

I torsdags åkte jag, Marcus och Andreas (Marcus bror) till Kittelfjäll. Sol, blå himmel, skidåkning, stugmys, trevligt sällskap och god mat sammanfattar hela helgen.
Jag har äntligen fått in en massa nytt och fint i butiken. Nytt men ändå gammalt!
Jag har fyllt på mitt spetsförråd. Det finns så mycket roligt att göra av spetsarna. Det här är bara början!
Det är imponerande med vissa grejer. Hur något så enkelt kan bli så snyggt!
När jag har lite tid och behöver energi så brukar jag koka nudlar. Jag tycker att det är precis lika gott nu som för ca 15 år sedan då jag först upptäckte dem. Jag blev bjuden på nudlar av en kompis när vi var hemma hos henne efter skolan och tyckte direkt att det var supergott. Jag minns att jag tänkte "Det här är den perfekta maten, gott, snabblagat, nyttigt (jaa, då trodde jag att nudlar var nyttigt) och jättebilligt, det här kommer jag kunna leva på hela livet" och så minns jag att jag undrade varför mamma och pappa aldrig lagat det hemma. Jag köpte hem nudlar och unnade mig så ofta jag kunde innan mamma och pappa kommit hem från jobbet. Det kändes så lyxigt att sitta och äta nudlar framför tv:n (ofta Sunset beach).
Idag har jag faktiskt fått lära mig att det inte är så mycket näring i nudlar och att de inte är så nyttiga, synd för jag hade verkligen kunnat äta nudlar nästan varje dag isåfall. Men det känns fortfarande lite lyxigt att få koka nudlar och sitta framför tv:n och äta, hur konstigt det än låter.
"Gå på tur" är ett av de mysigaste uttrycken jag vet! Och just det gjorde jag i helgen, gick på tur!
En solgrop på altanen måste man ha
På tur med bästa grannarna!
Mot Rättberget
Renarna har levt loppan bland tallarna
Väl uppe på berget bjöds det på kaffe, bullar, choklad och lussekatter!
Otroligt vackra vyer
På söndagen skidade vi till sandtaget
Marcus åkte bräda, jag längd och Viktor försökte sig på lite skrana-åk
En av höjdpunkterna var när vi träffade renägaren, ett mycket intressant möte
Efter en skidtur får man ta sig en tupplur i solgropen
Förra helgen tog jag tag i något som jag länge tänkt på. Jag har hela hösten och vintern sparat allt stearin som blivit över från blockljus för att göra egna ljus så småningom.
Såhär gjorde jag:
Små glas, koppar och lyktor fyndade jag på Linas TUR och RETUR.
Aromaoljor för att göra doftljus. Köpta på Expo.
Vekar beställde jag på nätet, finns många sidor som säljer.
Här är min samling stearin.
Stearinet smälte jag i ett vattenbad. Oljan tillsattes när allt smält.
Vekarna band jag i en pinne som sedan fick ligga över glaset. Sedan hällde jag försiktigt i stearinet.
Sakta men säkert stelnar stearinet...
...och HEPP så har man fått en massa fina doftljus!
Jag har ett mycket smickrande smeknamn som några av mina närmsta vänner kallar mig, Superlina! Vem kan inte bli glad av att få ett sådant smeknamn? Det värmer i hjärtat varje gång jag får höra det men varför jag valt att använda det som mitt bloggnamn beror på att det namnet på sätt och vis speglar dagens samhälle för alla kvinnor. Är man inte en superperson så duger man inte!
Vi lever under en extrem press där vi ständigt ska lyckas inom allt och vi ska vara på topp hela tiden. Alla medier skapar en skenbild av hur dagens kvinna ska se ut och bete sig, vilken är omöjlig att leva upp till.
Några av kraven på kvinnor idag kan vara att:
Många av dessa saker stämmer även överens med alla krav på män i vårt samhälle men här utgår jag helt från mina egna erfarenheter som kvinna och hur jag upplever saker och ting i min omgivning. Sen måste jag ändå säga att vi alla är mer accepterande när det gäller pojkar/killar/män.
Jag är otroligt imponerad över alla kvinnor som helt går sin egen väg och struntar i vad alla tycker och tänker om dem. Jag önskar att jag hade mer av det i mig och jobbar ständigt för att komma dit. Min egen lillasyster är en stor förebild och inspirationskälla för mig. Hon står alltid upp för sina åsikter. Oavsett om det är mot någon i hennes egen storlek (hon är rätt liten till växten) eller mot en storvuxen man. Detta kan många gånger reta upp folk och det är just det jag tycker är så bra. Hon har skinn på näsan så det räcker åt ett helt kompani.
Den SuperLina som jag egentligen skulle vilja vara är hon som skiter i om andra tycker att hon är konstig på något sätt. Hon som inte känner att hon måste vara så duktig i allt, jämt. Hon som inte tror att hon alltid måste prestera på topp för att bli omtyckt och hon som vågar säga ifrån när hon blir trampad på.
Det är det idealet som vi alla borde sträva efter!
Detta ämne skulle jag kunna skriva hur mycket som helst om.
Vi har lyckan att få ha en massa renar omkring oss ute i Kulla! Fastän jag är norrlänning och har haft släkt i Kiruna så tycker jag ändå att det är lika coolt varje gång jag ser en ren.
När man vaknar och ser en renflock på gården så spelar det ingen roll om man är skåning eller norrlänning, det är coolt!
Jag gillar renar! De verkar vara så ovetande om allt dåligt som sker på vår jord! De struttar omkring som yra höns och bryr sig inte om människor eller bilar! Sen är de ju så söta!!!
Att få något annat än räkningar i brevlådan är alltid lika uppskattat! Det kan verkligen göra hela ens dag. Visst kan det vara smidigt med sms och mail men i slutändan är det den vanliga gamla snigelposten som är absolut roligast att få!
Häromdagen damp detta fina kort och den helt fantastiska teckningen av mig ner i lådan! Från fina Paulina och kära min kära syster! Jag kommer på mig själv att gå och småle så fort jag ser teckningen, som nu hänger på kylskåpet! Den ska snart ramas in!