06 Oct

23:36

Sagan om Linas TUR och RETUR!

1kommentarer

Här är sagan om
 
Det var en gång en rätt så naiv, blåögd och otroligt impulsiv ung kvinna som gick med en lite dröm om att starta eget. Att få vara sin egen chef och att ha skapat något från grunden drev henne. En vacker höst tog hon tag i saken och startade ett aktiebolag, Linas Tur AB. Nästan som nykär och flygandes på moln började hon leta efter en lokal att starta en butik i. Svårare än hon trott så när han väl stötte på en lokal i centrala Umeå kastade hon sig in i kontraktet och brydde sig inte så noga om att se över vilka förutsättningar hon egentligen hade.
 
På något sätt lyckades hon få ihop till en någorlunda second-handbutik och kunde ha den stora öppningsdagen 5 november 2011. Första månaderna gick fantastiskt bra och allt var frid och fröjd.
 
Sen kom stupet.
 
Efter jul och nyår började kvinnans absolut svåraste resa i livet, vilket hon inte var det minsta förberedd på.
 
Med nyköpt hus att flytta in i, en lokalhyra på ca 20 000 kr/månaden, ingen inkomst och knappt någon försäljning alls i butiken började uppförsbacken som skulle vara i nästan två års tid.
 
Egentligen var det inte det praktiska i sig som var jobbigaste för kvinnan utan den där känslan av misslyckande som hon inbäddades i. Hon kunde inte förstå hur hon hade kunnat räknat så fel, att hon inte kollat över hyreskontraktet bättre, att hon inte tagit mer hjälp från början och att hon inte letat någon billigare lokal.
 
Hon fortsätte hur som helst att kämpa. Mest kämpade hon med att få tillbaka lusten och drivet som funnits där så starkt från början. Vad hon än gjorde och tog sig för hängde butiken över henne som ett stort, svart moln. Människor runt omkring henne förstod nog inte vad hon gick igenom. De grattade henne gång på gång för butiken och för kvinnan var det svårt att försöka hålla skenet uppe trots att hon egentligen bara ville gråta, skrika rakt ut och skita i allt.

Hon skämdes mycket över att inte kunna njuta, glädjas åt och se det positiva i att få starta eget och faktiskt förverkliga en dröm. Hon hade aldrig på något sätt kunnat föreställa sig känslan som hon fick gå med i ungefär ett och ett halvt år. Hon visste att hon var helt fast med kontraktet på lokalen så det var bara att stå ut.
 
Något annat som verkligen golvade henne var den ekonomiska situationen. Att inte kunna ta ut en lön på två år och i samma veva köpa hus var ingen bra ekvation. Kvinnan var helt plötsligt totalt i beroendeställning till hennes sambo och detta satte sig såklart på hennes självkänsla och självförtroende. Att inte kunna bidra med sin del i hemmet och ändå jobba heltid var inte direkt vad hon hade planerat.
 
Hon gjorde några tappra försök till förbättring i butiken men försäljningen var fortsatt låg, alldeles för låg. Hon försökte även hyra ut lokalen till någon annan under sista året men misslyckades med detta. För varje sak som gick emot henne svek hon sig själv gång på gång på gång. Hon visste någonstans inom sig att hon var mycket hård mot sig själv och den där tanken att vara sin egen chef kändes alltmer skrämmande och fel. Hur skulle hon ta sig ur detta?
 
Många försökte stötta henne med "Men tänk på hur mycket du lärt dig, vilken otrolig erfarenhet!" eller "Det var iaf väldigt modigt av dig!". Det enda hon kunde tänka var "Tänk att jag kunde misslyckas så totalt, hur värdelös får man vara?!" och "Snacka om att vara korkat ovetande och dum". Just då spelade det ingen roll vad andra sa, hennes egen känsla hade helt och hållet tagit över.
 
Hon var riktigt nära botten under en period men allt eftersom hon närmade sig slutet på kontraktet kändes det lite lättare och ljuset kom tillbaka. Som tur var hade hon under hela tiden människor omkring sig som hjälpte, stöttade, peppade, tröstade och lyssnade. Utan dem hade hon inte klarat det. Det var iaf en av lärdomarna hon tog med sig, att det finns helt fantastiska människor där ute. Både främmande personer och nära vänner.
 
Idag när de två riktigt jobbiga åren är över kan hon faktiskt sätta sig ner och känna en gnutta tillfredsställelse över vad hon åstadkommit. Kanske mest över att hon tog sig igenom alla mörka tankar och kom upp starkare än innan.
 
För någon som aldrig gått igenom detta är det nog svårt att förstå hur en liten loppisbutik kan påverka någon så mycket men alla är vi olika och vissa hade säkert klarat det bättre men för den här kvinnan blev det en utmaning hon aldrig kommer glömma.
 
Slut!
 
 
 
 
 
 
 
Linas TUR och RETUR

1 kommentarer

Carin Lagergren

07 Oct 2013 15:04

Tack för att du delar din berättelse. Så skönt för dig att du kommit ut på andra sidan och känner dig starkare igen.

Jag startade också företag, 2006.
Jag och Jenny W startade upp en lunchrestaurang.

Vi investerade lika del pengar in i det och det kändes grymt bra i början!
Vi träffade genom en bekant ett par trevliga killar som behövde en restaurang inne i sitt gym.
Kanon tänkte vi!
Då finns ju redan ett kundunderlag och industriområdet i närheten är ju ett guldläge!

Men, det var inte riktigt så bra som vi trodde.
De gäster vi hade var väldigt nöjda och vi kände oss sjukt stolta över att vi lyckades producera mat som vi fick beröm för, men.. lokalen var inte riktigt vad vi blivit lovad.

Fläkt som inte fungerade, golv som måste bytas men inte byttes.. och massa liknande. Vi trodde på ägarnas ord att det skulle fixas men insåg rätt snabbt hur naiva vi var.

Många saker som vi blev lovade visade sig inte alls att stämma.

Sen kom smällen då vi inte fick ha öppet på lunchen under sommarmånaderna, för det passade inte deras öppettider. Detta trots att vi fått deras ord på att vi kommer kunna servera som vanligt, det var ett av våra krav innan hela cirkusen drog igång.
Hur ska vi kunna försörja oss utan lunch i flera månader?

Då drog vi oss ur.

Tack och lov hade vi ännu inte skrivit kontrakt och bara kört i två månader. Vi hade inte förlorat så mycket pengar och vi var inte fast i deras klor. Så vi packade ihop och kom inte tillbaka.

De sista pengarna vi hade bokade vi en resa till Bulgarien och åkte bort från allt. Mest för att läka.
Stoltheten var sårad och besvikelsen stor.
Vi skämdes.
Vi hade misslyckats.
Vi hade unga och blåögda trott på alla löften och fina ord.

I efterhand är jag sjukt stolt över oss. Vi var 20 år gamla och sa upp oss från våra jobb för att följa våra drömmar. Vi var driftiga och duktiga och jag ångrar inte en sekund av det.

Tack och lov tog det inte 2 år för oss att komma ur det hela, som för dig.

Idag jobbar jag för en småföretagare som driver en franchise restaurang. Vi som ändå är mitt i centrala Stockholm, får vända och vrida för att få det gå ihop. Nu lär jag mig massor om vad som krävs och kanske vågar jag starta något ännu en gång, men då med mycket mer erfarenhet och kunskap på fickan.

Jag har följt din resa och hejjat på allt vad jag kan. Känn dig stolt Lina!
Stolt för att du följde din dröm och gav allt!
Det är över nu, du landade på båda fötterna och nu är det bara att blicka framåt med massor av erfarenhet i ryggsäcken.

Vad framtiden än har för dig så kommer du klara det galant. Med din drivkraft och glädje till livet kommer du komma vart du vill.

Varma kramar till dig!

Kommentera

Publiceras ej