Ja sagan om Felix har ni ju redan hört men numer har vi faktiskt tre katter i vårt hus, till min stora glädje.
I våras hörde min syster av sig till mig och berättade om en väninna som separerat från sin kille. Tillsammans hade de två katter och en hund ihop. Tjejen var tvungen att flytta till sin faster/moster och kunde ta med hunden men tyvärr inte katterna. De blev kvar hos killen (som absolut inte ville ha dem). Så Kristina (min syster) frågade mig om jag visste någon som kunde ta hand om två katter, åtminstone för ett tag.
När det gäller djur i nöd så kan jag inte bara stå och se på så jag bad direkt Kristina säga till tjejen att missarna kunde komma till oss så länge, tills de hittat nya hem åt dem. Jag var bara lite orolig för vad både Marcus och Felix skulle tycka om detta.
Hur som helst så fick vi hem dem och de var så rädda och stressade. Båda katterna var sedan tidigare omplaceringskatter och hade haft det jobbigt tidigare i sina liv. Lilla Molly, 10 år, blev slagen hos sin första ägare, hamnade hos en äldre kvinna som gick bort så att Molly blev dödsbokatt och till sist omhändertagen av Kristinas kompis. Busiga Felix (numera Stornos, funkade inte att ha två katter med namnet Felix) 5 år som också fått byta hem flera gånger.
Både jag och Marcus var fast beslutna att de bara skulle stanna hos oss tills vi hittat ett annat hem åt dem. Vilket var svårare än vi trodde.
Tiden gick och vi såg en märkbar förändring på hos Molly och Stornos. Från att ha suttit under sängen i flera dagar och hoppat till av minsta rörelse till att göra glädjeskutt i trädgården och visa sig vara världens mysigaste katter. Det var fantastiskt att få se hur de verkligen började leva! Trots att de fått flytta runt så mycket.
Kristinas kompis hörde en dag av sig till mig och berättade att hon hittat ett hem åt Stornos i mellersta Sverige. Jag blev jätteglad och sa att jag själv kunde skjutsa ner honom i slutet av sommaren. När jag sedan berättade för Marcus så tyckte han att det var bra men samtidigt lite jobbigt att lämna ifrån sig Stornos.
Hela juli gick och jag började få panik över att vi skulle lämna bort Stornos. Nää det ville jag inte göra!!! Inte Marcus heller så vi bestämde oss helt enkelt för att behålla dem båda. Jag ringde upp Kristinas kompis och berättade för henne att vi gärna ville behålla både Stornos och Molly om hon godkände det. Hon blev överlycklig och sa att det skulle vara det bästa för dem. Det kändes så bra att få hjälpa de här katterna som kanske inte skulle ha klarat av ännu en flytt.
Nu har vi en liten familj på fem! Jag, Marcus, Felix, Molly och Stornos! Katterna bidrar till ett kärleksfullt hem och gör så att man aldrig känner sig ensam. Varje dag när man kommer hem med bilen så kommer alla springande för att möte en!
Till en början hade Felix lite svårt för de andra två men nu har de accepterat varandra och Stornos och Felix leker ofta ihop.
Jag är så oerhört glad att vi fick ta hand om Stornos och Molly och att allt har fungerat så bra. Kristinas kompis har gjort ett bra jobb med dem för de är verkligen världens mysigaste!
Eftersom Molly blev slagen när hon var liten så är hon livrädd för händer. Man får verkligen charma in sig länge för att få en chans att mysa med henne. Man ser att hon egentligen vill bli klappad och gosad med men samtidigt är hon alldeles för rädd.
Felix dricker bara direkt ur kranen.
Många många timmar har de suttit på bron och spanat ut över trädgården.
Efter lång incharmning fick Marcus till slut klappa Molly på magen, ett stort framsteg.
En katt på varje sida.
Sötaste Stornos (Felix).
Stornos favoritplats, tyvärr brakade den för någon vecka sedan, kanske inte så konstigt med tanke på Stornos vikt ;)
Molly får ibland besök av Sigurd i rabatten.
Livsnjutare utan dess like.
Tack Theréece för att vi fått äran att rå om dessa underbara missar!
