Hon skämdes mycket över att inte kunna njuta, glädjas åt och se det positiva i att få starta eget och faktiskt förverkliga en dröm. Hon hade aldrig på något sätt kunnat föreställa sig känslan som hon fick gå med i ungefär ett och ett halvt år. Hon visste att hon var helt fast med kontraktet på lokalen så det var bara att stå ut.
Tack för att du delar din berättelse. Så skönt för dig att du kommit ut på andra sidan och känner dig starkare igen.
Jag startade också företag, 2006.
Jag och Jenny W startade upp en lunchrestaurang.
Vi investerade lika del pengar in i det och det kändes grymt bra i början!
Vi träffade genom en bekant ett par trevliga killar som behövde en restaurang inne i sitt gym.
Kanon tänkte vi!
Då finns ju redan ett kundunderlag och industriområdet i närheten är ju ett guldläge!
Men, det var inte riktigt så bra som vi trodde.
De gäster vi hade var väldigt nöjda och vi kände oss sjukt stolta över att vi lyckades producera mat som vi fick beröm för, men.. lokalen var inte riktigt vad vi blivit lovad.
Fläkt som inte fungerade, golv som måste bytas men inte byttes.. och massa liknande. Vi trodde på ägarnas ord att det skulle fixas men insåg rätt snabbt hur naiva vi var.
Många saker som vi blev lovade visade sig inte alls att stämma.
Sen kom smällen då vi inte fick ha öppet på lunchen under sommarmånaderna, för det passade inte deras öppettider. Detta trots att vi fått deras ord på att vi kommer kunna servera som vanligt, det var ett av våra krav innan hela cirkusen drog igång.
Hur ska vi kunna försörja oss utan lunch i flera månader?
Då drog vi oss ur.
Tack och lov hade vi ännu inte skrivit kontrakt och bara kört i två månader. Vi hade inte förlorat så mycket pengar och vi var inte fast i deras klor. Så vi packade ihop och kom inte tillbaka.
De sista pengarna vi hade bokade vi en resa till Bulgarien och åkte bort från allt. Mest för att läka.
Stoltheten var sårad och besvikelsen stor.
Vi skämdes.
Vi hade misslyckats.
Vi hade unga och blåögda trott på alla löften och fina ord.
I efterhand är jag sjukt stolt över oss. Vi var 20 år gamla och sa upp oss från våra jobb för att följa våra drömmar. Vi var driftiga och duktiga och jag ångrar inte en sekund av det.
Tack och lov tog det inte 2 år för oss att komma ur det hela, som för dig.
Idag jobbar jag för en småföretagare som driver en franchise restaurang. Vi som ändå är mitt i centrala Stockholm, får vända och vrida för att få det gå ihop. Nu lär jag mig massor om vad som krävs och kanske vågar jag starta något ännu en gång, men då med mycket mer erfarenhet och kunskap på fickan.
Jag har följt din resa och hejjat på allt vad jag kan. Känn dig stolt Lina!
Stolt för att du följde din dröm och gav allt!
Det är över nu, du landade på båda fötterna och nu är det bara att blicka framåt med massor av erfarenhet i ryggsäcken.
Vad framtiden än har för dig så kommer du klara det galant. Med din drivkraft och glädje till livet kommer du komma vart du vill.
Varma kramar till dig!
1