börjar sjunga på någon sång efter en annan. Då får jag försöka leta i minnet och komma ihåg från vilken skiva det är från.
Fortfarande så spelar jag helst skivor rakt igenom, utan shuffle på (även om denna funktion kan vara bra om man vill ha lite mer "spänning" i sitt lyssnande). Däremot är jag missbrukare av Repeat-läget. Kan lätt glömma bort att jag har det på och så rullar skivan flera varv innan jag inser att jag börjar ledsna på låtarna.
Spotify är ju bara så fantastiskt! Speciellt hur enkelt det är att hitta ny musik, musik som liknar den man redan tycker om, musik som ens vänner gillar osv. Och just att man får tillgång till hela album så att man kan lyssna på dem rakt igenom!
Mitt starka tips om bra musik just nu är: Mark Knopfler med albumet Privateering, speciellt låten med samma namn (men för er som fortfarande inte lyssnat på hans förra album "Get lucky" får inte missa det heller).
Sen min syster skaffade hund har jag fått lära mig en massa nya saker. Sådant som jag idag inte kan fatta att jag själv gjorde fel tidigare.
Det är egentligen bara fråga om sunt förnuft men ändå är det sååå många som beter sig konstigt när det gäller hundar. Det finns en hel vetenskap om hundars beteenden och varför det ibland kan gå så fel. Människor och hundar pratar inte samma språk. Därför är det viktigt för framförallt hundägare men även viktigt för alla andra att man tar sig tid att lära sig hur hundar fungerar (eftersom hundarna inte har den förmågan att lära sig hur vi fungerar så ligger det på vårt ansvar). Vi lever i ett samhälle där det alltid finns någon i vår närhet som har hund.
Bara en så enkel sak som att titta hunden i ögonen. De flesta fick väl lära sig när de var små att man inte ska stirra en hund i ögonen. Att hunden tolkar det som att man utmanar den. Ändå gör ju de flesta vuxna det idag! Det beror ju såklart på att människor helst SKA titta varandra i ögonen när vi pratar eller försöker få kontakt med någon. Det kan framkalla stress hos hunden som blir utsatt, oavsett hur vältränad och uppfostrad hunden än är. Det ligger i hundens naturliga instinkt att reagera på en sådan signal och tyvärr kan vi nog aldrig helt lära bort en sådan instinkt.
(Att tillägga: jag är absolut ingen expert men jag talar utifrån sådant jag fått lära mig och tagit erfarenhet ifrån.)
Det som kanske fått mig att tänka till mest är den här grejen att man aldrig ska gå fram till en främmande hund (också något de flesta får lära sig som små). När hunden är ensam (bunden vid något träd eller liknande) så håller sig nog många till den principen men så fort ägaren är med då är det helt plötsligt okej att börja klappa och prata med hunden. Jag har själv varit ute med min systers hund, Novaya, några gånger och varje gång är det flera personer som utan att fråga eller ens se på mig börjat klappa på Novaya, prata med henne eller till och med försökt mata henne. Jag kände mig nästan kränkt och förbisedd då jag blev helt ignorerad. För en hund som inte är van vid främlingar eller som i sin natur kanske har ett reserverat beteende kan detta vara hotfullt och otroligt stressande. Självklart handlar det ju inte om att någon vill vara elak men det är viktigt att faktiskt tänka efter innan man går fram till en främmande hund. Man kan likna det lite med fenomenet när en kvinna är gravid och andra tar sig friheten att klappa kvinnan på magen, utan att ens fråga eller överhuvudtaget tänka på om detta är okej. Det är på samma sätt integritetskränkande.
Några enkla råd och tips att tänka på när det gäller hundar:
- Stirra aldrig en hund i ögonen (framförallt inte en främmande hund).
- Visa inte tänderna (detta kan också provocera hunden ifråga).
- Gå ALDRIG fram till en främmande hund, inte ens om du känner ägaren. Det är inte säkert att hunden känner igen dig för det. Fråga alltid först.
- Visa respekt för ägaren och fråga därför alltid om det är okej att hälsa på hunden (oftast kanske det inte är något problem men det kan också vara så att hunden håller på att tränas eller helt enkelt inte ska hälsa på främmande människor).
- Stressa aldrig upp en hund genom att börja busa och hetsa upp den (om inte ägaren sagt att det är okej). Det är inte säkert hunden är med på noterna och kan därför misstolka dina signaler eller så kanske inte ägaren vill ha en helt upphetsad hund just då.
- Mata aldrig en hund om du inte fått tillåtelse från ägaren. Hunden kanske går på någon speciell diet eller har fått lära sig att endast hålla sig till en viss mat.
- Försök inte få kontakt med en främmande hund (om du inte fått tillåtelse av ägaren) hunden kanske inte alls förstår vad du vill och blir istället osäker.
- Hälsa alltid på ägaren innan du tar kontakt med hunden på något sätt.
- Låt ALDRIG barn vara ensamma med hundar. Barn har många beteenden som kan vara provocerande och stressande för hundar. Även om hunden är ”barnsäkrad” som någon så fint kallade det, så är det inte någon garanti på att hunden aldrig kommer göra barnet något.
Som sagt, vissa instinkter och beteenden hos hundar kommer vi människor aldrig kunna träna bort.
Att ha hund kräver mycket jobb och många ägare tränar konstant sina hundar för att få dem att passa in i vårt samhälle och du kan förstöra flera månaders träning genom bete dig konstigt mot en hund, även om du bara menar väl.
Idag tycker jag att det är en självklarhet att alltid höra efter med ägaren om man vill hälsa på en hund men det tyckte jag inte för två år sedan. Som sagt så finns hundar överallt omkring oss. Det gör det så viktigt att vi lär oss leva tillsammans med dem och att vi förstår hur de fungerar.
Varje dag sker olyckor då hundar som aldrig någonsin gjort något ont helt plötsligt attackerar någon. Jag tror att detta ofta beror på att vi människor betett oss märkligt på något sätt och att hundarna i de flesta fall kanske bara försökt försvara sig (undantag finns då hundar är framavlade med onormalt aggressivt beteende). Därför anser jag att det här är ett ämne som bör tas upp ofta och att vi till viss del faktiskt kan förhindra att olyckor med hundar inträffar.
Tänk efter och fråga alltid först!