SuperLina

Jag är så trött på alla människor och alla böcker och tidningar som skriver: "Välj hur du ska må", "Du kan själv bestämma om du ska vara ledsen eller glad", "Tänk bort det ledsna och bli glad" osv.

Jag vill bara skrika "LÅT MIG MÅ SOM JAG MÅR!!!!" Jag vill inte tvinga fram känslor som jag egentligen inte har eller tvinga bort sådant som jag faktiskt känner. Vad händer isåfall med det ledsna, arga och deppiga? För mig lagras det på hög och kommer som en explosion senare.

Jag har så länge jag kan minnas försökt förtränga och "tänka" bort de arga och ledsna känslorna men ständigt misslyckats. Vilket gjort att jag mått ännu sämre och till och med känt mig psykiskt sjuk många gånger (alla andra verkar ju klara av att tänka bort det dumma).

Min mamma har insett att det inte riktigt fungerar att lura bort ledsamhet så hon är nog den enda som faktiskt förstått att jag måste låta mig själv må dåligt då och då! Hennes ord har hjälp mig mycket, "Var inte rädd för att vara ledsen, låt det komma och våga gråta ut, det blir alltid bättre sen." Kloka ord från en mycket klok kvinna!

I tv-programmet "Jakten på lyckan" med Hanna Hellqvist tar de upp forskning som visar på att vi bara styr över en viss del av våra känslor. Alltså så kan vi inte alltid rå för hur vi känner. Detta kan säkert variera från person till person men för mig verkar det stämma rätt bra. Hormoner t ex styr nog mycket mer än vad många tror och det kan man inte göra så mycket åt.

Vi är ju skapade med alla olika känslor; ledsamhet, glädje, ilska, lycka m.fl. Så varför ska vi då försöka tränga bort vissa av dem?

Jag mår generellt bättre när jag får möjlighet att bara låta känslorna komma. Ibland har man inte någon anledning att vara ledsen men man är det ändå. Vissa dagar är man hur lycklig som helst och vet heller inte riktigt varför. Det är som sagt mycket vi inte kan styra över, så lägg energin på något annat än att försöka stänga av vad du känner!

Det viktigaste jag har att jobba med är inte att förtrycka mina känslor utan att inte låta dem gå ut över fel personer eller över någon alls för den delen. Att berätta att man har en "låg" dag och därför kanske inte är sitt vanliga glada jag brukar hjälpa och då får man oftast förståelse av andra!

Igår och idag har varit sådana deppiga dagar för mig, jag vet inte varför och jag har ingen anledning att vara ledsen. Men det enda jag vill är att skrika, gråta och slå sönder något! Självklart kan jag ju skärpa mig om jag har andra i min närhet men jag är verkligen inte på topp och det märka nog utåt.

Jag tror att det för mig handlar mycket om balans. För att kunna vara den där glada, spralliga, positiva och energiska Lina som de flesta känner mig som så måste jag då och då ha mina "downs", få vara nere och ledsen och ibland arg. Och jag är hellre så än lite småsur och bitter hela tiden.

Jag hoppas bara att människor i min närhet även kan acceptera mig då och kanske finnas där lite extra just när jag har mina svackor!