
Jag har ett mycket smickrande smeknamn som några av mina närmsta vänner kallar mig, Superlina! Vem kan inte bli glad av att få ett sådant smeknamn? Det värmer i hjärtat varje gång jag får höra det men varför jag valt att använda det som mitt bloggnamn beror på att det namnet på sätt och vis speglar dagens samhälle för alla kvinnor. Är man inte en superperson så duger man inte!
-
Vi lever under en extrem press där vi ständigt ska lyckas inom allt och vi ska vara på topp hela tiden. Alla medier skapar en skenbild av hur dagens kvinna ska se ut och bete sig, vilken är omöjlig att leva upp till.
-
Några av kraven på kvinnor idag kan vara att:
· du måste vara en perfekt flickvän med allt vad det innebär
· du ska ha bra betyg i skolan eller ha det bästa jobbet
· du måste göra karriär inom ditt yrke
· du ska vara en duktig dotter och syster
· du måste vara vältränad och se bra ut
· du ska helst vara bra på matlagning, bakning och hålla ordning hemma
· du ska hinna umgås med din familj och hälsa på dina släktingar
· du måste vara glad och lycklig
· du ska gärna vara duktig i någon idrott eller spela något instrument
· du ska vara allmänbildad
· du ska vara ett socialt geni (vilket oftast innebär att inte göra för mycket väsen av dig men ändå kunna interagera med andra omkring dig)
· du borde ha rest runt i hela världen
· du ska vara smal men ändå kunna äta vad du vill
-
Många av dessa saker stämmer även överens med alla krav på män i vårt samhälle och med detta inlägg men här utgår jag helt från mina egna erfarenheter som kvinna och hur jag upplever saker och ting i min omgivning.
-
Jag är otroligt imponerad över alla kvinnor som helt går sin egen väg och struntar i vad alla tycker och tänker om dem. Jag önskar att jag hade mer av det i mig och jobbar ständigt för att komma dit. Min egen lillasyster är en stor förebild och inspirationskälla för mig. Hon står alltid upp för sina åsikter. Oavsett om det är mot någon i hennes egen storlek (hon är rätt liten till växten) eller mot en storvuxen man. Detta kan många gånger reta upp folk och det är just det jag tycker är så bra. Hon har skinn på näsan så det räcker åt ett helt kompani.
-
Den SuperLina som jag egentligen skulle vilja vara är hon som skiter i om andra tycker att hon är konstig på något sätt. Hon som inte känner att hon måste vara så duktig i allt, jämt. Hon som inte tror att hon alltid måste prestera på topp för att bli omtyckt och hon som vågar säga ifrån när hon blir trampad på.
Det är det idealet som vi alla borde sträva efter!
-
Detta ämne skulle jag kunna skriva hur mycket som helst om. Det här inlägget kommer bara vara ett i mängden så småningom. Men idag får det räcka såhär!
Den här vackra vyn hittar man ca 400 meter från vårt hus.
Novaya, syster, pappa och mamma på isen!
Marcus under snögnistrande träd.
-
Har inte alls haft tid att blogga senaste veckan. Det blir så när familjen kommer på besök. Mamma och pappa har sportlov (det underbara privilegiet med att vara lärare) och syster tog sig lite sportlov från högskolan. Brorsan fick stanna hemma i Ilsbo och vara husvakt. Den största anledningen varför de kom upp var att hjälpa oss göra klart huset. Riktigt så blev det inte. När Umeå bjöd på strålande sol, 2 minusgrader och ingen vind så kunde vi inget annat än att ge oss ut och upptäcka naturen kring Piparböle och Kulla. Skidor på och ut i spåret! Och vilken natur sen, helt otroligt vackert! Dag ett åkte vi ca fem km på två timmar! Vi kanske inte var snabbast i spåret men vi njöt verkligen av skidturen. Vi hade hört att det skulle finnas ett mycket fint spår i närheten av vårt hus så de fem kilometrarna ägnades mest åt att försökta leta reda på det men utan lyckat resultat.
-
Dag två åkte vi 12 km på tre timmar, lite snabbare än första turen. Då hittade vi rätt spår. Vi kom in i det från fel håll så vi mötte en del gubbar som lite surt hurtade förbi oss (fem stollar och en hund). Kristina hade med sig Novaya (hennes hund) och vi var lite osäkra om det var okej att ha hund med sig i spåret men vi såg inga skyltar. Bara skyltar om häst- och skoterförbud så vi åkte vidare. När vi åkt ca 8 km stoppade en gubbe Kristina mitt i en nerförsbacke så att Novaya trasslade in sig i gubbens stavar. Gubben var måttligt road över att vi hade med oss hund i spåret och började skälla ut oss. När vi försökte förklara att vi kommit in från ett annat håll och att vi inte hade en aning om detta så sa han bara ” ni borde veta bättre, det är bara att vända”…”men vi bor åt det här hållet” svarade jag …”det spelar ingen roll, ni ska veta bättre”. Då förstod vi att vi hamnat i ett allvarligt gubbspår så det var bara att sticka svansen mellan benen och skida hem.
-
Förutom all skidåkning har vi myst på i huset, hälsat på Emma och Rickard i deras fina hus, fått besök av Charlotta och Isabella, jobbat i min butik och faktiskt fått lite gjort i det stora huset. Eller rättare sagt Pappa och Marcus har fått en hel del gjort. Golvet är lagt och två rumt är målade.
En trött Novaya efter alla timmar och allvarliga gubbar ute i skidspåret.
-



