Sagan om Felix!
2kommentarer
För snart ett år sedan blev vi med katt och inte vilken katt som helst, Felix! Fast egentligen var det inte VI som blev med katt utan han som blev med människa. Han valde oss!
Detta är berättelsen om hur Felix kom in i mitt liv:
En vacker sommardag stod han plötsligt där! På klippan i Järnäs. Att Novaya (syrrans hund) var med verkade inte spela någon roll. Han struttade charmigt fram till oss, kelsjuk som få. Efter ungefär fjärde gången Novaya jagat in honom under bron eller in i skogen gav han upp och försvann.
Nästa dag var han där igen och myste med oss! Och nästa dag igen. Vi började fråga runt bland grannarna om någon kanske visste varifrån han kom. Han var lite mager men i övrigt i väldigt bra form. Knappt några tovor i den långa pälsen och han verkade må bra. De flesta av våra grannar hade sett honom och kallade honom för "Strykarkatten". Någon hade gett honom mat, någon annan brukade jaga iväg honom men han var alltid lika social och gosig.
När vi såg honom nästa gång kollade vi i hans öra och såg en ID-märkning. Jag åkte hem till Umeå för något ärende och passade på att söka efter hans ID-nr på "Kennelklubben" på internet. Jag fick en träff på en kvinna som bodde i Järnäsby. Jag försökte ringa på båda hennes nummer som fanns på sidan men fick inget svar.
Jag återvände till Järnäs någon dag efter och Felix hade varit där igen. Efter X-antal försök kom jag äntligen fram på ett av hennes nummer. Det var till kvinnans son som svarade, han gav mig ytterligare ett nummer som jag skulle ringa. Återigen fick jag ringa flera gånger för att komma fram. Till slut fick jag prata med Felix matte! När jag berättade att Felix varit hos oss under flera dagar trodde hon knappt det var sant. Felix hade nämligen varit försvunnen i över 5 månader!!!
Kvinnan satte sig direkt i bilen och kom för att hämta Felix. Det blev ett kärt återseende. Kvinnan började gråta, jag började gråta och Felix blev så glad att se henne! Ett så fantastiskt härligt slut...trodde vi!
Vi åkte hem till Umeå och allt var frid och fröjd. Några helger senare åkte mamma tillsammans med några väninnor till Järnäs för att njuta av fina sommardagar. Under de dagarna kom Felix och hälsade på dem. Mamma ringde till kvinnan och hon fick återigen komma och hämta Felix.
En månad senare åkte jag och Marcus till järnäs för en sista helg och för att stänga igen inför vintern. Det regnade och var ruggigt ute. Gissa vem som mötte oss när vi kom fram! Felix satt på klippan i regnet och jamade högt. Vi försökte ringa hans matte men inget svar. Han var helt genomblöt så han fick komma in en sväng. Vi gav honom vatten men sedan när vi skulle sova fick han gå ut. Han kurade ihop sig på stolen på bron. Jag fortsatte ringa kvinnan och lämnade flera meddelanden.
Nästa morgon var det sol! Jag gick för att ta mitt morgondopp och där låg fortfarande Felix på stolen och väntade på att få komma in. Hela dagen följde han efter oss, vart vi än gick. Vi ringde flera gånger men utan resultat. Den natten fick han vara inne med oss, han lade sig i min säng vid fötterna och sov där hela natten.
På söndagen skulle vi städa och göra iordning för hemfärd. Felix var fortfarande kvar med oss så när vi skulle åka kollade jag upp kvinnans adress, tog med Felix i bilen och åkte hem till henne för att lämna honom där.
Vi ringde på dörren och efter flera signaler kom hon och öppnade, tillsammans med tre hundar och två andra katter. Det visade sig att hon legat sjuk i influensan och inte haft mobilen till hands. Hon berättade förtvivlat att Felix stuckit iväg så fort hon släppt ut honom. Hon förstod inte vad som var fel och man såg verkligen hur ledsen hon var. Vi lämnade iaf Felix och åkte hem till Umeå.
Jag kunde inte riktigt släppa Felix i tankarna och efter någon vecka skickade jag kvinnan ett sms. Jag förklarade att vi snart skulle flytta till hus och att vi tänkt skaffa katt då. Och om det fortfarande var problem med att få Felix att stanna hemma så kunde han få komma till oss, om det kändes okej för henne. Hon blev överlycklig och skrev att det absolut var den bästa lösningen. Så vi bestämde att vi skulle hämta honom i februari då vi hade inflyttning i huset.
Några veckor gick och sedan ringde hon upp mig och var helt förfärad. Djurskyddet hade hämtat Felix då någon av grannarna ringt och anmält honom som hemlös katt. Så det var bara för mig och Marcus att sätta oss i bilen och åka till Norrmjöle och Katt-Gabrielle för att hämta hem våran blivande misse.
Han fick vara innekatt under tiden vi bodde i lägenheten och trots att han varit ute så mycket i Järnäs så var han otroligt lättsam och gick på lådan direkt. Han imponerade på oss med sitt lugn och sin charm.
Vårt första möte! Kärlek vid första pussen.
Ståtligt spatserade han över klipphällarna!
Han fick aldrig nog av gos!
Finaste!
Myyyys!
Han fann sig snabbt till rätta hemma hos oss.
Han fick vara mitt mentala stöd inför öppningen av butiken.
Och det skötte han med bravur.
Hundvana från tidigare hemmet. Här med Pan!
Hans absoluta favoritplats, på Marcus!
Som sagt...
...ja.
Våran lilla familj!
Inne i nya huset ligger han helst i gungstolen (om inte husse finns i närheten förstås).
Sötaste bakdelen!
Han vill alltid vara med!
När man lyfter honom så är det bara den vänstra axeln som gäller!
Sagan fick ett vackert slut ändå och jag är så otroligt tacksam för att han valde oss till sin nya familj! Jag känner mig kattägd, en härlig känsla!
2 kommentarer
Ellen
13 Sep 2012 22:03
Felix ❤
Erika Swing
28 Sep 2012 19:12
Det måste värma gammattes hjärta att se de där bilderna.
Hur bra han trivs hos er. Det syns ju lång väg att han stortrivs.
Kommentera