12 Mar

18:08

Till dig som klagar på tiggare/tiggeri!

0kommentarer
Är du en av dem som ständigt klagar och ojar dig över alla dessa tiggare som sitter överallt? Eller kanske är du personen som lite då och då smyger in kommentarer som "men det är ju ändå förjävligt att de måste sitta utanför min butik varje dag".
 
Då tänkte jag ge dig några tips:
 
1. Du klagar därför att du sedan du var liten fått höra att man inte ska skänka pengar eftersom man inte vet vad pengarna går till.
Lösning: Sant, man kan aldrig veta vad pengarna kommer gå till. Säkerligen går en del pengar till droger osv men jag är övertygad om att det mesta kommer användas till mat och dyl. Sen är det ju alltid frivilligt om man vill skänka just pengar eller inte. Det finns många andra sätt att hjälpa dessa människor. Genom att skänka mat, filtar, kläder m.m. Hör av dig till organisationer som hjälper tiggarna så kan de guida dig rätt.
 
2. Du klagar på det organiserade tiggeriet.
Lösning: Det är väl inte så konstigt om tiggarna organiserar sig. Om detta hjälper dem att få in mer pengar så är väl det bara bra. Förslag på annat organiserat tiggeri; Röda korset, Rädda barnen, Cancerfonden, Frälsningsarmén m.fl. Att organisera sig när man har det svårt är inga konstigheter, hur skulle du själv göra om du svalt och var tvungen att fly?
 
3. Du klagar på tiggarna för att de borde få hjälp i sina hemländer, ingen borde behöva tigga.
Lösning: YES! Du har fattat grejen. Såklart att ingen borde livnära sig på tiggeri och självklart borde alla dessa människor få hjälp i deras hemländer så att de kunde få stanna med sina familjer, släktingar och vänner. Men tyvärr ser inte verkligheten ut så. Dessa människor är ofta förföljda och står helt utanför något skyddssystem. Deras sista chans för ett bättre liv eller för att ens kunna överleva är att ta sig utomlands för att tigga. Så istället för att klaga på dem som är utsatta och står längst ner i samhället, klaga på de som sitter på makten, de som borde hjälpa dessa människor. SPARKA ALDRIG NERÅT!
 
4. Du klagar på att tiggarna sitter med mobiler eller har en massa pengar och ändå fortsätter tigga.
Lösning: Precis som för dig (antar jag) så är familjen det viktigaste i deras liv, alltså kommer en mobil vara det första som de skaffar sig då de mest troligt varit tvungna att lämna släkt och vänner i hemlandet. En mobil gör det möjligt för dem att ha kontakt med alla i sin närhet vilket är en ren överlevnadsstrategi. Och om du ser en tiggare sitta och räkna en massa pengar så har du ju ingen aning om hur lång tid det tagit för personen att tjäna ihop de pengarna. OCH även om de skulle få ihop flera tusenlappar i timmen (inte särskilt troligt) så är det inte förbjudet att tigga för någon så varför inte slå dig ner på gatan och prova du också. Det är säkert jätteskoj att sitta och bli spottad på, få glåpord ropade efter dig och frysa häcken av dig varje dag.
 
5. Du klagar på att tiggarna är otrevliga, fejkar handikapp och inte visar tacksamhet.
Lösning: Att sitta och tigga varje dag är precis som jag skrev inte världens trevligaste sysselsättning så då är det ganska förståeligt att de inte orkar sitta och vara trevliga och tacksamma hela tiden. Vad har de egentligen att vara tacksamma för? Att de varit tvungna att lämna familjen för att överleva? För att de får sitta på våra gator och nästan frysa ihjäl? Att de inte har någon aning om hur deras framtid ser ut, om de ens kommer överleva? Som sagt inte så lätt att känna tacksamhet inför livet då. Det enda du kan göra är att inte ta något personligt. Och tänk på dig själv, går du runt och är trevlig hela tiden? Eller visar tacksamhet för allt varje dag? Nä...det gör inte jag heller för vi är människor och människor funkar inte så. Sen att några enstaka personer väljer att fejka handikapp och kanske ta till en del "fula" tricks för att få mer pengar är väl inte heller så konstigt. De är helt desperata och är man desperat så gör man vad som helst för att klara sig. Om det verkligen sticker i ögonen så låt bli att titta då. Men sprid inte en massa länkar där man sätter dit tiggare, det skapar bara en mer fientlig inställning mot de här redan utsatta och förföljda människorna.
 
6. Du klagar pga att ditt dåliga samvete äter upp dig inifrån varje gång du går förbi en tiggare, och det är så jobbigt och gör dig arg och ledsen.
Lösning: Stackars dig, så synd om dig som måste se de här människorna precis där du brukar gå din morgonpromenad eller utanför favoritbutiken där du shoppar loss. Du tror inte att det är mer synd om personerna som faktiskt måste sitta där?! Många gånger hör man hur människor säger att det inte är någon idé att skänka pengar för man vet ändå aldrig var pengarna hamnar. Eller att det inte spelar någon roll vad "lilla jag" gör när alla andra ändå inte gör något. Här har du en chans att verkligen göra skillnad på riktigt. Du kan hjälpa en person att överleva och du kan dessutom se resultatet. Så antingen väljer du att hjälpa tiggarna eller så bryr du dig inte men stå då för det.
 
7. Du klagar för att de får en massa pengar utan att behöva jobba.
Lösning: De här människornas största dröm är nog att få ha ett jobb, att deras barn ska få gå i skolan, att ha ett ordentligt hem, att få mat på bordet varje dag. De skulle mer än gärna ta emot ett jobb om det fanns för dem. Men återigen, det är bara att sätta sig ner och tigga om du också vill tjäna pengar utan att behöva jobba! (Nog för att tiggeri nog är det värsta jobb man kan ha).
 
8. Du klagar därför att du helt enkelt inte tål att se dem.
Lösning: Sorry, här kan jag inte hjälpa dig. Du saknar helt förmågan att känna empati och kan alltså aldrig förstå hur utsatta de här människorna är. 
 
Kom ihåg: Vi har alla ett ansvar vad vi pratar om, vad vi delar och vad vi kommenterar! Tänk en gång till innan du skriver eller säger något om tiggarna. Ställ dig frågan: Kan det jag säger bidra med något gott eller kommer det bara skapa större oförståelse och hat? Vilka är det som läser det jag skriver, kommer alla förstå min humor? Ironi? Eller att jag inte menar så illa? Man spär lätt på rasism och hat som finns hos andra om man inte tänker sig för vad man skriver.
De flesta i Sverige är lyckligt lottade som har ett skyddsnät som räddar oss om vi faller och därför är det väldigt viktigt att försöka förstå och sätta sig in i de utsatta människornas liv och vardag.
 
DET ÄR ALDRIG TIGGARNAS FEL ATT DE MÅSTE SITTA DÄR SÅ RIKTA DINA KLAGOMÅL OCH DITT HAT NÅGON ANNANSTANS!
 
 
Funderingar Viktigt
Kommentera
romer, tiggare, tiggeri, tiggeriet,

18 Feb

12:49

Kan vi inte göra revolution?

0kommentarer
Jag är så trött på den extrema utseendefixeringen som finns överallt omkring oss. Samhället ställer idag orimliga krav på oss, hur vi ska se ut, vad vi ska äta och hur mycket vi ska träna. Jag skulle säga att någon ynka procent av befolkningen passar in på idealbilden av hur man ska se ut. En lite större andel procent hör till medelmåttorna och resten, majoriteten, passar inte in alls och kommer heller aldrig passa in. Detta på grund av att det redan är bestämt hur man ska se ut. Vem som är snygg och vem som är ful. Vem som är attraktiv och vem som är motbjudande. Ni hör ju själva hur det låter. Det är redan bestämt om DU är vacker eller ser förjävlig ut!
 
Och som vanligt är det kvinnorna som granskas hårdast. Jag vet att det ställs höga krav på både män och kvinnor, absolut! Och många många män mår säkerligen mycket dåligt över att aldrig få den där vältränade kroppen eller ha kroppshåret på fel ställen. MEN det är ändå liiiite mer accepterat för en man att se ut som han vill men inte för en kvinna. Föreställ er själva en kvinnlig Leif GW Persson eller varför inte en kvinnlig Plura som flashar kaggen på bästa sändningstid. Visst är det säkert många som stör sig på dessa farbröder men det blir inte ramaskri i media, vilket jag är övertygad om att det skulle bli om personerna i fråga var kvinnor.
 
 
 
Jag hör personerna bredvid mig i tv-soffan kommentera att programledaren har gått upp i vikt, att hon inte passar så bra i den frisyren eller att hon bara ser rätt konstig ut. Ju mer man kommenterar desto mer visar man hur viktigt utseendet är för sin omgivning. Tänk på hur de där små "oskyldiga" kommentarerna påverkar era barn (eller andra) som kanske sitter bredvid i soffan. De kommer i sin tur förstå att utseendet spelar väldigt stor roll och de kommer snabbt fånga upp vad det är som duger och vad som inte duger. Sen...kommer de granska sig själva och sina vänner. De "oskyldiga" kommentarerna eller det där "småpratet" om någon annans utseende som först verkar rätt harmlöst sätter igång en farlig och ond cirkel. De flesta människor kan gå långt för att passa in, speciellt små barn. Och om vi lär oss som barn att utseendet och det yttre får oss att passa in eller att inte passa in så är redan bollen i rullning och svår att få stopp på. Det leder till mobbing, utanförskap och dömmande.
 
Rubriker som "Få din drömkropp på bara 30 dagar" är vardagsmat. Sen vet vi ju alla att det är fult med rynkor (något som ALLA människor får, speciellt vi kvinnor). Det är äckligt med hår på benen (vem tusan har bestämt det?). Så mycket dumma påhitt som bara får oss att känna att vi inte duger som vi är. Vi måste ständigt förändra oss för att bli accepterade. Men om vi faktiskt förändrar oss med hjälp av t ex operationer, piller osv då blir vi anklagade för att vara ytliga och lättlurade! Snacka om dubbelmoral all over!
 
Vi skyller på samhället men vet ni vad...samhället är VI!
 
Så låt oss sätta ner foten en gång för alla! Låt oss skapa revolution mot media och alla dumma påfund om vad som duger och inte. I slutändan är det ju insidan som räknas! Jag vet...klyschigt! Men så sant ändå.
 
Några små tips att börja med:
1. Kommentera ALDRIG någons utseende inför någon annan (inte ens ditt eget utseende). Det är oundvikligt att tycka och ha åsikter om hur andra ser ut men håll dessa åsikter för dig själv. Vad vinner du egentligen på att dela med dig till andra om hur någon ser ut?!
2. Ifrågasätt när någon annan påpekar hur en person ser ut. Det behöver inte vara en attack utan mer som en fråga eller en fundering. Det kan ge personen som påpekar en liten tankeställare.
3. Jag själv älskar komplimanger och det gör väl de flesta men även en komplimang kan ibland vara skadlig. Det är lätt att känna att man alltid måste se ut på ett visst sätt för att duga. Jag är absolut inte emot komplimanger, vad vore livet utan dem?! Men vi är ofta rätt duktiga på att ge komplimanger för utseendet och kanske inte för hur man är som person. Så fortsätt gärna ge komplimanger men tänk er för när det gäller utsidan, uppmärksamma hellre insidan!
 
Nu kör vi!!!
 
 
Funderingar
Kommentera

19 Jul

14:57

Ta vara på tiden!

0kommentarer
Idag går jag in i vecka 40 med graviditeten. Jag mår mest bra men är trött, tung och väldigt svullen i benen. En del av mig vill fortsätta vara gravid medan en del av mig längtar ihjäl mig efter den lilla!

Jag vill på något sätt ta vara på graviditeten och känner mig en aning stressad över det men samtidigt har jag inte så mycket ork och värmen hjälper inte direkt.  Har varit i Järnäs till och från och där har jag verkligen kunnat slappna av och vilat mig!

Vi hann även med två fotosessioner så det kan jag checka av på listan.

Här kommer ett litet smakprov från dem:










Tack älskade syster för det!
Dagbok Funderingar Livets goda
Kommentera
gravid,

07 Apr

12:26

Älskade mage!

1kommentarer
Jag vet...man blir lite besatt av magar, bebisar m.m. när man är gravid och för den som inte är i samma stadie i livet kan det säkert kännas tråkigt och totalt ointressant. Men för en själv så är det härlig att få gotta sig i! Gravid är man ju ändå rätt kort stund i sitt långa liv så kan man njuta så borde man verkligen göra det. Bara att jag för första gången sen innan tonåren inte behöver tänka på att dra in magen är helt underbart!
 
Vi gjorde nyligen en resa till Mexico. Två veckor all inclusive i Puerto Morelos, bara jag, Marcus och magen! Under resan kunde jag verkligen njuta av att vara gravid. Självklart finns ju många av symptomen där till och från, svullna ben, tröttheten, jättehungrig, inte sugen på någonting alls, ryggont osv. men i det stora hela gick resan jättebra och som sagt jag njöt!
 
Graviditeten är ju helt individuell, ingen är den andra lik. Därför har jag svårt för när andra kommenterar hur man borde känna och inte känna. Mår man piss och har det jättetufft så borde man inte behöva höra att "du ska ändå vara glad, du som faktiskt kan bli gravid". Eller om man mår superbra genom hela perioden så kan kommentarer komma "vänta du bara, snart släpper helvetet lös". Alla kvinnor upplever den olika och mår olika och det är helt okej! Det kommer alltid finnas kvinnor som har det värre och som har det bättre men det betyder inte att man inte får lov att känna.
 
Alla ni gravida där ute: Njut om ni kan eller försök ta er igenom så gott det går! Alla sätt är okej!
 
Jag själv har nog haft en ganska normal graviditet. Första månaderna var jobbiga, extrem trötthet, lite illamående, en del ryggont och konstig matlust. I andra trimestern har det vänt och jag mår mycket bättre, som innan jag var gravid. Därför kommer jag verkligen passa på att njuta av de här sista månaderna! Puta med magen, röra mig lagomt mycket, klä mig i fina gravidklänningar och unna mig sömn, restaurangbesök och att se på film/serier.
 
 
 
Funderingar
Kommentera
gravid, graviditet, gravidmage, mexico, vecka25,

08 Mar

15:35

Kvinnor!

1kommentarer
Dagen till ära postar jag ett gammalt inlägg som enligt mig visar på hur tufft det kan vara att vara ung kvinna idag. En dag som denna borde vi alla ta oss några minuter och fundera över detta, varför det ser ut såhär och vad vi kan göra för att förebygga att våra döttrar upplever samma sak.
 
Tänkte också passa på att skryta över vårt underbara grannskap ute i Kulla och Piparböle. Efter att de hade haft det struligt och kämpigt inom vägföreningen under många år togs ett gemensamt beslut om att endast kvinnor skulle sitta i styrelsen. Kvinnorna som fick förtroendet tog tag i alla problemen med järnhand och styrde upp allt. Så idag har vi längs Piparbölevägen en god ekonomi inom föreningen samt en otroligt fin och välskött väg. Och det är inga sura miner varken från kvinnorna eller männen. Männen insåg sina brister och lämnade över ansvaret, kanske finns det hopp trots allt!
 

Jag har ett mycket smickrande smeknamn som några av mina närmsta vänner kallar mig, Superlina! Vem kan inte bli glad av att få ett sådant smeknamn? Det värmer i hjärtat varje gång jag får höra det men varför jag valt att använda det som mitt bloggnamn beror på att det namnet på sätt och vis speglar dagens samhälle för alla kvinnor. Är man inte en superperson så duger man inte!

 

Vi lever under en extrem press där vi ständigt ska lyckas inom allt och vi ska vara på topp hela tiden. Alla medier skapar en skenbild av hur dagens kvinna ska se ut och bete sig, vilken är omöjlig att leva upp till.

 

Några av kraven på kvinnor idag kan vara att:

  • du måste vara en perfekt flickvän med allt vad det innebär
  • du ska ha bra betyg i skolan eller ha det bästa jobbet
  • du måste göra karriär inom ditt yrke
  • du ska vara en duktig dotter och syster
  • du måste vara vältränad och se bra ut
  • du ska helst vara bra på matlagning, bakning och hålla ordning hemma
  • du ska hinna umgås med din familj och hälsa på dina släktingar
  • du måste vara glad och lycklig
  • du ska gärna vara duktig i någon idrott eller spela något instrument
  • du ska vara allmänbildad
  • du ska vara ett socialt geni (vilket oftast innebär att inte göra för mycket väsen av dig men ändå kunna interagera med andra omkring dig)
  • du borde ha rest runt i hela världen
  • du ska vara smal men ändå kunna äta vad du vill
  • du ska inte ta för stor plats
  • du ska inte tro att du är något

 

Många av dessa saker stämmer även överens med alla krav på män i vårt samhälle men här utgår jag helt från mina egna erfarenheter som kvinna och hur jag upplever saker och ting i min omgivning. Sen måste jag ändå säga att vi alla är mer accepterande när det gäller pojkar/killar/män.

 

Jag är otroligt imponerad över alla kvinnor som helt går sin egen väg och struntar i vad alla tycker och tänker om dem. Jag önskar att jag hade mer av det i mig och jobbar ständigt för att komma dit. Min egen lillasyster är en stor förebild och inspirationskälla för mig. Hon står alltid upp för sina åsikter. Oavsett om det är mot någon i hennes egen storlek (hon är rätt liten till växten) eller mot en storvuxen man. Detta kan många gånger reta upp folk och det är just det jag tycker är så bra. Hon har skinn på näsan så det räcker åt ett helt kompani.

 

Den SuperLina som jag egentligen skulle vilja vara är hon som skiter i om andra tycker att hon är konstig på något sätt. Hon som inte känner att hon måste vara så duktig i allt, jämt. Hon som inte tror att hon alltid måste prestera på topp för att bli omtyckt och hon som vågar säga ifrån när hon blir trampad på.

Det är det idealet som vi alla borde sträva efter!

 

Detta ämne skulle jag kunna skriva hur mycket som helst om.
Funderingar
Kommentera
Internationella kvinnodagen, Jämställdhet, Krav, Kvinnor, Samhälle,

07 Mar

13:25

Smink - fjanterier!

1kommentarer
Jag har under hela mitt liv känt mig löjlig som varit den typiska tjejen. Jag har känt mig fjantig som sminkat mig, "samlat" på kläder, kunnat sitta timmar och fixat med naglarna, tagit liiite för lång tid att få till håret sådär perfekt som ändå ingen märker förutom jag själv. Jag har alltid skämts över att jag gillat att göra mig snygg och sexig. Men varför? De flesta tjejer/kvinnor fixar ju till sig, på sitt sätt! Även många killar/män står länge och ordnar sig inför dagen.
 
Att säga att man har smink och kläder som intresse är så otroligt tjejigt att det blir löjligt! "Man ska ju vara naturlig" "Hur kan du lägga så mycket pengar på kläder varje månad?" Visst självklart ska man inte gömma sig bakom en massa smink för att man egentligen skäms över sitt utseende. Eller att bara kunna finna tröst i shopping. Då känns det osunt. 
 
Jag har alltid varit duktig på att fynda kläder, smink och skor på utförsäljningar eller på loppis/second hand. Jag är sämst på att slänga eller göra mig av med sådant som jag en gång väl köpt/fått. Därför står jag här med en enorm samling kläder, skor, smycken, solglasögon osv. Men jag har däremot inte lagt ut enorma summor pengar på dessa saker. Ändå känns det så fel att ha så mycket kläder! Men jag tycker ju att det är så roligt, det är faktiskt ett av mina större intressen. Även om det är först nu som jag förstår och vågar inse det. Jag älskar att prova nya stilar och olika klädkombinationer. Och nu har jag även om granne som är superduktig på att sminka så jag ska få lära mig av henne.
 
Kläder, skor, smink, smycken m.m. ska få vara som vilket intresse som helst! Tänk alla män som har sina bilar som de kan pyssla med i all evighet. Min pappa t ex samlar på skivor och i sitt skivrum kan han sitta hur länge som helst och skriva in listor, kolla upp fakta om varje artist osv. Det känns helt okej men om mamma skulle gå undan och sminka sig i två timmar skulle det vara konstigt.
 
Det här är mina tankar och erfarenheter jag delar med mig av. Jag generaliserar en del men det är så det känns för mig. Jag hoppas inte alla har denna bild som sitter så djupt i mig. Gillar man att sminka sig, samla på kläder m.m. så ska man göra det utan att behöva känna sig löjlig. Det handlar nog om någon slags självsäkerhet och som vanligt i vårt samhälle så blir kvinnliga intressen ofta förlöjligade och nedtryckta! Därför älskar jag de kvinnor som står upp för vad de mår bra av och tycker är kul. Som min granne! Hon är en otrolig förebild. Hon blir alldeles till sig när man pratar om olika ögonskuggor, läppstift eller olika krämer! Det är befriande att lyssna på henne. Jag ska bli mer som henne när jag bli stor :) Hon har precis introducerat mig för läppstift så det förgyller jag min dag med. Någon rolig färg som piffar upp lite!
 
Kolla in dessa youtubeklipp:
Och denna blogg, Ida är grym på smink:
Funderingar
Kommentera
Intresse, Kläder, Kvinnligt, Smink,

21 Feb

00:24

Obotlig...

2kommentarer
Jag har härmed diagnotiserat mig själv: Som obotlig tidsoptimist! Det är ren fakta. Jag har alltid varit och kommer förmodligen alltid förbli, sen! Hur jag än försöker så blir det alltid en jäkla stress precis innan jag ska åka någonstans och det slutar i 99% av fallen med en försening. Jag kan gå här hemma och ha tråkigt och försöka fördriva tiden innan jag ska fara men så inser jag alltid lite för sent att det faktiskt är rätt bråttom.
 
Det här måste ju vara ett fenomen. Och det kan ju knappast bara vara jag som är drabbad. Jag har en del aningar om att några av mina vänner också är drabbade, vilket känns oootroligt skönt. Hemma hos familjen Wicksell är jag oftast först på plats eller först ut i bilen (förutom pappa då förstås) så där kan man nästa tro att jag har koll på tiden. Det är som att jag ärver tidsoptimismen så fort jag lämnar hemmet!
 
Som tur är har jag vänner runt omkring mig som accepterat min "förseningsgen" och räknar alltid med att jag kommer lite för sent. Eller så säger de helt enkelt att vi ska ses en stund före den riktiga tiden :)
 
Tack alla ni som förstår!
Funderingar
Kommentera

21 Jan

11:26

Omställning!

0kommentarer

Nu sitter vi på tåget upp mot Umeå. På ca 20 timmar har vi tagit oss från Costa Rica med 34 grader, regnskog, vita stränder och kristallklart hav till Sverige med -20 grader, snöbelagda landskap, frostbitna hus och påpälsade människor. Kontrasten är total!

Man blir verkligen förvirrad av att hoppa mellan klimat. Vi åkte från jul- och nyårsstök och kom till den hetaste sommaren. Nu kommer vi hem till vintern igen och julgrejerna är fortfarande kvar.

Man får komma ihåg att det är få förunnat att kunna resa på detta sätt. Vilken liten procent av befolkningen det faktiskt är som kan ta ledigt från sina jobb tre veckor och dra iväg till andra sidan jordklotet bara för att unna sig en massa härligheter. Långt ifrån alla i Sverige kan göra så.

Därför känner jag mig otroligt rik och lyckosam! Att få rymma iväg från allt i tre veckor med min älskling. Att de största problemen under de veckorna handlar om på vilken restaurang vi ska äta lunch och middag och om jag ska lägga mig i en solstol eller direkt i sanden för att sola. Att få vakna upp på morgonen och inte känna några krav eller måsten överhuvudtaget. Det är en lyx som alla egentligen borde få lära känna närmare men tyvärr ser inte verkligheten så ut.

Jag är i alla fall väldigt tacksam att jag får uppleva sådan lyx!

Nu kastas vi sakta men säkert tillbaka in i vardagen. På både gott och ont och omställningen började vid första steget ur planet då kylan kom emot oss.

TACK min älskade Marcus som ekonomiskt sett till att vi kunnat ta denna ledighet. TACK Viktor och Louise för att ni är världens bästa grannar och har tagit hand om våra katter och vårat hus. TACK Stig och Iris som hållit snön borta så att vi hittar hem. TACK Lotta, Veronica, Marina och Emma som haft butiken igång utan mig!

Utan er hade vi aldrig kunnat göra denna resa!

 

Solnedgång vid vackra Samaras strand.

 

Fruktskål på frukostbordet.

 

Här åt vi frukost sista dagarna på semestern.

 

Poolen vid hotellet i San José.

 

Vacker vy från flygplanet.

Funderingar
Kommentera

21 Dec

09:59

Ingen bloggare!

1kommentarer

Egentligen är jag nog ingen sann bloggare. Jag gillar inte att ha en massa saker över mig som jag borde göra och jag vet ju att man måste vara rätt aktiv med att skriva inlägg om man vill ha många läsare. Jag tycker att det är fantastiskt kul att skriva men jag är rätt bra på att fylla min tid med mycket annat. Jag förstår faktiskt inte hur alla som bloggar och skriver flera inlägg varje dag hinner med allt. Jag känner mig superduktig om jag skrivit inlägg två dagar i rad! Åter igen är det nog mina höga krav på mig själv som spökar. Jag vill hinna med allt och lite till!

Hur gör man?

Min prestationsångest har också ett finger med i det hela. Varje gång jag ska skriva vill jag ha något riktigt bra att skriva om annars vågar jag inte. Jag vill också ha en massa fina bilder att publicera annars är det inte värt. Men som sagt, skrivarlusten finns där, jag måste bara ta mig över alla trösklar.

Jag får försöka hitta ett bloggsätt som passar just mig. Vad jag än gör så tänker jag "det här borde jag skriva om i bloggen" men så glömmer jag bort det. Jag skulle vilja dela fler recept, tipsa om mer musik, lägga ut pysselbilder, skriva dagbok, berätta om mina tankar och funderingar osv.

Sådant är ju så kul att ha lagrat någonstans och gå tillbaka och läsa om flera år. Men när sjutton ska jag ha tid?

Jag kanske ska börja pendla eller nåt! Då kan man passa på att skriva när man sitter på bussen/tåget! När jag tänker efter så har jag ingen tid på dygnet då jag faktiskt kan sitta stilla och inte göra något särskilt.

Tror jag har mitt nyårslöfte klart!

Funderingar
Kommentera

14 Dec

23:56

Att lämna!

0kommentarer
På söndag packar jag ihop och drar hem till Ilsbo över jul. Det är mycket som ska fixas tills dess, speciellt nu när vi har hus. Jag stressar fram och tillbaka här hemma och får ingenting gjort. Men det jobbigaste av allt är att lämna mina tre älsklingar. Tanken på att vara ifrån dem gör ont. Och inte kan jag berätta för dem vart eller varför jag ska åka. Jag försöker pussa på dem så mycket det bara går. Som tur är har vi ju världens bästa grannar som lovat att ta hand om dem på bästa sätt så det känns tryggt.
 
Jag har alltid haft seperationsångest, det är alltid jobbigt att vara den som åker. Kasta sig ut i otryggheten. Ändå utsätter jag mig själv för det hela tiden. Kommer jag någonsin bli "botad"? Trots att jag åker till något roligt så tar det emot så enormt mycket precis innan jag ska åka. Trodde det mest var när jag åker ifrån människor men nu när jag ska lämna mina missar så gör det lika ont. Har aldrig varit borta från dem så här länge.
 
Jag kommer sakna Stornos tokrusningar genom huset och att han kommer och hoppar på en varje morgon då han tycker att vi sovit för länge. Jag kommer sakna Mollys underbara sätt att mysa; stå på huvudet och kloa sönder täcket. Och jag kommer sakna Felix som kan sitta på min axel hur länge som helst och hur han alltid kommer och lägger sig pladask på det man håller på med; datorn, tidningen, kläderna m.m.
 
Jag får trösta mig med att jag åker till min fjärde katt, Allan. Jag kommer gosa sönder honom och Jörgen.
 
Nu ska ja kasta mig i säng så jag får några timmars sömn innan Stornos väcker mig!
 
God natt!
Funderingar
Kommentera

19 Oct

13:42

Shuffle!

1kommentarer

Det är så kul med musikminnet! Tidigare när man inte kunde lyssna på cd-skivor i shuffle-läge så gick ju skivan rakt igenom och man lärde sig vilken låt som kom efter den andra. Och än idag när jag lyssnar på radio och någon "gammal goding" spelas så börjar jag efter låten automatiskt nynna på nästa spår på skivan.

Jag brände ofta egna skivor förut, med blandade låtar från höger och vänster. Det är främst dessa låtar som jag memorerat efter varandra. Jag kan själv bli förvånad när jag plötsligt börjar sjunga på någon sång efter en annan. Då får jag försöka leta i minnet och komma ihåg från vilken skiva det är från.

Fortfarande så spelar jag helst skivor rakt igenom, utan shuffle på (även om denna funktion kan vara bra om man vill ha lite mer "spänning" i sitt lyssnande). Däremot är jag missbrukare av Repeat-läget. Kan lätt glömma bort att jag har det på och så rullar skivan flera varv innan jag inser att jag börjar ledsna på låtarna.

Spotify är ju bara så fantastiskt! Speciellt hur enkelt det är att hitta ny musik, musik som liknar den man redan tycker om, musik som ens vänner gillar osv. Och just att man får tillgång till hela album så att man kan lyssna på dem rakt igenom!

Mitt starka tips om bra musik just nu är: Mark Knopfler med albumet Privateering, speciellt låten med samma namn (men för er som fortfarande inte lyssnat på hans förra album "Get lucky" får inte missa det heller).


Funderingar
Kommentera

10 Oct

13:47

Kalla handen!

0kommentarer
Sen så länge jag kan minnas har jag ständigt haft kalla händer och fötter. Det är som att blodet aldrig tar sig dit ut. Jag är rätt så frusen av mig men trots att jag då och då får upp värmen i kroppen så är mina händer och fötter som isbitar. Det är också som att min termostat i kroppen inte riktigt fungerar som den ska. Antingen fryser jag och är iskall eller så känner jag mig överhettad och håller på att brinna upp. Jag har verkligen försökt komma på vad detta kan bero på. Stressar jag för mycket? Äter jag dåligt? Har jag för lite underhudsfett? Har jag något som stoppar blodcirkulationen i kroppen? Kanske sitter det något i ryggen? Har jag muskelknutar som stoppar upp blodet?
 
Jag tycker ju ändå att jag rör på mig ofta och är ständigt aktiv och det ska väl få igång blodcirkulationen?! Jag kan stå med händerna under varmt vatten länge men så fort jag tar bort dem och väntar några minuter är de som isbitar igen. Värst är det när jag sitter vid datorn, då stelnar nästan fingrarna.
 
Aja, jag blir inte klok på det men en sak är i alla fall säker; när jag bakar så blir mina händer varma! Det är det enda som verkar hjälpa. Hela kroppen sätts igång och då når det ända ut i fingrarna. Det kanske är därför Marcus älskar när jag bakar, för då slippar han två små isklumpar som söker sig in på hans hud! Eller så är det helt enkelt för att han älskar bullar.
Funderingar
Kommentera

05 Sep

23:18

Din hund eller min hund?

0kommentarer

Sen min syster skaffade hund har jag fått lära mig en massa nya saker. Sådant som jag idag inte kan fatta att jag själv gjorde fel tidigare.

 

Det är egentligen bara fråga om sunt förnuft men ändå är det sååå många som beter sig konstigt när det gäller hundar. Det finns en hel vetenskap om hundars beteenden och varför det ibland kan gå så fel. Människor och hundar pratar inte samma språk. Därför är det viktigt för framförallt hundägare men även viktigt för alla andra att man tar sig tid att lära sig hur hundar fungerar (eftersom hundarna inte har den förmågan att lära sig hur vi fungerar så ligger det på vårt ansvar). Vi lever i ett samhälle där det alltid finns någon i vår närhet som har hund.

 

Bara en så enkel sak som att titta hunden i ögonen. De flesta fick väl lära sig när de var små att man inte ska stirra en hund i ögonen. Att hunden tolkar det som att man utmanar den. Ändå gör ju de flesta vuxna det idag! Det beror ju såklart på att människor helst SKA titta varandra i ögonen när vi pratar eller försöker få kontakt med någon. Det kan framkalla stress hos hunden som blir utsatt, oavsett hur vältränad och uppfostrad hunden än är. Det ligger i hundens naturliga instinkt att reagera på en sådan signal och tyvärr kan vi nog aldrig helt lära bort en sådan instinkt.

(Att tillägga: jag är absolut ingen expert men jag talar utifrån sådant jag fått lära mig och tagit erfarenhet ifrån.)

 

Det som kanske fått mig att tänka till mest är den här grejen att man aldrig ska gå fram till en främmande hund (också något de flesta får lära sig som små). När hunden är ensam (bunden vid något träd eller liknande) så håller sig nog många till den principen men så fort ägaren är med då är det helt plötsligt okej att börja klappa och prata med hunden. Jag har själv varit ute med min systers hund, Novaya, några gånger och varje gång är det flera personer som utan att fråga eller ens se på mig börjat klappa på Novaya, prata med henne eller till och med försökt mata henne. Jag kände mig nästan kränkt och förbisedd då jag blev helt ignorerad. För en hund som inte är van vid främlingar eller som i sin natur kanske har ett reserverat beteende kan detta vara hotfullt och otroligt stressande. Självklart handlar det ju inte om att någon vill vara elak men det är viktigt att faktiskt tänka efter innan man går fram till en främmande hund. Man kan likna det lite med fenomenet när en kvinna är gravid och andra tar sig friheten att klappa kvinnan på magen, utan att ens fråga eller överhuvudtaget tänka på om detta är okej. Det är på samma sätt integritetskränkande.

 

Några enkla råd och tips att tänka på när det gäller hundar:

  • Stirra aldrig en hund i ögonen (framförallt inte en främmande hund).
  • Visa inte tänderna (detta kan också provocera hunden ifråga).
  • Gå ALDRIG fram till en främmande hund, inte ens om du känner ägaren. Det är inte säkert att hunden känner igen dig för det. Fråga alltid först.
  • Visa respekt för ägaren och fråga därför alltid om det är okej att hälsa på hunden (oftast kanske det inte är något problem men det kan också vara så att hunden håller på att tränas eller helt enkelt inte ska hälsa på främmande människor).
  • Stressa aldrig upp en hund genom att börja busa och hetsa upp den (om inte ägaren sagt att det är okej). Det är inte säkert hunden är med på noterna och kan därför misstolka dina signaler eller så kanske inte ägaren vill ha en helt upphetsad hund just då.
  • Mata aldrig en hund om du inte fått tillåtelse från ägaren. Hunden kanske går på någon speciell diet eller har fått lära sig att endast hålla sig till en viss mat.
  • Försök inte få kontakt med en främmande hund (om du inte fått tillåtelse av ägaren) hunden kanske inte alls förstår vad du vill och blir istället osäker.
  • Hälsa alltid på ägaren innan du tar kontakt med hunden på något sätt.
  • Låt ALDRIG barn vara ensamma med hundar. Barn har många beteenden som kan vara provocerande och stressande för hundar. Även om hunden är ”barnsäkrad” som någon så fint kallade det, så är det inte någon garanti på att hunden aldrig kommer göra barnet något.
 

Som sagt, vissa instinkter och beteenden hos hundar kommer vi människor aldrig kunna träna bort.

 

Att ha hund kräver mycket jobb och många ägare tränar konstant sina hundar för att få dem att passa in i vårt samhälle och du kan förstöra flera månaders träning genom bete dig konstigt mot en hund, även om du bara menar väl.

 

Idag tycker jag att det är en självklarhet att alltid höra efter med ägaren om man vill hälsa på en hund men det tyckte jag inte för två år sedan. Som sagt så finns hundar överallt omkring oss. Det gör det så viktigt att vi lär oss leva tillsammans med dem och att vi förstår hur de fungerar.

 

Varje dag sker olyckor då hundar som aldrig någonsin gjort något ont helt plötsligt attackerar någon. Jag tror att detta ofta beror på att vi människor betett oss märkligt på något sätt och att hundarna i de flesta fall kanske bara försökt försvara sig (undantag finns då hundar är framavlade med onormalt aggressivt beteende). Därför anser jag att det här är ett ämne som bör tas upp ofta och att vi till viss del faktiskt kan förhindra att olyckor med hundar inträffar.

 

Tänk efter och fråga alltid först!

Funderingar
Kommentera