27 Nov

12:08

Morgonmys!

0kommentarer
Jag har sådan tur nu för tiden att jag får hjälp i butiken måndag-onsdag. Det gör att jag kan sova ut, ta långa frukostar och inte behöva stressa iväg. Jag har aldrig varit någon morgonmänniska! Jag sitter hellre uppe halva nätterna och är då som mest aktiv. Många säger att det är en vanesak och att det förändras med åren. Men jag känner då absolut ingen skillnad på min morgontrötthet. Jag är lika trött och ofungerande nu som för 15 år sedan. Jag minns vilken pina det var varenda morgon när jag skulle till skolan. Att masa sig upp, försöka tvinga i sig lite frukost, borsta tänderna och sedan skynda ut i kylan :( bläää!
 
Jag har haft vissa perioder då jag vaknat lite tidigare och känt mig pigg. De perioderna inträffar oftast på sommaren då solen väcker mig tidigt eller när jag är utomlands och inte vill kasta bort hela dagen. Men annars kan jag i princip sova hur länge som helst. Och ångesten finns alltid där när man sovit lite för länge. I våras köpte jag en wake-up lamp och det kanske blir en aning lättare att vakna men jag kan ändå ligger och vänta ut ljuset i två timmar och sedan när det släcks så somnar jag igen.
 
Något av det mysigaste jag vet är när jag inte har bråttom till något på morgonen utan kan i lugn och ro gå upp, pyssla på tills hungern kommer och då göra mig en ordentlig frukost.
 
Såhär kan en typisk Lina-frukost se ut!
 
Makrillmackor med avokado. En kopp kaffe med mjölk och lite grädde. En frukttallrik med mjölk eller fil.
Livets goda
Kommentera

20 Nov

22:43

Se fram emot!

1kommentarer
Just nu är livet så ljust! Trots att det är den absolut mörkaste perdioden så njuter jag i fulla drag (kanske inte exakt hela tiden men oftast). Jag har så mycket att se fram emot.
  • I helgen åker jag hem till älskade Ilsbo! Där ska vi umgås hela tjocka familjen.
  • Veckan efter får man äntligen BÖRJA JULPYNTA och LYSSNA PÅ JULMUSIK!!!
  • Helgen efter det kommer ingen mindre än Henrik Sparreus på besök (soooom jag har dragit i denna karl för att få honom att komma på besök).
  • Samma helg är det första advent vilket innebär att vi ska storbaka hela helgen, dricka glögg, äta pepparkakor, lussekatter och bli stumma i magen av all julmust.
  • Sedan väntar hela underbara december då det inte är något annat än mys! Blir alldeles varm inombords när jag tänker på det.
  • Runt julafton åker jag återigen hem och får än en gång uppleva världens bästa jul.
  • Slutligen den 30 december DRAR JAG OCH MIN FINA MARCUS TILL COSTA RICA I TRE VECKOR!!
 
Life's goooooood!!!!
Livets goda
Kommentera

15 Nov

13:31

Hårdträning!

1kommentarer
Har äntligen äntligen ÄNTLIGEN kommit igång med träningen! Efter ett års "vila" pga av butiken, huset m.m. så är det nu dags att ta tag i min hälsa. Som jag tidigare skrev så har jag börjat unna mig massage vilket är helt underbart och sååå välbehövligt. Sen har jag också fått hjälp av Sebbe "Bouba" med min träning. Det är fantastiskt hur långt man kan pusha sig själv när man har någon som står och hejjar på.

Vi satte igång förra tisdagen och sedan dess har jag haft ständig träningsvärk i kroppen. Den ena muskeln byter av den andra. Har hittat av många muskler som jag inte ens visste att jag hade :) mycket intressant! Det är roligt när man nästan på en gång känner hur kroppen svarar på träningen. Lätt att motivera sig då!
 
Hittills har vi mest fokuserat på styrketräning men vi ska snart komma igång med konditionsträning. Mycket intervaller, squash och simning får det bli. 
 
Om någon funderar på att anlita en personlig tränare så kan jag verkligen rekommendera Sebbe! Han är pedagogisk och har ett tävlingssinne som skulle kunna förvandla vem som helst till fitnessgud!
 
Hur som helst vill jag skicka ett ENORMT STORT TACK till dig Sebbe! Helt grymt att du tar dig tid att hjälpa mig. Lovar att jag ska återgälda dig!
 
Kolla in hans blogg här: http://boubafitness.blogg.se/
 
När han är klar med mig kanske jag ser ut såhär!
Livets goda
Kommentera

02 Nov

14:03

Uppryckning!

0kommentarer
Nu jäklar är jag trött på att vara deppig och nere för att butiken inte går så bra. Trött på att känna mig misslyckad. Trött på att inte räcka till hur mycket jag än ger. Trött på all prestationsångest. Trött på att jag vara i svackan som gör att jag inte får någonting gjort.
 
Nu är det fanimej dags att rycka upp mig och få saker gjorda. Det är också dags att jag börjar prioritera mig själv och ägna mig åt saker som jag vill och mår bra av. Och det är faktiskt precis vad jag gjort!
 
  • En gång i veckan går jag till en underbart duktig tjej och får helkroppsmassage i 1,5 timme. Det är alldeles ljuvligt och jag mår så bra i hela mig efteråt. Jag har under så många år lovat både mamma och mig själv att jag ska börja ta hand om min kropp och unna mig sådant som gör mig gott. Känns otroligt bra att äntligen tagit tag i saken.
  • Igår var jag på ett långt samtal hos psykologstudenterna och har fått veta att jag kommer få gå hos dem under ett års tid med start i januari. Det är också en sak som jag sagt till mig själv att ta tag i. Att få gå hos någon och prata, bolla med och ventilera. Sagt och gjort så anmälde jag mig hos dem och det känns så skönt att veta att jag ska få gå en gång i veckan och bara fokusera på mig.
  • Idag tog jag kontakt med en vän som är riktigt duktig på träning och kost och han har lovat mig att agera träningskompis och PT åt mig. Då kanske jag äntligen kan få ändan ur och komma iväg och träna några gånger i veckan.
  • Jag har också börjat få upp en plan över mitt liv i huvudet, med butiken, min framtid osv. Att leva i ovisshet om vad man ska göra framåt kan vara otroligt stressande och i somras gick jag med den ovissheten och kände mig totalt värdelös när jag insåg att jag var tillbaka på noll igen. Men som sagt, nu vet jag vad jag vill göra...återkommer till det i senare inlägg.
  • Jag börjar också sakta men säkert få ordning på mina matvanor, de är långt ifrån bra men iaf bättre än för ett halvår sedan. Förhoppningsvis så fortsätter det gå åt rätt håll.
Trots en ruskig förkylning som äntligen börjar försvinna så känner jag mig mer energifylld än på väldigt länge! På måndag har jag haft butiken i ett år och det året har på många sätt varit det jobbigaste under mitt liv. Min ork och mitt humör har pendlat upp och ner som en berg-och-dal-bana och det har tärt både på mig själv och alla mina relationer. Nu är dags att bryta alla dåliga mönster och tankedjävlar.
 
Peppar igång med några av syrrans fina bilder som hon tog under en fotosession med mig senast hon var uppe.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Tack kära syster för bilderna!
 
Just nu lyssnar jag på Riltons Vänner, kan varmt rekommendera denna härliga grupp!
Livets goda
Kommentera

17 Oct

13:55

Hemma är alltid hemma!

3kommentarer
Förra veckan var jag hemma i Ilsbo några dagar. Jag åkte ner på söndagen och åkte sedan upp igen på torsdagen.
 
Det är så underligt det där med hem. Jag åkte "hem" och sedan när jag åkte därifrån så åkte jag också "hem". Jag undrar när det kommer ändras, om det någonsin gör det. Hur bra jag än trivs i Kulla så känns ju Ilsbo ändå mer som hemma hemma. Det är där jag skapats till den jag är.
 
Känslan av att åka hem till Ilsbo går inte att beskriva med ord! Det kan på många sätt vara frustrerande att återvända till sin barndom men jag har alltid en längtan dit.
 
Jag passade på att fota huset och omgivningen. Det krävs ibland att man tar bilder som man sedan sätter sig ner och betraktar, mer objektivt, för att verkligen se hur vackert och charmigt det är. Mamma och pappa har verkligen gjort ett bra jobb där hemma och jag inser mer och mer att jag är otroligt färgad av dem. Mycket här hemma i Kulla är "kopierat" från Ilsbo, även om det ändå ser helt olika ut.
 
Det är nog de små sakerna hemma som jag gillar allra bäst.
 
De mysiga frukostarna som varar ända till lunch.
 
Mammas och pappas fina små lappar som alltid ligger och väntar på bordet när man stiger upp.
 
Att det alltid står en blombukett på bordet, oavsett årstid!
 
Mammas fina arrangemang med grönsaker eller frukter i skålar runt omkring i köket.
 
Att man bara kan gå upp i skogen och plocka sig lite trattisar när andan faller på.

Missarna som ligger och latar sig överallt där det går.
 
Att man vare sig man vill det eller inte får agera hönsvakt. Släppa ut dem, kolla ägg och hålla koll så att ingen rovfågel dyker ner i hagen.
 
Får man tråkigt kan man alltid gå ut på logen och rota lite. Se bara vilka fynd man kan göra :)
 

Men sen är det ju så otroligt vackert hemma! Det kan man ju inte annat än att älska!
 
 
Älskade hus!
 
Vyn från köksfönstret.
 
Solens sista strålar som når trädgården.
 
De frodiga rabatterna som är alldeles lagom vilda och lagom kontrollerade.

De fantastiska åkrarna som breder ut sig nedanför huset.

Världens mysigaste kök.
 
Köket är absolut husets medelpunkt där alla umgås.
 
 
 
 
 
TV-rummet med soffa och fåtölj som mamma klätt om.
 
Biblioteket om man blir lässugen.
 
Gamla köket som numer är helt omgjort till mysrum.
 
Mamma och pappa lät installera en öppen spis.
 
 
 
Finrummet på övervåningen. 
 
Pappas arbetsrum.
 
Datorerna har tagit över huset och finns i var och varannat rum.
 
Våran fina loge, vy från balkongen.
 
Trädgården består av rosebuskar, pumphus, litet växthus, gigantiskt växthus (som pappar håller på att bygga) och en massa äppelträd.
 
Pappas lilla biodling som förser oss med honung året runt.
 
Jag kan inte klaga som har två så underbara hem att komma "hem" till.
Livets goda
Kommentera

09 Oct

21:28

Scenskräck och dop!

1kommentarer
Det är lustigt ändå hur man kan jaga upp sig över att prata inför en publik. Man står och övar hemma och pratar eller sjunger utan problem men så fort man ska göra det inför någon så börjar man svettas, stamma och slutar andas.
 
I lördags var jag på dop för söta lilla Charlie. Jag hade fått äran att bli fadder/gudmor för honom och då ville jag göra något speciellt på dopet. Jag bestämde mig för att sjunga en sång. Jag är verkligen ingen bra sångerska men jag ville ändå göra det för honom och för Emma och Rickard såklart.
 
Så under två veckors tid har jag tränat på denna låt. Barfotavisan med egen text. Jag har tränat i skogen, i bilen, på bryggan, för Marcus och vissa gånger har det faktiskt låtit helt okej.
 
När vi väl kom till kyrkan så fick jag provsjunga för prästen, kantorn och Marcus. Det gick riktigt bra, det var en fantastisk känsla att få sjunga i en kyrka (något jag inte gjort sedan jag gick i mellanstadiet). Men när det väl var dags att sjunga inför alla (ca 50) gästerna som var där så knöt sig magen och halsen och lungorna och andningen. Jag tog mig ändå igenom hela låten men inte utan darr och ansträngning. Det blev också rätt känslosamt när man sjunger låten TILL någon.
 
Hur som helst så är jag i efterhand överlycklig att jag vågade! Jag hade ångrat mig länge länge om jag inte gjort det. Sen att veta hur mycket det uppskattades gör saken bara ännu bättre.
 
Dopet var helt underbart i övrigt! Och för att inte tala om dopfikat hos Emma och Rickard, vilket kalas! Måste därför bjuda på några bilder från dagen.
 
Uppsjungning på hög nivå :)
 
Ida går igenom sin dikt med prästen.
 
Gästerna börjar droppa in.
 
Förberedelser inför ingången i kyrkan.
 
Gästerna på plats.
 
Ingång.
 
Vackra föräldrar med vackert barn.
 
Ceremonin börjar.
 
Ida läser ur bibeln.
 
Förvånad och otroligt söt Charlie.
 
Han log mest under hela dopet.
 
Rickars bror får hålla upp vigvattnet.
 
Marcus agerade fotograf under dopet.
 
In action.
 
Här får han sitt namn.
 
Faddrarna, föräldrarna och lilla huvudpersonen.
 
Dopet avklarat, vidare till dopfikat.
 
Stolta och lyckliga föräldrar
 
Väl hemma hos Emma och Rickard väntade årets brakfika.
 
Med smörgåstårta...
 
...och fin tårta tillägnad Charlie.
 
Marcus var inte sen med att hugga in.
 
Och inte barnen heller.
 
När man döps så får man en massa presenter!
 
Detta var mitt och Marcus bidrag.
 
Ida busade med grannpojken.
 
Fina gästerna.
 
Charlies presentbord, han kommer då inte sakna mycket att leka med.
 
Livets goda
Kommentera

01 Oct

00:06

Sommardepression?

0kommentarer
Många pratar om att de drabbas av ”höstdepressionen” men det var länge sen jag kände igen mig i det. Jag älskar verkligen hösten! Trots att vardagen drar igång och allt återgår till sitt gråa lunkande. Det är på något sätt skönt att ingen förväntar sig att man ska vara glad, pigg och full av energi. Därför slipper man få prestationsångest. Istället kan man ta dagarna som de kommer och bara göra sådant som verkligen faller en in. Skogspromenera, gräva ner sig i sängen med en bok och en kopp te, sortera garderoberna om och om igen, tända ljus överallt och inte göra någonting överhuvudtaget. Därför att ingen förväntar sig att du ska göra en massa saker.
 
Däremot har jag mått dåligt under sommaren, både förra sommaren och under årets sommar. DÅ har jag känt sådan press och stress över allt som man måste hinna med. Alla man ska besöka, allt man ska fixa med huset och trädgården, alla fester man borde gå på, alla evenemang som man ska delta vid osv.
 
Okej jag är kanske hård som kallar det en sommardepression, så illa är det nog inte riktigt (jag älskar sommaren och värmen också) men faktum är att jag längtade efter hösten under själva sommaren. Så brukar det inte vara.
 
Innan sommaren tänkte vi att vi inte skulle ha så mycket planerat men så…vips…så har man varenda vecka inbokad. Det mesta är ju roligt men samtidigt så hinner man inte riktigt njuta av det eftersom man hela tiden tänker på nästa sak som ska göras.
 
Någon som känner igen sig?
 
Det får bli mitt nyårslöfte: Ta sommaren som den kommer och sluta känna prestationsångest över allt man ska göra!
 
 
Förstår ni hur mysigt det är att vakna upp till denna vy varje morgon? Då kan man inte annat än å älska hösten.
 
Det är helt otroligt vilka färger träden skiftar i.
 
Och inte blir det helt fel när allt det fina speglar sig i vattnet, dubbelt så fint :)
 
Denna hösten älskar jag rönnarna extra mycket! De är så mäktiga med alla sina röda bär.
 
 
Livets goda
Kommentera

13 Sep

16:53

Folkligt!

0kommentarer

Just nu är jag inne i en riktig folkmusikperiod. Alla de härliga instrumenten gör mig på så bra humör. Det är rofyllande och samtidigt så vill man inget annat än att dansa. Jag imponeras verkligen av spelemännen/kvinnorna. De är så fantastiskt duktiga!

Jag har en gång i tiden spelat fiol och nu kan jag ångra att jag slutade spela. Iofs så är det aldrig för sent att ta upp det igen. Det kanske får bli ett framtida projekt :)

Här kommer några heta tips på riktigt bra folkmusik:

• Esbjörn Hazelius
• Lisa Rydberg
• Ulrika Bodén
• Triakel
• Emma Härdelin
• Henrik Jansberg
• Väsen
• Åsa Jinder

Sätt er ner och lyssna och njut!

Livets goda
Kommentera

13 Sep

00:38

Sagan om Felix!

2kommentarer


För snart ett år sedan blev vi med katt och inte vilken katt som helst, Felix! Fast egentligen var det inte VI som blev med katt utan han som blev med människa. Han valde oss!
 
Detta är berättelsen om hur Felix kom in i mitt liv:
En vacker sommardag stod han plötsligt där! På klippan i Järnäs. Att Novaya (syrrans hund) var med verkade inte spela någon roll. Han struttade charmigt fram till oss, kelsjuk som få. Efter ungefär fjärde gången Novaya jagat in honom under bron eller in i skogen gav han upp och försvann.
 
Nästa dag var han där igen och myste med oss! Och nästa dag igen. Vi började fråga runt bland grannarna om någon kanske visste varifrån han kom. Han var lite mager men i övrigt i väldigt bra form. Knappt några tovor i den långa pälsen och han verkade må bra. De flesta av våra grannar hade sett honom och kallade honom för "Strykarkatten". Någon hade gett honom mat, någon annan brukade jaga iväg honom men han var alltid lika social och gosig.
 
När vi såg honom nästa gång kollade vi i hans öra och såg en ID-märkning. Jag åkte hem till Umeå för något ärende och passade på att söka efter hans ID-nr på "Kennelklubben" på internet. Jag fick en träff på en kvinna som bodde i Järnäsby. Jag försökte ringa på båda hennes nummer som fanns på sidan men fick inget svar.
 
Jag återvände till Järnäs någon dag efter och Felix hade varit där igen. Efter X-antal försök kom jag äntligen fram på ett av hennes nummer. Det var till kvinnans son som svarade, han gav mig ytterligare ett nummer som jag skulle ringa. Återigen fick jag ringa flera gånger för att komma fram. Till slut fick jag prata med Felix matte! När jag berättade att Felix varit hos oss under flera dagar trodde hon knappt det var sant. Felix hade nämligen varit försvunnen i över 5 månader!!!
 
Kvinnan satte sig direkt i bilen och kom för att hämta Felix. Det blev ett kärt återseende. Kvinnan började gråta, jag började gråta och Felix blev så glad att se henne! Ett så fantastiskt härligt slut...trodde vi!
 
Vi åkte hem till Umeå och allt var frid och fröjd. Några helger senare åkte mamma tillsammans med några väninnor till Järnäs för att njuta av fina sommardagar. Under de dagarna kom Felix och hälsade på dem. Mamma ringde till kvinnan och hon fick återigen komma och hämta Felix.
 
En månad senare åkte jag och Marcus till järnäs för en sista helg och för att stänga igen inför vintern. Det regnade och var ruggigt ute. Gissa vem som mötte oss när vi kom fram! Felix satt på klippan i regnet och jamade högt. Vi försökte ringa hans matte men inget svar. Han var helt genomblöt så han fick komma in en sväng. Vi gav honom vatten men sedan när vi skulle sova fick han gå ut. Han kurade ihop sig på stolen på bron. Jag fortsatte ringa kvinnan och lämnade flera meddelanden.
 
Nästa morgon var det sol! Jag gick för att ta mitt morgondopp och där låg fortfarande Felix på stolen och väntade på att få komma in. Hela dagen följde han efter oss, vart vi än gick. Vi ringde flera gånger men utan resultat. Den natten fick han vara inne med oss, han lade sig i min säng vid fötterna och sov där hela natten.
 
På söndagen skulle vi städa och göra iordning för hemfärd. Felix var fortfarande kvar med oss så när vi skulle åka kollade jag upp kvinnans adress, tog med Felix i bilen och åkte hem till henne för att lämna honom där.
 
Vi ringde på dörren och efter flera signaler kom hon och öppnade, tillsammans med tre hundar och två andra katter. Det visade sig att hon legat sjuk i influensan och inte haft mobilen till hands. Hon berättade förtvivlat att Felix stuckit iväg så fort hon släppt ut honom. Hon förstod inte vad som var fel och man såg verkligen hur ledsen hon var. Vi lämnade iaf Felix och åkte hem till Umeå.
 
Jag kunde inte riktigt släppa Felix i tankarna och efter någon vecka skickade jag kvinnan ett sms. Jag förklarade att vi snart skulle flytta till hus och att vi tänkt skaffa katt då. Och om det fortfarande var problem med att få Felix att stanna hemma så kunde han få komma till oss, om det kändes okej för henne. Hon blev överlycklig och skrev att det absolut var den bästa lösningen. Så vi bestämde att vi skulle hämta honom i februari då vi hade inflyttning i huset.
 
Några veckor gick och sedan ringde hon upp mig och var helt förfärad. Djurskyddet hade hämtat Felix då någon av grannarna ringt och anmält honom som hemlös katt. Så det var bara för mig och Marcus att sätta oss i bilen och åka till Norrmjöle och Katt-Gabrielle för att hämta hem våran blivande misse.
 
Han fick vara innekatt under tiden vi bodde i lägenheten och trots att han varit ute så mycket i Järnäs så var han otroligt lättsam och gick på lådan direkt. Han imponerade på oss med sitt lugn och sin charm.
 

Vårt första möte! Kärlek vid första pussen.
 
 
Ståtligt spatserade han över klipphällarna!
 
 
Han fick aldrig nog av gos!
 
 
Finaste!
 

Myyyys!

 
Han fann sig snabbt till rätta hemma hos oss.
 
 
Han fick vara mitt mentala stöd inför öppningen av butiken.
 
 
Och det skötte han med bravur.
 
 
Hundvana från tidigare hemmet. Här med Pan!
 
 
Hans absoluta favoritplats, på Marcus! 
 
 
Som sagt...
 
 
...ja.
 
 
Våran lilla familj! 
 
 
Inne i nya huset ligger han helst i gungstolen (om inte husse finns i närheten förstås).
 
 
Sötaste bakdelen!
  
 
Han vill alltid vara med!
 
 
När man lyfter honom så är det bara den vänstra axeln som gäller!
 

Sagan fick ett vackert slut ändå och jag är så otroligt tacksam för att han valde oss till sin nya familj! Jag känner mig kattägd, en härlig känsla!
 
Livets goda
Kommentera

05 Sep

09:49

Vackra kistor!

0kommentarer
Jag har fått nippran på kistor. I alla dess former, färger och storlekar! Om man inte har plats för en massa skåp så är kistor ett perfekt sätt att försvara t ex dukar, lakan, gardiner, handdukar m.m. Sen är de ju så fina att titta på.
 
Se själva!
 
 
 
 
 
 




Livets goda
Kommentera

25 Aug

00:39

I mitt paradis kan själen finna ro!

2kommentarer

Folk pratar om deras smultronställen. Platser dit de flyr för att få lugn och ro. Nu ska jag berätta om mitt smultronställe.

Det finns en klipphäll, ett paradis, där jag fullständigt kan släppa omvärlden och andas, njuta och bara vara. Denna klipphäll ligger utanför Nordmaling i Järnäs och heter Vrakhällan. Varje sommar sedan jag föddes har vi varit där. Ibland nästan hela sommaren och andra gånger bara någon vecka. Där finns ingen tv, ingen toalett, ingen dusch. Bara ett fint utedass, en utedusch och en radio så vi kan höra väderleksrapporten. Huset är enkelt men så otroligt charmigt och hemtrevligt.

 

När höstmörkret kommer eller när vintern slagit ut älskar jag att drömma mig bort till mitt paradis.

 

***Jag åker på en liten grusväg, som bara blir smalare och smalare och gropigare och gropigare. Tills jag kommer fram till en ännu mindre väg, en gräsväg som knappt syns. Jag fortsätter några meter tills jag ser de röda husen. Jag slår upp bildörren och tar ett djupt andetag. Jag andas in havet, doften från alla växter och någon annan doft som inte går att beskriva, Vrakhällans egen doft. Jag hör måsarnas skri och vågornas kluckande vid stranden.

 

Solen värmer de lena klipphällarna och någon kommer och möter mig från stora huset. Det är mamma. Efter henne kommer Novaya rusande med min syster Kristina som följe. De hjälper mig med några väskor till huset (jag packar alltid för mycket när jag ska dit). Mormor sitter i skuggan och har slumrat till. Moster Margareta fixar med tre-fikat som precis ska dukas fram. Min kusin, Ellen, har lagt sig för att sola i sanden. Överallt ligger ett lugn, en rofyllande känsla som nästan går att röra vid.

 

En lätt sydvästlig bris drar över klipporna men sedan blir det alldeles vindstilla. Så vindstilla att man till och med hör alla humlor, flugor och bromsar som flyger genom den varma luften.

 

Vi samlas allesammans runt bordet på altan och dricker vårt kaffe och äter den nybakade blåbärskakan med blåbär plockade av mamma samma morgon.

 

Från den stund jag öppnade bildörren har jag släppt precis alla bekymmer och vardagliga problem. Nu kommer problemen handla om vad vi ska äta, vart vi ska sitta och äta, vilken tid vi ska äta och om vi ska ta promenaden till Sandören eller Kyrkhällan.

 

Kommande dagar spenderas på klipporna under en strålande sol eller inne i finrummet framför brasan när nordanvinden viner utanför och regndropparna piskar mot fönsterrutan. Vi äter frukostar på trappan. Tar morgondopp vid doppklippan. Solar oss till Sommarpratarna på radion. Läser böcker i skuggan. Äter Järnäsgröt och tunndbröd med kaviarprickar till lunch. Hälsar på släktingarna i Vinkelboda. Borstar bort vatten från klipporna. Skrapar bron för att sedan måla den. Tar en drink på stocken. Äter surströmming och sjunger snapsvisor. Går till Sandören för att plocka pinnar, äta hallon och se på solnedgången. Spelar Mexican Train och dricker te tills vi knappt orkar hålla ögonen öppna. Och såhär håller vi på och livet utanför känns så avlägset och sååå långt bort***.

 

Det var min mormor och morfar som byggde huset på Vrakhällan och det kommer vi vara dem evigt tacksamma för. Idag åker jag dit för att släppa verkligheten och vardagen och när jag var ett litet barn åkte jag dit för att leka och uppleva små äventyr på klipporna. Vi har simmat ut till dykklippan, byggt flottar, plurrat, fångat spigg som vi tagit hand om, lagat mat i lekstugan och sprungit med våra små sommarfötter över hällorna. Jag ser verkligen fram emot att någon gång få ta dit mina egna barn och låta dem uppleva samma paradis som jag har fått.
 
 
En av alla fantastiska solnedgångar vi fått bevittna!
 
 
  Efterlängtad surströmmingspremiär i kvällssolen!
 
 

Vacker vy över hällan!
 
 

Jag och min Kusin har tagit oss ut till dykklippan!
 
 
 Världens bästa mormor!
 
 
Jag, syster och Novaya på Fårskär.
 
 
Obligatorisk frukost på trappen!
 
 
En bild säger mer än tusen ord!
 
 
Otrolig regnbåge som vi alla försöka fånga på bild. Moster Margareta stod för denna bild.
 
 
Fika i finrummet!
 
 
Man kan stå och se ut över havet hur länge som helst.
 
 
Eller sitta!
 
 
Regnbåge igen!
 
  
Hallonplockning på Sandören!
 
 
     
Tack Vrakhällan för att vi får spendera våra somrar hos dig!
 
 
Livets goda
Kommentera

24 Aug

00:43

Grannsämja!

0kommentarer
Vi har sen vi köpte husen i Kulla insett att vi måste hyra ut det ena för att kunna klara den ekonomiska situationen. Så när vi flyttat in i det stora huset och kommit iordning började sökandet efter lämpliga hyresgäster. "Ska vi försöka hitta några som aldrig är hemma så vi slipper ha några grannar?" "Eller ska vi låta några av våra vänner hyra huset?" Ja funderingarna har varit många men det slutade med att vi la ut en annons på blocket. Vi fick väl ett dussin svar och intressesenter. Ungefär hälften av dem fick komma på "audition" (fika och kaffe med Marcus) och slutligen valdes två par ut för "slutfinal" (fika och kaffe med mig och Marcus). Det var svårt att välja men det fick bli de som i hjärtat kändes rätt och det var även de som hört av sig först utav alla, vilket också kändes rätt!
 
Louise och Viktor! Vilken lyckoträff! Två skåningar som bestämt sig för att bosätta sig i Norrland, till vår glädje! Positiva, lättsamma, glada och med en enorm mängd härlig energi har de vunnit både mitt och Marcus hjärta! Förra veckan hade vi en heldag med dem och visade några vackra platser runt Umeå. Här besöker vi Baggböle Herrgård och forsen nedanför.
 
Vi fick även två bonus-hyresgäster! Sixten och Märta! Sixten är en rejäl bonnakatt från djupaste Skåne och Märta en liten skraj sötnos! Både lika varmt välkomna som deras ägare.
 
Dessa eneriknippen kommer ni garanterat få se mer av!
Felix har godkänt dem så då måste de ju bara vara bra!
Livets goda
Kommentera

27 May

19:23

Man kan ha det sämre!

0kommentarer
Hela den här helgen har varit som en dröm! Bilderna säger nog allt :)
Just nu jobbar jag på Vårruset (under maj) och är hemmifrån största delen av tiden. Så när jag väl kommer hem vill jag inget annat än att andas och ha det skönt. Som ni ser så kan man ju inte klaga direkt :)
Jag kan fortfarande inte förstå att vi faktiskt bor här ute! Jag ställer mig på trappan varje dag, ser ut över gården och säger till Marcus "Fattar du att allt det här är vårat?"
Fortsätt njuta i solen!
Kram
Livets goda
Kommentera

28 Feb

23:58

Baklust!

0kommentarer

Sen ett tag tillbaka har jag inte haft varken lust eller ork att baka och laga mat. Vi har ätit ute allt oftare och bullarna har sakta men säkert börjat sina i frysen. Nu förstår jag vad detta berott på, brist på arbetsro. Inte så konstigt när man har bott i ett kaos och ostädat hem under en längre period. Sen vi flyttat in i vårt nya hem så har det verkligen börjat rycka i bak- och matnerven igen. Jag kan knappt bärga mig tills jag får lite tid över att baka småkakor, olika sorters bröd, bullar, tårtor och laga en massa god mat. Nu har vi ju faktiskt tre frysar att fylla. I ett rus av bakmani fyndade jag några härliga böcker i butiken idag. Fyra böcker ur "Vår tids mat"-serien. Pasta. Bröd. Kakbok. Smårätter. Jag älskar kokböcker med namn som "Den modernaste maten", "Vår nya kokbok" och "Det nya köket". Speciellt när de är från 1979 eller 1983. Sådana böcker finns det många i butiken och jag gillar sättet de är skrivna på. Lite mer från grunden. Allt beskrivs tydligt och enkelt.
-
Så nu är det bara att försöka hitta lite tid någonstans. Synd bara att den lediga tiden borde fyllas med renovering av kök och målning av rum...men man måste ju fika i pauserna ;) Kanske jag hinner klämma in lite bak imorgon efter jobbet, får nog gå före träningen.
-
Kram på er och God Natt!
Livets goda
Kommentera

27 Feb

00:29

Tre nätter och en himla massa flyttande

2kommentarer

I tre hela nätter har vi nu sovit i vårt nya hem (vi bor dock i det lilla huset, tills vi gjort allt klart i det större huset). Trots att vi har packat, flyttat, städat, burit, släpat, monterat ner, pusslat, kört, stressat osv. så har jag så extremt mycket energi. Redan efter första natten kände jag stor skillnad. Jag vaknade upp som en ny människa! Eller kanske den Lina som jag lite på slutet tappat en aning men nu är hon tillbaka "SuperLina" :) Det är i alla fall så jag känner mig. Att få vakna och det första man ser är blå himmel bakom snöstänkta träd, att få lägga sig på natten och se stjärnhimlen genom fönstret, att gå ut på en promenad och upptäcka ett skidspår ca 100 meter från huset, att öppna dörren och ta ett djupt andetag av frisk, ren luft...finns det något bättre? Jag är salig, i extas, kär och har aldrig mått bättre! Alla borde flytta till hus och få känna detta, det är magiskt!

-

Jaja nu tänker ni säker "shit lugna ner dig, så märkvärdigt är det väl inte", inte? Testa så får ni se ;)

-

Oron och den lilla ångestattacken jag fick första dagen i huset är som bortblåsta. Självklart förstår jag ju att livet på landet inte alltid kommer vara en dans på rosor och det ska det inte heller vara. Jag kommer ändå njuta av varenda sekund och mitt liv kommer bli så mycket rikare framöver. Nu gäller det bara att lura ut alla våra fina vänner så att de också får ta del av det här. Ni är varmt välkomna att hälsa på när som helst, dörren står alltid öppen och antagligen finns det bullar i frysen att ta fram och värma ;)

-

Till helgen kommer mamma, pappa och systeryster och hälsar på. Det ska bli fantastiskt att få visa dem vårat nya ställe. Se bara hur vädret blir till helgen:

 

 

Det enda jag kan säga som avslutning på detta inlägg är:

JAG ÄR HEMMA!!!

Livets goda
Kommentera