SuperLina

Det här är första helgen på...jag vet inte hur länge...som vi inte haft något planerar i förväg! Så otroligt skönt tyckte jag under veckan men så i morse när jag vaknade fick jag nästan panik. Jag och Marcus började prata om vad vi skulle göra idag.

"Vi borde ju träna, jag skulle vilja spela squash och gymma lite"
"Fast jag är mer sugen på beach"
"Sen skulle jag vilja gå på långpromenad till Tavelsjöleden"
"Men det regnar ju"
"Och du skulle ju fixa med isoleringen på taket"
"Nu har jag bokat en squashtid kl halv tre, ska bara fixa nån annan spela med"
"Då kanske jag styr ihop en beachmatch"
"Jag ska nog baka något, matbröd eller fikabröd"
"Matbröd blir bra, Ann-Cha fyller förresten år idag. Vi borde åka dit och gratta henne"
"Då bakar jag bullar och tar med men först vill jag träna"
Vi pratade ju om att åka på IKSU-spa idag"
"Men hur ska vi hinna det?"
"Vi kanske ska springa i sandtaget!"
"Jag måste ta upp potatisen också"
"Kan vi inte bara åka runt och hälsa på folk hela dagen?"
"Ja det vore mysigt men då hinner vi ingenting av de andra"
"Vi kanske ska åka och våldgästa dom i Övik"
"Det känns alldeles för sent att åka nu. Jag är iaf lite danssugen för ikväll, vi kanske skulle gå ut"
"Eller så sätter vi på bastun och bastar istället"
"Vi borde faktiskt paddla när det är så vackert på sjön"
"Ska vi bjuda grannarna på fika?"
"Men jag måste hinna träna"
"Ska vi gå på bio ikväll?"
"Lätt, så kan vi äta ute!"
"Jag sätter igång en tvätt nu"
"Jag ska koka rönnbärsgele!"
"Nu går jag upp på vinden och börjar så åker vi till stan sen"
"Jag börjar baka så får vi se"

Sådär lät våran konversation hela morgonen. Fy fan vad jag hatar oplanering!!! Vi har EN lördag oplanerad och genast försöker vi hinna med tusen saker. Det är bättre att veta i förväg vad man ska göra!

Hur som helst så fixade Marcus på vinden, jag fixade tvätten och disken. Sen paddlade vi ett tag på sjön. Jag gick i skogen och samlade rönnbär och mossa. Sen bjöd vi grannarna på nybakta bullar. Kl åtta åkte vi till Ann-Cha och Stefan och fikade ännu mer. Väl hemma bastade vi och nu är det sängen som gäller.

God natt!

De tre senaste månaderna har jag haft enorm konkurrens om Marcus här hemma! Som om det inte vore nog med iphonen och datorn. Han tog sig an uppdraget: Bygga bastu! Sedan dess har jag knappt sett röken av honom…bara röken från skorstenen nu när bastun äntligen är färdig J Har inte varit ute och byggt så har han suttit framför internet och sökt på diverse skorstenar, bastubänkar, skopor, isolering osv.

Men med tanke på hur fin den blev så var det faktiskt värt det. I lördags hade vi bastuinvigning med alla som ville. Det blev mycket lyckat trots att alla var så möra efter bastun att vi inte orkade gå ut.

Jag tycker Marcus ska ha en eloge för den fina bastun han byggt. Han har ju aldrig byggt något så stort tidigare så…riktigt bra jobbat!

Här är ”basturesan” i bilder!

 Själva bastun restes på en dag, mycket imponerande!

 

 Byggaren själv!

  

 Det spelade ingen roll om det var sol, regnade, åskade eller bäcksvart ute...regnställ på eller pannlampan med!

 

 Såhär blev resultatet!

 

 Beslutsångesten var ett faktum när färgen skulle bestämmas. Vit som huset, röd som man brukar måla bastun med, mörkbrun för att bryta av eller naturfärgad. Det fick bli en inoljning och det gör sig mycket bra tillsammans med de färggranna träden.

 

 Det är insidan som är viktigast! Ännu behövs några spikar och kilar för att få allt på plats. Fråga Nina...hon vet efter att halvt slagit ihjäl sig därinne ;)

 

 Vackert!

 

 Det känns som att det kommer bli ett antal turer med den här flotten framöver!

 

 På bastuinvigningen dukade vi långbord och Marcus med hjälp av Ann-Cha stekte öring till alla gäster.

 

 Sedan satt vi länge och pratade om allt mellan himmel och jord.

 

 Man får äta snacks när man bastat!

 

Nu ser jag fram emot alla mörka höstkvällar ännu mer!

Hela Kullaskogen är full av svamp! Mest oätliga men också många fina, goda och stora svampar. Karl-Johan, smörsopp, tegelkremla och örsopp. Jag har hittat, mamma har hittat, pappa har hittat och Louise har hittat och alla blir vi lika glada (nästintill överlyckliga).

Just nu är jag inne i en riktig folkmusikperiod. Alla de härliga instrumenten gör mig på så bra humör. Det är rofyllande och samtidigt så vill man inget annat än att dansa. Jag imponeras verkligen av spelemännen/kvinnorna. De är så fantastiskt duktiga!

Jag har en gång i tiden spelat fiol och nu kan jag ångra att jag slutade spela. Iofs så är det aldrig för sent att ta upp det igen. Det kanske får bli ett framtida projekt :)

Här kommer några heta tips på riktigt bra folkmusik:

Sätt er ner och lyssna och njut!

Sen min syster skaffade hund har jag fått lära mig en massa nya saker. Sådant som jag idag inte kan fatta att jag själv gjorde fel tidigare.

Det är egentligen bara fråga om sunt förnuft men ändå är det sååå många som beter sig konstigt när det gäller hundar. Det finns en hel vetenskap om hundars beteenden och varför det ibland kan gå så fel. Människor och hundar pratar inte samma språk. Därför är det viktigt för framförallt hundägare men även viktigt för alla andra att man tar sig tid att lära sig hur hundar fungerar (eftersom hundarna inte har den förmågan att lära sig hur vi fungerar så ligger det på vårt ansvar). Vi lever i ett samhälle där det alltid finns någon i vår närhet som har hund.

Bara en så enkel sak som att titta hunden i ögonen. De flesta fick väl lära sig när de var små att man inte ska stirra en hund i ögonen. Att hunden tolkar det som att man utmanar den. Ändå gör ju de flesta vuxna det idag! Det beror ju såklart på att människor helst SKA titta varandra i ögonen när vi pratar eller försöker få kontakt med någon. Det kan framkalla stress hos hunden som blir utsatt, oavsett hur vältränad och uppfostrad hunden än är. Det ligger i hundens naturliga instinkt att reagera på en sådan signal och tyvärr kan vi nog aldrig helt lära bort en sådan instinkt.

(Att tillägga: jag är absolut ingen expert men jag talar utifrån sådant jag fått lära mig och tagit erfarenhet ifrån.)

Det som kanske fått mig att tänka till mest är den här grejen att man aldrig ska gå fram till en främmande hund (också något de flesta får lära sig som små). När hunden är ensam (bunden vid något träd eller liknande) så håller sig nog många till den principen men så fort ägaren är med då är det helt plötsligt okej att börja klappa och prata med hunden. Jag har själv varit ute med min systers hund, Novaya, några gånger och varje gång är det flera personer som utan att fråga eller ens se på mig börjat klappa på Novaya, prata med henne eller till och med försökt mata henne. Jag kände mig nästan kränkt och förbisedd då jag blev helt ignorerad. För en hund som inte är van vid främlingar eller som i sin natur kanske har ett reserverat beteende kan detta vara hotfullt och otroligt stressande. Självklart handlar det ju inte om att någon vill vara elak men det är viktigt att faktiskt tänka efter innan man går fram till en främmande hund. Man kan likna det lite med fenomenet när en kvinna är gravid och andra tar sig friheten att klappa kvinnan på magen, utan att ens fråga eller överhuvudtaget tänka på om detta är okej. Det är på samma sätt integritetskränkande.

Några enkla råd och tips att tänka på när det gäller hundar:

• Stirra aldrig en hund i ögonen (framförallt inte en främmande hund).
• Visa inte tänderna (detta kan också provocera hunden ifråga).
• Gå ALDRIG fram till en främmande hund, inte ens om du känner ägaren. Det är inte säkert att hunden känner igen dig för det. Fråga alltid först.
• Visa respekt för ägaren och fråga därför alltid om det är okej att hälsa på hunden (oftast kanske det inte är något problem men det kan också vara så att hunden håller på att tränas eller helt enkelt inte ska hälsa på främmande människor).
• Stressa aldrig upp en hund genom att börja busa och hetsa upp den (om inte ägaren sagt att det är okej). Det är inte säkert hunden är med på noterna och kan därför misstolka dina signaler eller så kanske inte ägaren vill ha en helt upphetsad hund just då.
• Mata aldrig en hund om du inte fått tillåtelse från ägaren. Hunden kanske går på någon speciell diet eller har fått lära sig att endast hålla sig till en viss mat.
• Försök inte få kontakt med en främmande hund (om du inte fått tillåtelse av ägaren) hunden kanske inte alls förstår vad du vill och blir istället osäker.
• Hälsa alltid på ägaren innan du tar kontakt med hunden på något sätt.
• Låt ALDRIG barn vara ensamma med hundar. Barn har många beteenden som kan vara provocerande och stressande för hundar. Även om hunden är ”barnsäkrad” som någon så fint kallade det, så är det inte någon garanti på att hunden aldrig kommer göra barnet något.

Som sagt, vissa instinkter och beteenden hos hundar kommer vi människor aldrig kunna träna bort.

Att ha hund kräver mycket jobb och många ägare tränar konstant sina hundar för att få dem att passa in i vårt samhälle och du kan förstöra flera månaders träning genom bete dig konstigt mot en hund, även om du bara menar väl.

Idag tycker jag att det är en självklarhet att alltid höra efter med ägaren om man vill hälsa på en hund men det tyckte jag inte för två år sedan. Som sagt så finns hundar överallt omkring oss. Det gör det så viktigt att vi lär oss leva tillsammans med dem och att vi förstår hur de fungerar.

Varje dag sker olyckor då hundar som aldrig någonsin gjort något ont helt plötsligt attackerar någon. Jag tror att detta ofta beror på att vi människor betett oss märkligt på något sätt och att hundarna i de flesta fall kanske bara försökt försvara sig (undantag finns då hundar är framavlade med onormalt aggressivt beteende). Därför anser jag att det här är ett ämne som bör tas upp ofta och att vi till viss del faktiskt kan förhindra att olyckor med hundar inträffar.

Tänk efter och fråga alltid först!