Obotlig...
2kommentarer
Jag har härmed diagnotiserat mig själv: Som obotlig tidsoptimist! Det är ren fakta. Jag har alltid varit och kommer förmodligen alltid förbli, sen! Hur jag än försöker så blir det alltid en jäkla stress precis innan jag ska åka någonstans och det slutar i 99% av fallen med en försening. Jag kan gå här hemma och ha tråkigt och försöka fördriva tiden innan jag ska fara men så inser jag alltid lite för sent att det faktiskt är rätt bråttom.
Det här måste ju vara ett fenomen. Och det kan ju knappast bara vara jag som är drabbad. Jag har en del aningar om att några av mina vänner också är drabbade, vilket känns oootroligt skönt. Hemma hos familjen Wicksell är jag oftast först på plats eller först ut i bilen (förutom pappa då förstås) så där kan man nästa tro att jag har koll på tiden. Det är som att jag ärver tidsoptimismen så fort jag lämnar hemmet!
Som tur är har jag vänner runt omkring mig som accepterat min "förseningsgen" och räknar alltid med att jag kommer lite för sent. Eller så säger de helt enkelt att vi ska ses en stund före den riktiga tiden :)
Tack alla ni som förstår!
2 kommentarer
Cicci Wallin
22 Feb 2013 16:40
Haha, kommer du ihåg när du hade fest i Umeå, tiden man skulle komma var kl.18, så jag kom klockan 18.00. Där gick du i bh och var osminkad "nämen, när man säger att festen börjar 18.00, brukar de flesta komma vid 20.00" och så var det ju, alla de andra kom 20.00. :)
Erika
01 Mar 2013 09:58
Jag har en bror som är tidsopptemist.
Jag löser det hela genom att ge honom en tid en hel timme tidigare så kommer han i tid:)
Kommentera