SuperLina

De tre senaste månaderna har jag haft enorm konkurrens om Marcus här hemma! Som om det inte vore nog med iphonen och datorn. Han tog sig an uppdraget: Bygga bastu! Sedan dess har jag knappt sett röken av honom…bara röken från skorstenen nu när bastun äntligen är färdig J Har inte varit ute och byggt så har han suttit framför internet och sökt på diverse skorstenar, bastubänkar, skopor, isolering osv.

Men med tanke på hur fin den blev så var det faktiskt värt det. I lördags hade vi bastuinvigning med alla som ville. Det blev mycket lyckat trots att alla var så möra efter bastun att vi inte orkade gå ut.

Jag tycker Marcus ska ha en eloge för den fina bastun han byggt. Han har ju aldrig byggt något så stort tidigare så…riktigt bra jobbat!

Här är ”basturesan” i bilder!

 Själva bastun restes på en dag, mycket imponerande!

 

 Byggaren själv!

  

 Det spelade ingen roll om det var sol, regnade, åskade eller bäcksvart ute...regnställ på eller pannlampan med!

 

 Såhär blev resultatet!

 

 Beslutsångesten var ett faktum när färgen skulle bestämmas. Vit som huset, röd som man brukar måla bastun med, mörkbrun för att bryta av eller naturfärgad. Det fick bli en inoljning och det gör sig mycket bra tillsammans med de färggranna träden.

 

 Det är insidan som är viktigast! Ännu behövs några spikar och kilar för att få allt på plats. Fråga Nina...hon vet efter att halvt slagit ihjäl sig därinne ;)

 

 Vackert!

 

 Det känns som att det kommer bli ett antal turer med den här flotten framöver!

 

 På bastuinvigningen dukade vi långbord och Marcus med hjälp av Ann-Cha stekte öring till alla gäster.

 

 Sedan satt vi länge och pratade om allt mellan himmel och jord.

 

 Man får äta snacks när man bastat!

 

Nu ser jag fram emot alla mörka höstkvällar ännu mer!

Såååå många gånger har jag tänkt skriva inlägg i bloggen denna sommar men det har inte blivit av. Och ju längre man väntar desto mer prestationsångest får man. "Nu när det var så hääär länge sedan jag skrev så måste jag ju verkligen skriva något riktigt intressant :S". Ska försöka sluta tänka så och bara sätta mig ner och skriva precis det som jag känner för här och nu!

Men allvarligt, vart tog sommaren vägen? Den kom som en stormvind i mitten av augusti och försvann en vecka efter! JAG HINNER INTE MED! VÄNTA PÅ MIG! Okej då, sommaren var kort men jag kan faktiskt inte låta bli att längta och se fram emot den vackra, färgsprakande hösten! Speciellt när jag får njuta av den vid Kullasjön i vårt fina hus. Jag har faktiskt redan tjuvstartat hösten och tänder ljus för fullt! Det är så rofyllande och hemtrevligt.

Se bara vad några ljus kan göra för att få den perfekta mysstämningen! Vårt uterum nu ikväll!

Jag kan bara föreställa mig hur vackert det kommer bli runt Kullasjön när alla lövträd börjar skifta i olika varma färger. Sjön är omgiven av tallar och en del granar men precis vid strandkanten runt hela sjön står det björkar, rönnar och andra lövträd som kommer förvandla det gröna och vattnets mörker till ett färgsprakande skådespeleri.

Vi har precis haft Malin och Jonas på besök. Marcus kom hem med många, många laxöringar efter fjällenturen i helgen så vi behövde hjälp att äta upp lite :) Det blev panerade laxöringfiléer, potatismos, öringsromsås och en god sallad (allt plockat från trädgården).

De passade på att slappa en stund innan middagen serverades! Men det var faktiskt EFTER att de hjälpt till med dukning och skalning av potatis :)

För första gånger sedan jag och Marcus blev ett par kunde vi tillsammans samsas i köket. Sensation!

Såhär blev resultatet! Magi i munnen!

Ett litet baktips såhär på kvällskvisten! Det är mycket smart och praktiskt att frysa jäst (röd som blå). Kom bara ihåg att lägga ner den i bunken innan den tinat, annars blir det rätt geggigt!

Den här vackra vyn hittar man ca 400 meter från vårt hus.

Novaya, syster, pappa och mamma på isen!

Marcus under snögnistrande träd.

-

Har inte alls haft tid att blogga senaste veckan. Det blir så när familjen kommer på besök. Mamma och pappa har sportlov (det underbara privilegiet med att vara lärare) och syster tog sig lite sportlov från högskolan. Brorsan fick stanna hemma i Ilsbo och vara husvakt. Den största anledningen varför de kom upp var att hjälpa oss göra klart huset. Riktigt så blev det inte. När Umeå bjöd på strålande sol, 2 minusgrader och ingen vind så kunde vi inget annat än att ge oss ut och upptäcka naturen kring Piparböle och Kulla. Skidor på och ut i spåret! Och vilken natur sen, helt otroligt vackert! Dag ett åkte vi ca fem km på två timmar! Vi kanske inte var snabbast i spåret men vi njöt verkligen av skidturen. Vi hade hört att det skulle finnas ett mycket fint spår i närheten av vårt hus så de fem kilometrarna ägnades mest åt att försökta leta reda på det men utan lyckat resultat.

-

Dag två åkte vi 12 km på tre timmar, lite snabbare än första turen. Då hittade vi rätt spår. Vi kom in i det från fel håll så vi mötte en del gubbar som lite surt hurtade förbi oss (fem stollar och en hund). Kristina hade med sig Novaya (hennes hund) och vi var lite osäkra om det var okej att ha hund med sig i spåret men vi såg inga skyltar. Bara skyltar om häst- och skoterförbud så vi åkte vidare. När vi åkt ca 8 km stoppade en gubbe Kristina mitt i en nerförsbacke så att Novaya trasslade in sig i gubbens stavar. Gubben var måttligt road över att vi hade med oss hund i spåret och började skälla ut oss. När vi försökte förklara att vi kommit in från ett annat håll och att vi inte hade en aning om detta så sa han bara ” ni borde veta bättre, det är bara att vända”…”men vi bor åt det här hållet” svarade jag …”det spelar ingen roll, ni ska veta bättre”. Då förstod vi att vi hamnat i ett allvarligt gubbspår så det var bara att sticka svansen mellan benen och skida hem.

-

Förutom all skidåkning har vi myst på i huset, hälsat på Emma och Rickard i deras fina hus, fått besök av Charlotta och Isabella, jobbat i min butik och faktiskt fått lite gjort i det stora huset. Eller rättare sagt Pappa och Marcus har fått en hel del gjort. Golvet är lagt och två rumt är målade.

En trött Novaya efter alla timmar och allvarliga gubbar ute i skidspåret.

-

Nu har vi efter 4 ½ månad äntligen fått tillträde till vårat hus. Så efter att ha längtat och för varje dag som gått höjt förväntningarna på huset så kändes det igår som att vi skulle till himlen när vi satte oss i bilen och åkte ut till huset. Vi möttes av två meter snö på hela gården bortsett från den lilla labyrint som skotats för att hitta in. Väl inne i huset var det kallt, rått och luktade avlopp. Utan möbler kändes huset litet och nästan stugaktig, inte alls som när vi sist var där. Vi försökte i alla fall lokalisera vad vi måste ta itu med innan vi kan flytta in. Minst en vägg måste rivas. Alla dörrar, alla fönsterkarmar, hela taket och exakt alla väggar ska målas vita *pust*. De tre dagarna som vi trodde att inflytten var bort blev plötsligt tre veckor, kanske till och med någon månad. Det enda jag kände var; tomhet.

Marcus satte direkt igång med att sparka ner väggen och jag började motigt måla en annan vägg. Efter att rollern bara sugit i sig mer färg än den avgett och axlarna börjat värka satte jag mig på golvet och stirrade framför mig. Vad hade vi gjort? Köpt ett hus. Tagit på oss ännu mer ansvar. Gett upp ännu mer av våran fritid. Hur skulle vi klara av det här? Skotta. Klippa gräset. Sanda. Måla om. Renovera. Paniken växte!

Emma och Rickard kom förbi för att se vårat "paradishus" och jag kunde knappt visa dem runt, jag ville bara därifrån. Så efter en snabb rundtur satte vi oss i bilen och for hem.

Idag måste jag ha vaknat på en helt annan sida för idag har allt känts hur bra som helst. Jag jobbade halvdag till klockan ett och fick sedan en massa ärenden gjorda på stan, samt äta en mysig lunch med Marcus. Vid tre drog vi ut till huset med helt nya krafter. Efter en semla och en kopp kaffe så var vi igång. Övertäckning av allt som inte skulle bli vitt. Marcus projekt riva-vägg. Sedan började vi diskutera hur vi vill ha allt i huset. Möblering. Vad som ska göras om. Färger. Sen kom vi till den stora frågan, köket! Hur ska vi få köket att bli så stort, luftigt och mysigt som möjligt? Efter ett tag fundering och planering så hittade vi en kanonbra lösning så nu verkar det som om drömmen om ett perfekt kök kommer bli verklighet!

Till skillnad från igår då jag inte kunde se annat än hinder och problem så kan jag idag inte se annat än vårat drömhus.

Jag har länge tänkt att jag ska börja blogga men hittills har det mest skapat prestationsångest hos mig. Ändå har jag saknat att ha någonstans att få skriva av mig. Nu är det i alla fall dags! Trots att jag inte kan en massa koder och allt det där tekniska så kör jag igång, jag vill inte att det ska vara ett hinder. I slutändan hoppas jag att det är det jag skriver som ska vara intressant och inte hur min blogg ser ut :)

Så vad kommer jag blogga om då? Jag hade som plan att jag skulle nischa mig men jag har så mycket att skriva om så det går inte. Jag gör väl som alla andra och skriver om ”mitt liv”. Fast iofs så är ju mitt liv ändå lite nischat, jag lever ju inte exakt som någon annan. Förhoppningsvis kommer jag ta upp en del viktiga frågor och hoppas att jag kan få andra att tänka till. Ämnen som står mig varmt om hjärtat är ”djurens rätt” och ”jämställdhet mellan människor”.

Jag kommer skriva om:

• min familj och mina vänner

• vårt nyinköpta hus och allt som hör därtill

• om mina intressen som handlar mest om träning, djur, natur, matlagning, bakning, pysslande, musik och välmående.

• mitt företag

• mina drömmar och funderingar på livet

 

Jag kommer i min blogg vara väldigt ärlig med vem jag är, vad jag känner och gör. Då jag stenhårt tror på ärlighet framför allt så kommer det nog ganska naturligt för mig att även vara ärlig när jag bloggar. På så sätt kanske en del kan känna igen sig i mycket och förhoppningsvis stärka deras självbild på ett positivt sätt.

Jag vill inte blogga för att uppröra människor men absolut få folk att tänka till och gärna sätta igång en och annan tanke. Jag kommer mestadels utgå från mina egna erfarenheter så i mycket jag skriver finns det nog inget rätt och fel men hjärtligt välkomna att diskutera i min blogg.